Motherwells stora seger

Den 23 januari 1954 vann Motherwell med 12-1 mot Dundee United i skotska ligan division 2. Motherwell vann divisionen med 45 poäng (30 matcher) med 21 vinster, tre oavgjorda och 109 gjorda mål. De vann före Kilmarnock med 42 poäng, Third Lanark samt Stenhousemuir med 36 och Morton på 33 medan Dundee United blev näst sist. Säsongen efter blev Motherwell nästjumbo i högsta divisionen och hamnade i division 2 igen (två divisioner i Skottland på den tiden).

Källa: Phil Soar, The Hamlyn´s A-Z of British football records", Twickenham, 1984

"Aprilkärlek"

Den brittiske konstnären Arthur Hughes målade i sina unga år en målning med titeln "April Love" mellan 1855-56 föreställande en ung söt kvinna stående under ett valv hållande i bröstet med ena handen. Målningen finns hos Tate Gallery i London och Hughes levde mellan 1830-1915. Titeln till denna notis är direkt översatt från engelskan.

Källa: Tim Holton, "The Pre-Raphaelites", 2004

Tullhistorien på Sandhamn

Sedan Sverige hade förlorat sina baltiska provinser öppnades en tullstation på Sandhamn 1721 och fem år senare öppnades farleden in till Stockholm för utländska fartyg. På Sandhamn blev det alltmer ett lots- och tullsamhälle. År 1752 blev tullhuset som fortfarande står kvar färdigbyggt och byggnaden ritades av Carl Hårleman. Övrigt fanns också en tullvaktarstuga från 1748, lotsutkik 1962 och en krog fanns tydligen redan 1672. Hårleman ritade även Korsö fyr från 1757 som inte är så långt ifrån Sandhamn.

Källor:

Eriksson Leif & Martin Svensson, "501 platser som du måste se innan du dör", 2015
Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008
Stockholms länsmuseums databas

Försökte åka gratis

Den 16 februari 1916 försökte två ynglingar att åka gratis på kvällståget Uppsala-Gävle. De steg på i Tierp med biljetter till Orrskog åtta kilometer därifrån och var nästa station från denna ort. De försökte smita undan genom att byta platser på tåget och konduktören hade ögonen på dem. På Gävle Södra fick de gå av tåget och på expeditionen där för att ange sina namn samt adress. Pojkarna var från Sandviken och fick betala för dubbla biljettpriser.

Källa: Stockholms Dagblad 15 februari 1916

Kon dominerade på Utö

Av de större boskapen på Utö fanns det 132 kor och sex tjurar. Dessutom fanns det 49 ungnöt och 67 kalvar under åren 1626-27. I källan var det uppdelat på själva Utö och dess närliggande öar. Den största skillnaden var att hela kalvantalet fanns på Utö.

Källa: Dagny Hedenstierna, "Utö", Ymer, 1943

Snidergeväret

Detta gevär tillverkades i följande mått;
Kaliber 0,577 tum (14,6 mm)
Vikt 5,7 kg,
Totallängd 1219 mm
Piplängd 838 mm
Mynningshastighet 355 m/sekund
Började att tillverkas på de brittiska öarna 1860.
Detta gevär användes av den brittiska armén i ett drygt decennium innan det blev ersatt av Marlin-Henrygeväret. Snidergeväret kunde tillverkas sedan man hade följt amerikanen Jacob Sniders princip som hade bl a ett "cylinderblock" på höger sida om vapnet. Det var ett gevär som tillverkades i ett stort antal och var dessutom en följeslagare till Enfield Pattern-geväret som hade blivit lanserat några år tidigare.

Källor:

Egen samling
McNab Chris, "Skjutvapen", 2011
Miller David, "The illustrated directory of guns", Maidstone, 2005

Spannmålsmagasinen

Spannmålsmagasinen byggdes för att täcka upp svårare år med lägre avkastning från jordbruket. Dessa började att byggas omkring 1750 och under cirka hundra år framåt byggdes flesta i Sverige. Dessa placerades vid kyrkorna eller i närheten av dessa. De uppländska socknar som fick spannmålsmagasin först var Håbo-Tibble, Danmark, Lena, Härnevi, Vittinge, Västerlövsta och Enåker 1750 och under närmaste åren fick ett antal socknar sina "magasin". Under 1751 fick bl a Åkerby, Skuttunge samt Rasbo, 1752 Närtuna och Rimbo, 1753 Vänge med Läby och 1758 började de socknar som låg i dåvarande Stockholms län att få dessa enheter, nämligen Husby-Långhundra, Alsike och Knivsta. På ett fåtal platser blev det fler än ett sockenmagasin som exempelvis Frötuna utanför Norrtälje (1780 och 1817), Tierp (1774 och 1802), Vittinge fick sitt andra 1810 och Frösthult fick sina 1751 och respektive 1780. Den sistnämnda socken hade magasinen plats för 282 och för den yngre 80 tunnor. De var olika kapacitet med magasinen och dessa rymde som sagt vad olika mycket. Balingsta som fick sitt magasin 1758 hade plats för 735 tunnor, hade en penningfond på 3 061 riksdaler för året 1832. Tyvärr är den enda bok som behandlar sockenmagasinen över hundra år gammal.

Källor:

Gadd Carl-Johan, "Den agrara revolutionen", det svenska jordbrukets historia, del 3, Borås, 2000
Åmark Karl, "Spannmålshandel och spannmålspolitik 1721-1850, Stockholm, 1915