Falun spruthus

Här är två bilder på en f d brandstation i Falun och det som kallas för spruthuset.

Yxvikens sågverk

 Yxvikens sågverk i Östergötland var färdigt 1918 och samma år övertog Fiskeby AB samtliga fastigheter med skogar som ägdes av Finspångs styckebruk, därmed kom även Yxviken under Fiskeby. I anslutning till sågverket låg också hyvleri samt lådfabrik och dessa låg alltså inom samma område som själva sågverket. En brand utbröt i maj 1970 som förstörde sågverket och efter denna händelse sågade man bara upp lagrat timmer. En sidobana som betjänade Yxviken var en förlängning av industribanan Finspång-Lotorps järnväg och denna del förlängdes 1918. I början trafikerade även ”Lotorpsbanans lok Yxvikens sidospår och sedan anförskaffades ett motorlok av ASEA:s tillverkning. Spårvidden var på 891 mm och samma som den som användes på Lotorpsbanan. Motorloket tillverkades 1912, bensindriven och byggdes om till avkumulatordrift i samband med flytten till Yxviken 1956 och såldes sedan som skrot 1960.

Källa: Bo Gyllenberg, ”Industrilok i Östergötland ”, 1987

Ageröd torvfabrik

Ageröd torvindustri (man använde maskinell torvupptagning och bröt både torv och bränntorv) var igång i Skåne norr om Lund och öster om Helsingborg, själva verksamheten drogs igång under åren 1898-99 medan själva bolaget AB Turba bildades 1897. Efter ett par ägarbyten så bildades Ageröds fabriker 1918 och som gick i konkurs 1922. Det fortsatte med ägarbyten, men Alfred Persson ägde anläggningen vid två tillfällen som 1916 överlät verksamheten till en annan person efter Persson hade köpt fabriken. Han tog över ännu en gång i början på 1930-talet utan att driva den vidare och fabriken revs 1957. År 1963 övertog området av AN Svensk Torvförädling efter Perssons dödsbo som hade ägt torvfabriken och man beslöt att lägga ner allting. En bana med spårvidden 600 mm anlades 1899 mellan fabriken och Sjöholmen station som var två kilometer långt samt linjer med tre linjer ut på mossen. Trafiken var nog redan nedlagt när Svensk Torvförädling tog över driften och den återstående delen av järnvägen revs 1971 medan linjen till Sjöholmen revs 1946. Ett ånglok som tillverkades av den tyska firman Krauss i München 1887 trafikerade på linjen till Sjöholmen medan sex motorlok användes för att köra in torv till fabriken. Ett motorlok av troligt Warrant-tillverkning köptes 1925 och som fanns kvar 1940, sedan ett känt Warrant-lok som tillverkades 1917 som såldes som efter 1939, två lok av okänd tillverkning och två lok av Selanders Mekaniska Verkstad i Bjärnum som senare såldes till torvfabriken i Köpingemyr.

Källor:

Fjeld Ulf, ”Svenska Industrmotorlok 1”, Eksjö, 1974

Priedits Janis, ”Industrilok i Skåne (Malmöhus län), 1905

Älvmötet

 

Älvmötet vid Djursås i Dalarna där Österdalälven till vänster och Västerdalälven till höger blir Dalälven rakt fram. Objektet är fornminnesmärkt och enligt Fornminnesregistret finns det inga kände fornminnen i närheten och själva namnet på udden där de båda älvarna möts kallats för Färjudden. Cirka 400 meter därifrån finns det rester efter ett färjeläge.

Ordet huligan, engelskan hooligan

 Enligt en artikel i en möjligen slängd nummer av den engelska fotbollstidningen Football Monthly under 1980-talet skulle det engelska ordet hooligan vara efter en bråkmakare som hette Hulligan på 1890-talet och den där mannen höll på Nottingham Forest.

På hemsidan http://www.etymonline.com/ kan man läsa följande om ordets innebörd.

1890s, of unknown origin, first found in British newspaper police-court reports in the summer of 1898, almost certainly from the surname Houlihan, supposedly from a lively family of that name in London (who figured in music hall songs of the decade). Internationalized 20c. in communist rhetoric as Rus. khuligan, opprobrium for "scofflaws, political dissenters, etc."

