Dog p g a ett bett av en ko

 Under landsortsnyheter, Södermanlands läns tidning 12 mars 1896 gick att läsa följande;

Torparen A Jonsson från Onsjö under Nerkenäs i Lönneberga socken blef för kort tid sedan biten i ena handen af en ko, hvarvid ett mindre sår uppstod. Genom vanvård af detta alstrades blodförgiftning, som den 1 dennes medförde döden. Läkare hade visserligen sökts, men för sent för att mannen skulle kunna räddas.

Först ett påpekande, som den 1 dennes innebär den 1 mars om man tittar i både när notisen skrevs och när detta inträffade. Det var ett ovanligt fall, det var för första gången som jag såg att en ko var orsaken till ett dödsfall. Men uppenbarligen var det så att Jonsson trodde att det skulle klaras sig eller att inte läkarvård behövdes.

(Tidigare publicerat)

Klockargården i Gottröra 1887-96

 Källan är husförhörsboken och församlingen är Gottröra i Uppland, det hände lite grann hos detta hushåll under denna tidsperiod. Hustrun och ena dottern dog(ett år gammal 1887), mannen gifte om sig med en kvinna som föddes 1864 och brölloppsdagen var den 21 augusti 1891. Mannen var alltså klockare och det var en central postering i en socken under 1800-talet.

(Tidigare publicerat)

USA nya fartyg 1905

 USA byggde 50 segelfartyg 1905 som tillsammans var på  55 640 ton och 96 ångare på 313 315 ton.

Källa: Svensk Sjöfartstidning 12 januari 1906

Huddunge socken omkring 1770

 Huddunge socken hade 702 invånare under året 1769 och under detta år var det 17 födslar, 18 döda, 3 vigslar, 8 äktenskap upplöstes genom döden och sex personer dog av lungsot. Nästa år föddes 20 barn och varav 14 av dessa var flickor, 13 personer dog, fem par gifte sig, fyra äktenskap upplöstes genom döden och det verkar inte vara av någon avgörande dödsorsak för detta år. Om jag hoppar ytterligare ett par hade socknen under 1772 en folkmängd på 693 invånare och det betyder att Huddunge socken hade en folkminskning som även fortsatte under nästkommande år. Då fick socknen erfara en folkminskning på 13 individer och ser man på antalet födda samt döda under dessa år är det följande. År 1772 blev det 23 födslar, 11 döda och fyra vigslar, nästa år var det motsvarande siffror; 13/31/5 och det var 22 kvinnor/flickor som dog under detta år. Under detta år var det 18 barn under tio år som dog och det var 7 pojkar/11 flickor. Efter de svåra åren så var 1774 ett någotlunda gott år ur demografisk synvinkel, då föddes 17 barn(11 pojkar), åtta personer dog och 11 par gifte sig.

Källor:

 Folkmängdsredogörelser och mortalitetrapporter, Tabellverket

Fejan

 Ön Fejan utanför Norrtälje var förut en "karaktänö" för ingående fartyg, det var på den tiden när kolera grasserade och fartyget hade kommit ifrån ett sådant land. Där fick bl a Uppsalakören Orphei Drängar vara i karaktän 1894. Från skärgårdsstiftelsens hemsida;""På Fejan finns ett härligt skärgårdscentrum i Norra skärgården med en mycket speciell historia! Läget vid farleden mot Ålands hav gjorde att man valde att anlägga en karantänstation för att möta koleran här. 1894 låg här 196 fartyg med 5000 personer i karantän"".

Källor:

http://home.swipnet.se/catarina/
Källgårdh Anders, "Sveriges öar", 2005
Databasen på Stockholms länsmuseums hemsida(www.lansmuseum.a.se)
Eller: http://stockholms.lans.museum/databas/sid1a.cfm
http://www.skargardsstiftelsen.se/?id=3954

Förfallen lada

Denna ekonomibyggnad var ”hel” bara för några år sedan och sedan har den rasat ihop p g a bristande underhåll. Det är så på flera platser i landet och de som bor i närheten tycker sig inte har varken tid eller intresse med dessa byggnader. Dessa små lador har sedan länge förlorat sin ursprungliga funktion och på många ställer förfaller dessa. Enligt Google Maps så stod den upp i juni och detta kort togs den 30 augusti, så raset ägde rum någon gång i somras.

Fyrplatsen Paternoster

 Denna fyrplats har skribenten sett tre olika stavelser på, den första är redan i själva rubriken och sedan är Pater-Noster samt Pater Noster med utan bindestreck. Fyrplatsen ligger på Pater-Nosterskäret utanför Marstrand på västkusten och blev färdigt 1868. Innan fyren byggdes fanns det ett på själva fästningen som fungerade som en fyr med ett urverk som numera är försvunnen. Namnet kommer från latinska utrycker som heter på svenska ”Fader vår”” som sjömännen oftast bad när de närmade de sig den farliga platsen. Fyren är rest i järn som ett fackverk (kallats för ”Heidenstammare” efter fyrkonstruktören och ingenjören Nils Gunnar von Heidenstam 1822-87 och han är far till en folkkär författare) och mäter 32 meter samt 36 meter över havsnivån. Fyrplatsen ligger vid en plats där många förlisningar har ägt rum som t ex briggen Courier i februari 1856 som var lastat med bomull och färgträ; skonaren Hinderik Johanna som sjönk 1850 som var lastat med råg och korn samt skeppet Diana som förliste i december 1779 och var lastat med styckegods vars vrak som ligger tiotals meter ifrån Pasternosterskäret. Året efter som fyren restes så byggdes med klockstapel med mistklocka, 1872  insattes en fyrapparat av den första ordningen, 1897 fick fyrplatsen en mistsignalkanon, 1900 flyttades mistklockan till Måsknuvs fyrplats där den finns än idag och 1904 byttes mistsignalkanonen av en knallsignalapparat. Efter det byggdes det en bagarstuga och bostadshuset fick en ny inredning 1907, en båtslip byggdes 1935 (en av flera som byggdes på ön) och 1977 släcktes fyren samtidigt som kassunfyren Hitteberget tändes. Det finns flera milstolpar som t ex att båtbranen flyttades från västra till östra hamnen 1942 och sju år senare byggdes en skyddsmur runt hamnen.

Källor:

Blänket, skilda nummer (tidningen finns på nätet)

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Fyrhandboken 2007

Fyrwikin

https://paternoster-fyren.com/index.php/historia/

Thunman Dan, ”Svenska fyrplatser”, 2000

Wikipedia Svenskspråkiga