Kialunda

 Titta man på matcher med Anderlecht i slutet på 1960-talet så kan man se en afrikansk spelare som spelade för denna belgiska klubb. Hans namn är Julien Kialunda och var mittback, han var också en av de första afrikanska spelare som spelade i Europa (ett exempel är  Eusobio som var född Moçambique och spelade för Portugals landslag). Kialunda föddes i det belgiska Kongo 1940 och representerade Zaires landslag under 1972. För Anderlecht blev det 123 matcher mellan 1965-73 och vann fyra ligatitlar med klubben (1966, 1967, 1968 och 1972). För Zaire deltog han i det afrikanska mästerskapet 1972 och i Anderlecht var han lagkamrat med flera av Belgiens legendarer som t ex målvakten Jean Trappenirrs, Thomas Nordahl och Paul van Himst som länge hade rekordet för flest antal landskamper för Belgien. Kialunda avled i AIDS i Antwerpen i september 1987.

Källor:

https://www.national-football-teams.com/

Nilsson Tore, ”Fotbollslexikon”, Uddevalla, 1981

Wikipedia engelskspråkiga 

Banvakten rannsakades för stöld

 Banvakten Johan August Rydlund som föddes i december 1855 och mantalsskriven i Hargs socken i Stockholms län blev rannsakat p g a stöld i kronohäktet i Sundsvall. Men det var polismästaren i Ånge som meddelade om hans fall och han var häktat p g a det.

Källa: Polisunderrättelser nr 84, 23 juli 1881

Bild på Ärentuna kyrka

Ärentuna kyrka strax norr om Uppsala har anor från 1300-talet och kalkmålningar av den s k Ärentunamästaren.

 

Gästrike Hammarby

 Hammarby i Gästrikland ligger i landskapets sydvästra hörn inte så långt ifrån Storvik. Där var ursprungligen ett järnbruk och en hytta omtalades redan 1568. Efter detta var det två tyskhärdar som revs 1852 som installerades i slutet på 1600-talet och hela verksamheten för att framställa järn lades ner 1879 efter en konkurs, då hade bruket kämpat för att hålla igång allting sedan 1850-talet (järnbruket lades ner 1886). 

Efter man hade avvecklat järnet så började man satsa på sulfitproducering och i mars 1888 såldes anläggningen till det nybildade företaget Storviks Sulfit AB. En sulfitfabrik anlades under åren 1888-89 och tyvärr drabbades fabriken av en eldsvåda 1894, den återuppfördes snabbt efteråt och 1906 blev Storvik Sulfit AB dotterbolag till Kopparbergs, därefter 1937 till Kopparfors. I Gästrike Hammarby tillverkades cellulosafoder för Folkhushållningskommisionens räkning 1918-19 och under samma tid anlades även en sulfitspritfabrik. Fabriken upprustades kraftigt under åren 1955-61 och byggdes även ut mellan 1969-71, nedläggningen skedde i juni 1982 (de flesta byggnaderna revs därefter). 

En normalspårigt stickspår anlades från Toretorp längs med Norra Stambanan söder om Storvik 1889 och själva banlängden var tre kilometer. Den trafikerades av egna lok tills SJ tog över transporten 1963 och trafiken nedlades 1982, under året 1985 revs banan upp. Sulfitfabriken hade genom åren haft sju ånglok av olika fabrikat och det första loket som fabriken hade var ett Atlas-lok (Stockholm) som blev tillverkat 1889 med numret 20, skrotades 1934 och fick namnet Hammarby. Sedan var ett lok som tillverkades i Nyköping 1863 med tillverkningsnumret 8. Detta lok hade trafikerat på Söderhamns järnväg med namnet Rettig och deltog vid breddningen av denna bana i samband med övertagandet av SJ. Den byggdes om till normalspår 1892, loket avställdes 1910 och skrotades åtta år senare (hette Thoretorp i Hammarby. Ett lok som fick namnet Björn Starke hade blivit tillverkat av Atlas 1895 och var försett med en Lentzpanma, detta lok blev skrotat vid okänd tidpunkt (var skriven hos Ångpanneföreningen till 1936). Sedan var det två lok som hade blivit tillverkade av NOHAB i Trollhättan och ett av dem fick namnet Thor med tillverkning 1906 (skrotat 1956). Det andra loket tillverkades 1877 och hade tillhört SJ med litteran Kb 241 Brask och kom till Hammarby 1916 och fick namnet Thoretorp (skrotat 1961). Sedan kom två lok som hade tillverkats i Falun 1913, båda hade såväl trafikerat hos både Gävle-Dala Järnväg och SJ (K4) som kom till Hammarby 1958 o respektive 1964 (båda skrotades under 1960-talet). Det sista loket tillverkades av Peckett i den engelska Bristol 1897 och skrotat 1934.

