Från banorna

 Se tidigare inlägg inom taggen ”Från banorna” för mer information.

ÖSTERFÄRNEBO 

Det fanns två torvbanor i södra delen av Gästrikland som har haft lokdrift och den ena industrin togs spåren bort under mitten av 1950-talet. Strax väster om den bana som revs låg en annan torvbana där rälsen ännu kvarligger enligt uppgift, om den inte blivit borttagen vid ett senare tillfälle. Spårvidden hos de båda är 600 mm och den som ligger åt väster hade ett motorlok med en Volvo-motor som tillverkades på Berglunds Smedja i närliggande Gysinge. Den blev kvar efter nedläggningen 1971 medan den andra anläggningen hade två motorlok av okänd fabrikat och båda skrotades under 1950-talet.

RYGGEN 

I Ryggen är en ort längs med järnvägen mellan Falun och Storvik som det bedrevs en torvindustri mellan 1908-49 och i samband med nedläggningen flyttades verksamheten till Boda. Spårvidden var på 600 mm och längden på sträckan en kilometer. Det har varit hållplats, tekniskt station, lastplats och vanlig järnvägsstation. Godstrafiken i Ryggen lades ner i maj 1967 och i juni 1975 nedlades Ryggen som driftplats. 

UPPSALA

För några år sedan gick möjligen det sista torvtåget från Sveg till energiverket och på ett ställen har man satt upp märket att inga tåg få gå på detta industrispår.

VÄNNFORSEN

Det var en driftplats strax utanför Vetlanda och omkring 1960 anlades ett sidospår, i februari 1998 borttogs all infrastruktur på platsen som också har haft möbelindustri.

PORJUS

Det kända kraftverket behövs nog ingen större presentation vid dagsläget och kraftverket har haft egna lok såväl under byggtiden som efteråt. Asea hade sitt första ellok tjänstgörande på Porjus. Själva driftplatsen ligger längs med Inlandsbanan och 1930 blev ett stickspår färdigt som kallades för Kraftverket och spåret revs 1985. År 1930 lades även ett sidospår till den närbelägna grusgropen som också är borttagen.

LUSPEBRYGGAN

Ligger inte så långt ifrån Porjus och därifrån gick ett sidospår till en hamn där näset ligger som delar sjöarna Lulevattnet och Porjusselet. Själva driftplatsen utgick den 1 juni 1969.

VARA

På denna ort i Västergötland fanns ett tegelbruk som startades 1904 och var igång till 1976. Tegelbruket hade egen bana med 600 mm spårvidd och banan gick till den lastkaj vid UVHJ (Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg) samt en bana mellan bruket och lertaget som var 400 meter långt, anlagt 1904, nedlagt 1976 och uppriven under de följande två åren. Bruket hade sex lok varav det första motorloket som tillverkades av Warrant (Vara Mekaniska Verkstad) som skedde 1908 och hade en Warrant-motor på fyra hästkrafter, skrotades omkring 1930. Sedan kom ett motorlok med okänd fabrikat och ett ackumulatorlok som tillverkades på fabrikens egen verkstad.

BJÄRKERYD

Det var en kvarn strax söder om Kisa vid Östra Centralbanan och en hållplats fanns där mellan 1924-32. Lite oklart ännu om kvarnen hade något med själva lastplatsen med att göra.

KÖLEFORS

Det är också en driftort utanför Kisa fast åt andra hållet och ligger ca kilometern norr om Kisasjöns nordspets (längs med Storön). Enligt Fornminnesregistret så finns/funnits två broar med en valv, ett färgeri och en flottningsanläggning. På platsen har det funnits en industriell verksamhet och järnvägsstationen revs 1977. 

SLIND

Det var en driftplats mellan Bastuträsk och Skellefte hamn. Från Bastuträsk räknat så ligger driftplatsen 1 1/2 kilometer efter den 152 meter långa bron över Skellefteälven. År 1929 öppnades en 24 kilometer lång bibana till Boliden från Slind och där man fraktade malm till Skelleftehamn som fick järnvägsförbindelse med Rönnskär samma år som bibanan öppnades. Malmtrafiken nedlades 1991 och fyra år senare borttogs all infrastruktur på orten.

EDSBRO med Erken

Masugnen på orten är bevarad och där har det funnits spår 

utan någon dragkraft av lok. Enligt banvakt.se gick ett sidospår i en båge åt nordost mot sjön Erken ca halvmil öster om Edsbro. Detta sidospår var 375 meter långt och gick ner till en hamnanläggning. Allt lades ner i september 1966 i båda driftplatserna.

ÅSE

Ett kalkbruk anlades i Åse i Jämtland av bönder i trakten som har bränt kalk i jordugnar under lång tid. I slutet på 1800-talet började en lantbrukare att bränna kalk i mer industriell syfte. På platsen fanns en bana med spårvidden 600 mm och ett lok som tillverkades av Orenstein & Koppels ångloksfabrik 1930 och hade tidigare använts i kraftverksbygget i Östrand utanför Timrå och flyttades 1957 till Dylta kalkbruk i Närke. Ett Deutz-tillverkat motorlok fanns också och detta lok har ett okänt årsmodell. Detta lok var troligen ett av de fem lok som köptes upp av Industridiesel efter kriget. Under andra världskriget så användes detta lok av tyska Operation Todt i norra delarna av Norge. Det var en del lok av tyska fabrikat som lämnades kvar i Norge efter andra världskriget och som senare användes på svenska industrier.

