Historiska fotbollssäsongen, Liverpool 1950-51

 Det var ganska så svag säsong som Liverpool under denna säsong och klubben hade då vunnit ligan vid fem tillfällen som på den tiden även var en toppsiffra. Eftersom de klubbar som har varit dominerande under en viss tidsperiod inte har varit särskilt lyckosamma över lag. Sunderland som då var i delat merit-topp med bl a Arsenal (fem titlar under 1930-talet) och Aston Villa (lika många titlar under 1890-talet), hade mer utspritt med tre av titlarna under 1890-talet och tre under tiden 1902-36 och säsongen 1935-36 var klubben senaste ligatitel.

Liverpool gjorde som sagt vad en svag säsong säsongen 1950-51 och de slutade på 9:e plats med 43 poäng. Dessa kom från 16 vinter (två poäng för en vinst) och 11 oavgjorda. De gjorde 53 mål och släppte in 59, antalet gjorda mål var liksom två år tidigare det sämsta hittills med 42-matchprogram sedan 1919. Liverpools största seger var 4-0 mot Sunderland den 26 augusti inför 52 080 åskådare på Anfield Road och annars var det vinster med 1-2 mål. De spelade bl a 3-3 mot Bolton Wanderers på hemmaplan, de vann med 3-1 mot Everton i derbyt på Goodison Park den 16 september och med samma siffror mot Portsmouth den 9 december. Säsongen största förlust var 1-4 vid tre tillfällen mot Wolverhampton (hemma), Sheffield Wednesday och Huddersfield (Anfield). I FA-cupen gick det inte heller så bra när de föll mot Norwich City i den tredje omgången och det var klubbens första plump i cupen sedan säsongen 1936-37 då de åkte ut i det första försöket för lag högre upp i ligan, också mot Norwich. Eddie Spicer var den enda som spelade i samtliga 42 ligamatcherna medan de främsta ligaskyttarna var Billy Liddell 15, Jack Balmer 10, Jimmy Payne 6 och Albert Stubbins 6. De finns en del rester kvar av det lag som vann ligan 1947.

Källor:

http://www.englishfootballstats.co.uk/index.htm

lfchistory.net

Pead Brian, ”Liverpool—A complete record”, Derby, 1990

Kortlivat Industribana på Vaxholm

 Kungliga Väg- och Vattenstyrelsen hade under ett par verksamhet på Vaxholm och mellan 1934-37 utvidgades/förstärkte man hamnen i Vaxholm. Sedan arbetet hade blivit avslutat så fortsatte man sina hamnarbeten på andra håll. En decauvillebana med spårvidden 600 mm anlades 1935 för att transportera Sten och schaktmaterial. Loket från Orenstein & Koppel i tyska Nordhausen tillverkades 1936 och sändes till bl a Utklipporna för hamnarbete sedan banan i Vaxholm hade rivits upp. Lokets senare öden är tyvärr okända.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Kvicksunds okända motorlok

 Tegelbruket i Kvicksund i Södermanland har det funnit två motorlok med okänd tillverkare och själva bruket var igång mellan 1934-67, men hade anor från 1815. Det var under 1934 som aktiebolaget Kvicksunds Tegelbruk bildades med säte i Eskilstuna. Banan som hade spårvidden 600 mm och gick mellan bruket-lertaget, blev totalt 1,2 mm långt. Banan trafikerades i början av hästar som drog vagnarna och nedlades 1957 med upprivning som följd!! Bruket hade två tvåaxliga motorlok av okänd tillverkare, det ena loket är inte mycket känt förutom att det är skrotat och det andra loket vet man att det hade en Volvomotor, var grönmålat, var utrustat för gengasdrift och blev skrotat omkring 1957.