Källor:

Diehl Ulf m fl, ”Normalspåriga ånglok vid Statens järnvägar”, Stockholm, 1973

Freding Mats, @industrilok i Gästrikland & Hälsingland”, 1992

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Karlsson Lars Olov, ”Ånglok vid Sveriges industrier”, 2015

Första Elitloppet

 Den sista söndagen i maj varje år brukar Elitloppet gå av stapeln på Solvalla och denna lilla artikel kommer enbart handla om den första upplagan av tävlingen. Den första upplagan gick dock inte under maj utan den 14 september och priset då var 30 000 kronor till vinnaren.

Loppet körde i två heat på 1600 meter och då var det inga kvalheat utan samtliga deltog i båda loppen. Det var den då sjuåriga fuxiga hingsten Permit som vann båda heaten och tog då hem segern, det första heatet kördes på 1.18,6 och det andra på 1.17,3. Tvåa i första loppet kom Magnifik med Tage Stridsberg i sulkyn medan i det andra heatet så kom detta ekipage på femteplats. Den svenska legendariska stoet Frances Bulwark som vann 80 av 130 lopp blev 4:a i det första heatet medan det andra slutade på en andraplats. Rollo som slutade 3:a i båda heaten slutade förstås på denna placering och Rollo som föddes i USA 1945 (blev tvåa i Hambletonian), blev avelshingst i Sverige med 418 avkommor. Frances Bulwark som kördes av Sören Nordin vann nästa års Elitlopp. I slutställningen blev Magnifik 4:a och Iran Scott 5:a.

Permit kördes under denna Elitloppet av tysken Walter Heitmann som levde mellan 1904-80 och Permit startade vid 124 tillfällen och vann 58 lopp. Han tävlade mellan 1948-54 och sprang in 460 000 D-Mark och under året efter vann han Prix D’Amerique samt blev trea i Elitloppet. Han blev far till 324 kända avkommor varav tio var svenskregistrerade och bland hans lilla svenska skara så lyckades Amit H bäst, som treåring vann han Kriteriet 1960, blev tvåa i Derbyt 1961 och vann 15 av 126 lopp. 

Källor:

blodbanken.nu

Wikipedia svenskspråkiga 

Ångslupen Prins Carl

 Den tråkiga händelsen som utspelades under en natt i maj 1900 skulle ta för stort utrymme. Men det går att skriva att det var Johan Filip Nordlund (24 år) sköt ihjäl fem personer och skadade åtta (han avrättades senare). Nu om själva ångslupen Prins Carl som byggdes på O A Brodins varv i Gävle och sjösattes samma år för trafik på sjön Siljan, hette då Österdalarne. Det visade sig att fartyget var för djupgående (2,4 meter) för att gå på denna sjö. Sedan hände inte mycket under många år med fartyget innan ångslupen såldes till ett rederi i Stockholm 1897 och blev då omdöpt till Prins Carl. Den byggdes då om och blev något större och byggdes återigen om 1919. Ångslupen hade flera olika ägare under mellankrigstiden och tillhörde exempelvis på nyårsafton 1934 då den såldes till kapten Gunnar Torslund för 500 kronor (den hade blivit sålt för halv miljon tio år tidigare) samt för 1 100 kronor i början av 1939 (till en firma på Vätö) och hade blivit om omdöpt till John Simson två år tidigare. I april 1939 uppgav firman på Vätö att ångslupen hade blivit skrotat och upphuggen.