Det försvånar mig lite grann, om jag minns rätt så var han supporter till Nottingham Forest. I denna definition så verkar det som att han kom ifrån London. Eftersom huvudstaden inte hade så bra ligaklubbar då så var det nog uppenbart att han höll på Nottingham Forest, som då låg i ligans första division. Arsenal som då hette Woolwich Arsenal spelade de flesta av sina säsonger i ligans andra division under detta decennium.

Detta svenska ordet av hooligan är huligan, enligt NE myntades ordet första gången redan 1918.
Studera man vad det står om ordet i detta uppslagsverk så lyder den historiska förklaringen följande; sedan 1918; ökad anv. från 1970-talet; av eng. hooligan med samma bet.; ev. till P. Hooligan, namn på irländsk ligist vid slutet av 1800-talet. Ja, nu helt plötsligt så var det en irländsk ligist under slutet av 1800-talet som hette så.

Ja, forskningen kring detta dilemma går nog vidare.

(Tidigare publicerat)

Lite grann om Lerum innan järnvägen

 Min far var uppvuxen i Lerum och orten fick järnväg när Västra stambanan drogs förbi socknen på mitten av 1860-talet. Numera är Lerum en kommun med drygt 30000 invånare och cirka 19000 i tätorten.

1749 hade Lerum 749 invånare som var fördelade på 345 män och 372 kvinnor, varav 130 gifta par och antalet hushåll var på 112 stycken. Det fanns dessutom en gästgivargård och två krogar på landet. I socknen fanns det 113 jordbrukare, 13 torpare med utsäde medan 11 var utan utsäde. Tio gifta män var hantverkare i socknen. Samma år föddes 22 barn, femton personer dog varav elva var under tio år och fem under ett år. Under detta år gifte sig åtta par och det såg ut att vara ett bra år.



1760 hade folkmängen gått ner till 713 invånare som var fördelade på 126 hushåll, vilket det betyder att hushållsstorleken har gått ner under 1750-talet. Om man tittar på antalet födslar(utom äktenskapliga födda barn) och dödsfall under åren mellan 1749-60 så är det följande. Tittar man i tabellen så finner man ganska snart att det var födelseöverskott under samtliga år mellan 1749 och 1760 års folkräkningar. Under denna tid så duggade folkräkningarna tätt, men det var bara två som kom under luppen.

• 1750: 39 o 22 
• 1751: 25 o 22 
• 1752: 20 o 17 
• 1753: 33(1) o 6 
• 1754: 18 o 13 
• 1755: 22 o 12 
• 1756: 23 o 18 
• 1757: 20(2) o 10 
• 1758: 23 o 20 
• 1759: 23 o 20 
• 1760: 15 o 14