Källa: ”Industrilok i Södermanland”, 1982

Hässja hö

 

Denna bild är hämtat från Anna-Lisa Kristiansson artikel Kulturgeografiska studier i Stockholms norra skärgård. Bilden visar att man hässja hö på stolpar och det ser nästan ut som ett urfolk går till attack. Klicka på bilden så kan man nästan ana det om man tittar på den som är närmast stolpen strax höger om bildens mittparti. Även den som är närmast på högersidan av bilden verkar ännu mera vara en människa. Den bilden som är nedanför som finns i min mormorsfars bildarkiv och hans namn är Gottfrid Carlsson som levde mellan 1872-1958. Bilden i artikeln är taget i Grovö by i Frötuna socken i början på 1940-talet och han måste har passerat där. Artikeln om denna typ av att hässja hö är följande länk;

https://okandahandelser.blogspot.com/search?q=H%C3%A4ssja&m=0

Mystiska dödsfallet i Hedemora 1950

 Den 7 april 1950 påträffades Karl Nordlund som föddes i  oktober 1899 död på Åsgatan i Hedemora. Vad som föregick hans dödsfall är höjd i dunkel, vad som är känt är att en sten låg bredvid kroppen och det var svåra skador på bakhuvudet. Det var svårt för polisen att utreda om han hade blivit dräpt eller om stenen hade slungats iväg av en förbipasserande bil. Inga vittnen fanns som kunde berättat hur det hade gått till. Stenen var iallafall knytnävsstor och det är mycket möjligt att den hade kastat mot honom bakifrån. Enligt framkomna uppgifter hade Nordlund känt sig förföljd av för honom en okänd person.

Källor:

Mordkommunisionen efterlyser”, 1964

svenskamordfall.se

Vallstenas kyrka

Vallstenas kyrka ligger på Gotland och skribenten tog detta kort i september 2019, det är en av de 92 medeltida kyrkor på ön. Denna kyrka härrör från 1200-talet och ligger på den nordöstra delen av ön. Socknen gränsar i väster mot Källunge, norr Bäl, öster Boge, sydost Gothem och i söder Hörsne samt en del av Gothem. De äldsta delarna av kyrkan är nederdelen av tornet och långhuset som tillkom i början av 1200-talet. Kyrkan blev i stort sett färdigbyggt under detta sekel och bänkarna kom under samma tid, en bänk förvaras på Historiska museet i Stockholm. Kyrkklockan är från 1571, altarskåpet är från 1633 med anteckning om det på baksidan, predikstolen är från 1699. En målat bänkinredning är från mitten av 1700-talet och tornet blev skadat efter ett blixtnedslag 1788. I Vallstena socken bodde det 252 invånare 1780, 554 under 1805 och 625 under 1850.

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Tabellverkets material på nätet

 

Kalkbrytningen i Hisvåla

 Runt sjön Skvien (den stavas så) finns det ett antal lämningar bl a efter en kalkugn som fortfarande finns i orten Hisvåla i Dalarna. Hisvåla ligger dryga halvmilen öster om Leksand och vid sjöns södra strand. Runt sjön finns det bl a fossil åkermark något väster om sjön, där även rest av en liggmila finns. Söder om sjön finns förutom kalkugnen även ytterligare en liggmila (kolbotten), ett 100x40 meter stort gruvområde (enligt Fornminnesregistret finns det en ca 30 meter lång järnnatns), kalkugnen, ytterligare ett gruvhål och en trefaldighetskälla. Öster om sjön finns ett offerkast samt ytterligare skogsbruksanläggningar, där har också funnits ett mindre kalkbrott. Runt Bodberget har det funnits kalkbrott som sedan har bränt i kalkugnen. Kalkbruket med ugnen anlades 1915 och på platsen gick en drygt 100 meter lång järnväg med spårvidden 600 mm som man drog tippvagnar på, ett sidospår till avfallstippen fanns också. Hela denna rörelse lades ner 1945 och ännu finns det rester kvar efter såväl gruvområdet som kalkugnen. 

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrijärnvägar i Dalarna”, Kalmar, 2014

Ripa Magnus (redaktör), ”Malmer, industriella mineral och bergarter i Dalarnas län”, del 1, 2015