Källor:

https://www.iglabo.se/b71/

skargardsbatar.se

https://www.steamboatassociation.se/

Bild: https://digitaltmuseum.se/021018501362/angbaten-prins-carl-pa-malaren

Någonting om svensk jordbrukshistoria

 Runt millennieskiftet utkom det stora verket om svensk jordbrukshistoria i fem band från begynnelsen till modern tid och verket finns också som pdf-filer. Denna lilla artikel kommer bara handla om svensk agrarhistoria i större drag. Förr var Sverige ett utpräglat jordbruksland och innan industrialismen påbörjades under mitten av 1800-talet så hade Sverige en ruralt befolkning. I början på 1930-talet var landets rurala och urbana befolkning lika stora och idag är förhållandena omskiftande.

Enligt en skördeindex med normalskörden är 3 så har Sverige haft flera sådana skördar sedan början på 1800-talet, men även rentav dåliga sådana. Först några goda år enligt denna index; 

1803 4,0 (det bästa året sedan 1793 (4,0)

1815 4,0

1820 4,5

1835 3,5

1847 3,0

1862 3,5

1866 3,1

1870 3,7

1878 3,8

1892 3,9

1905 3,3

Några sämre år;

1800 0,3

1808 1,8 (i följd av två goda år på 4,0, men många dog av dysenteri)

1822 2,3

1837 1,8

1856 2,5

1868 2,5

1874 2,7

1881 2,5

1899 2,7

1904 2,9

Under 1800-talet minskade såväl dödligheten som dåliga skördeutfall i Sverige samtidigt som nyodlingar minskade i Sverige under den senare delen av 1800-talet (en orsak är industrialiseringen). I Götalandslandskapen var antalet nyodlingar i genomsnitt på 40 389 hektar under tidsperioden 1871-75 medan motsvarande tidsperiod mellan 1896-1900 var på 22 568 hektar. Medan det var för Svealand en ökning från 14 012 hektar under 1871-75 till 18 227 hektar under tidsperioden 1886-90 för därefter gå ner till 8 585 hektar under 1896-1900. I länen Närke, Uppsala och Västmanland ökade åkerarealen fr o m andra hälften av 1600-talet till slutet på 1800-talet.

När det gäller vad som odlades så var kornet dominerande i hela landet under 1500-talet förutom östligaste delen av landet där även råg förekom i hälften av skördarna. Sedan tog rågen över alltmer även i andra delar av landet. De områden som rågen inte slog igenom var Värmland och den norra delen av Västergötland där havre var den dominerande sädesslaget. Vetet fick allt mer större roll i östra Sverige och framför allt i Östergötland. Havre och råg fortsatte att expandera även under 1700-talet i stora delar av landet.

I forna Skaraborgs läns slättbygder ökade hemmabrukens utsäde fr o m mitten av 1700-talet och till ungefär 1860-talets början. Under denna tid kom det alltfler tunnor med säd från Skaraborgs släktbygder och denna säd räknat i tunnor kom ifrån den rurala befolkningen.

Källor:

Czerhalmi Niclas, ”Fårad mark”, 1999

Gadd Carl-Johan; 

”Järn och potatis”, Göteborg, 1983

”Den agrara revolutionen” Sveriges jordbrukshistoria, band 3, 2000

”Historisk statistik för Sverige” (bl väder och jordbruk), Stockholm, 1959

Morell Mats, ”Agrar revolution”, 2022

Schön Lennart, ”En modern svensk ekonomisk historia”,  Falun, 2012