För att kunna se om det var någon folkminskning under dessa år så få man titta lite närmare på folkräkningarna; 1750 hade socknen 735 invånare, 1751 770, 1754 668 och 762 invånare. Det måste har varit någonlunda stark utflyttning under 1750-talet, det är lite svårt att veta det eftersom flyttningslängderna saknas för dessa år.
1770-talets början var det svåra tider i Sverige, om man börjar med 1771 så föddes det 25 barn(sexton flickor) medan 29 personer dog av olika dödsorsaker. Nitton barn under tio år dog under året vilket det inte var en ovanlighet under 1700-talet. Nästa år var det ett födelseöverskott med 27 födda barn gentemot 20 dödsfall och det var 1773 som det var en hög dödlighet i Sverige med drygt 53 promille(Historisk statistik för Sverige) och vissa socknar hade tresiffriga tal med promille. Under detta år föddes tio barn(sex pojkar och fyra flickor) medan 27 personer dog och tio barn(sju flickor) under tio år dog under året. Tittar man lite närmare på dödsorsakerna så dog 21 personer av "hetsig sjukdom" eller brännsjuka medan rödsot som många socknar drabbades av var det ingen som dog av denna sjukdom i Lerum socken. Det var alltså en lägre dödlighet än på vissa håll i Västergötland(Winberg 1975 och Gadd 1983). År 1775 hade socknen en folkmängd på 756 personer som var fördelade på 387 män och 369 kvinnor samt hade socknen 105 hushåll. En krog på landet har försvunnit sedan 1749 medan gästgivargården fortfarande fanns kvar. 
1785 var folkmängden på 884 individer som var fördelade på 434 män och 450 kvinnor, det fanns 128 hushåll i socknen och det betyder att hushållsstorleken var på 6,91 individer per hushåll. Då har det inte varit en folkräkning i socknen på tio år och på den tiden fanns det bl a 81 gifta bönder, 27 torpare och åtta sockenhantverkare.
1800-talets början så hade Lerum 986 invånare under året 1800 och fem år senare hade folkmängden stigit till 1 045 invånare. Antalet hushåll var under året 1805 till 172 i antalet, varav tio förmögna, 64 behållna, 89 fattiga och 9 urfattiga. En familj på över femton personer var urfattiga medan ett motsvarande förmögen hushåll bestod av lika många personer. Fr o m 1802 ändrade Tabellverket konstruktionen av formulären av rapporterna och då fick man veta lite mer av varje år. Det var relativt goda år under början av seklet, exempelvis 1802 så föddes det 29 barn(varav två flickor som föddes utanför äktenskapet) och en flicka i tonåren blev moder. Elva personer dog under detta år varav fem var under tio år. 
Svåra år runt 1810 och under det svåraste året som var 1809 gick Lerum socken ihop med andra socknar i mortalitetsrapporten till Tabellverket. Vilket man kan jämföra med andra socknar i den rapport som grannsocknen Stora Lundby skickade in under detta år. Men det verkar som att Lerum med dess grannsocknar lyckades på något sätt att motverka den höga dödlighet det var då. 

• Lerum 36 födda och 35 döda 
• Stora Lundby 28 födda o 25 döda 
• Skallsjö 35 födda o 30 döda 
• Angered 18 födda o 23 döda 
• Bergum 28 födda o 31 döda

Folkmängden i Lerum var då 1 119 invånare som var fördelade på 537 män och 582 kvinnor, fördelade på 177 hushåll(antalet förmögna hushåll hade då sjunkit till två). Under detta år hade socknen ingen präst utan en kyrkobetjänt, övriga yrkeskategorier var två högre tjänstemän, fem soldater eller båtsmän, 40 bönder på egna hemman, 48 bönder på andras hemman, 36 torpare, 12 arbetsföra backstugobor, 30 personer hade upphört med eget jordbruk, 135 bonddrängar och tre lärlingar inom måleri, skrädderi samt en smed(dock inga mästare). En fabrik som tillrädde bomull fanns på orten.
Folkmängden växte hela tiden under 1800-talets första hälft.

• 1820 1 315
• 1830 1 541
• 1840 1 767
• 1850 1 920
• 1855 1 900

Under året 1855 fanns det 919 män och 981 kvinnor, 279 gifta män och 281 gifta kvinnor, 28 änklingar, 74 änkor, 316 pojkar samt 334 flickor under 15 år, men endast 24 pojkar o 51 flickor under femton år gick i folkskolan. En kyrkobetjänt som också var skollärare, 312 hushåll. Det var just under detta år som man projekterade Västra stambanans första etapper igenom området.

(Tidigare publicerat)

Byn Bolka

 Byn Bolka som ligger lite grann avsides mellan Östhammar och Öregrund har ålderdomliga drag p g a att byn är oskiftat. Bolka tillhör Börstils socken vars kyrka ligger strax utanför Östhammar i Uppland.

Båda bilderna är tagna inne byn under en snabbvisit och enligt en källa hade byn fyra skattegårdar såväl 1544 som 1577, men själva byn nämndes den första kända gången i slutet på 1300-talet. Byn har också ett flertal byggnader som var före det laga skiftet som inleddes 1859 och då fanns det nio gårdar i byn varav tre gårdar flyttades ut från byn.

Källor:

”Bygd att vårda”, Uppsala län, Uppsala,1984

Det medeltida Sverige, Uppland, Norra Roden, Stockholm, 1972

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Hogdal Jon, ”Liv och landskap i Uppsala län”, Uppsala, 1993

”Jord och järn”, kulturmiljöer för Östhammars kommun”, 1999