STRÖMHAGEN

Enligt en muntlig uppgift så är gruvan ca 150 meter djup och motorlok som tillverkades av Industridiesel 1952 blev såld till en annan gruva två år senare (okänd var). Spårvidden var en typisk sådan för gruvbanor i Sverige på 750 mm.

VATTHOLMA

Enligt uppgift var grusgropen uttömt redan vid slutet på 1930-talet och det var ett stickspår som stack in dit från Uppsala-Gävle Järnväg som kom under statens järnvägsnät  1933.

Historiska fotbollssäsonger, Notts County 1893-94

 Notts County inledde denna säsong i gamla division 2 med fem vinster och två oavgjorda innan den första förlusten kom mot Grimsby Town med 2-5 på bortaplan den 21 oktober. Men fick gruvligt revansch mot Burslem Port Vale då de vann med 6-1 fem dagar senare och Jimmy Logan gjorde tre av målen.

Notts County vann även 6-1 mot Northwich Victoria, 5-0 mot Ardwick (nuv Manchester City) och 6-2 mot Burton Swifts. Den största segern var dock 9-1 mot Crewe Alexandra den 17 februari och målen gjordes av Arthur Watson 4, Dan Bruce 2, Jimmy Logan 2 och Harry Daft, matchen sågs av drygt 300 åskådare. 

Klubben kom trea efter Liverpool och Small Heath (nuv Birmingham City)  som vann 22 av 28 ligamatcher och spelade dessutom även sex oavgjorda. Matcherna mot Liverpool slutade 1-1 den 30 september på hemmaplan och på bortaplan föll de med 1-2 den 18 november. På 28 matcher vann de 18, spelade oavgjort vid tre tillfällen och målfacit på 70-31. I kvalet föll de med 0-4 mot Preston på neutralt plan och då har klubben redan tagit hem sin största seger någonsin, nämligen FA-cupen. Den interna skytteligan i ligan var det Logan med 21 mål före Bruce på 18 före Watson på elva gjorda mål.

De inledde FA-cupen med att slå ut division-klubben Burnley med matchens enda mål, i andra omgången slog de ut icke-ligalaget Burton Wandereres med 2-1. Sedan slog de ut Nottingham Forest med 4-1 på hemmaplan i omspelet sedan matchen hade slutat 1-1 och semifinalen vann de matchens enda mål mot Blackburn Rovers. De sistnämnda klubbarna var i högsta divisionen och då var de i final mot ännu en klubb från division 1 och det var Bolton som stod för motståndet. 

Finalen spelades på Evertons hemmaarena Goodison Park och det kom 37 000 åskådare till matchen. På den tiden var det en kommitté som tog ut laget medan en annan källa anger att det var Tom Harris som hade ansvaret för laget. Som lite kuriosa installerades den första managern 1913 och det var Albert Fisher som fick tjänsten. Laget som ställdes upp mot Bolton Wanderers i finalen var följande; George Toone-Fay Harper, Jack Hendry, Charlie Bramley, David Calderhead (manager för Chelsea mellan 1907-33), Alf Shelton, Arthur Watson, Sam Donnelly, Jimmy Logan, Dan Bruce och Harry Daft. Logan gjorde sina tre mål i den 29:e, 67:e och 70:e matchminuterna och han dog i maj 1896 av lunginflammation, endast 25 år gammal. Han föddes i juni 1870 i Skottland. Den andra målskytten för Notts County var Arthur Watson efter 18 minuter spel medan målskytten för Bolton var Jim Cassidy. Det var i slutet på matchen som Cassidy var med i ett anfall och målvakten Toone försökte avvärja det, det slutade med att Bolton fick ett av lättaste målen som har gjorts i cupfinalens historia.

Denna final var ingen direkt höjdare och för Notts Countys del så ärt den främsta meriten och tre år tidigare föll de i finalen mot Blackburn Rovers. I Notts Senior Cup har däremot klubben elva triumfer varav den senaste var under säsongen 1934-35.

Källor: 

http://carousel.royalwebhosting.net/utm/maggies04.html

enfa.co.uk

http://www.englishfootballleaguetables.co.uk/final/f1893-94.html

Smailes Gordon, ”Football League Records”, Derby, 1992

vintagefootballers.com

Wikipedia, engelskspråkiga 

Fyra spelare delade

 Shrewsbury Town blev 18:e i gamla division 3 säsongen 1990-91 och de gjorde 61 mål på 46 ligamatcher. Hela fyra spelare delade på ledningen i den interna skytteligan och samtliga gjorde sex mål vardera. Lånet från Manchester City som var Wayne Clarke gjorde sina mål på sju ligamatcher under oktober/november och sköt dessutom in en straff. Övriga var Micky Heathcote, Dean Spink och Neil Lyne (den sistnämnde värvades i mars från Nottingham Forest.

Källa: Rothmans Football Yearbook 1991-92

Det okända ångloket på Kramfors AB

 Såvitt vad man känner till så hade sågverket Kramfors AB ett ånglok med en okänt tillverkare i mitten på 1940-talet och när detta lok blev skrotat är det ingen som känner till. De uppgifter som Janis Priedits har i sina uppgifter om loket är följande;

1??? 1435 mm? B Kramfors AB (sågverk)skrotat

Det enda som är känt är att loket hade axelföljden B och hade två drivhjul. Enligt Kramfors kommuns hemsida så hade orten en vattensåg mellan 1744-1871 och sedan en sulfitfabrik som också hade en ångsåg. Loklistor över industrilok fanns förut på den nedlagda Industribaneföreningens hemsida och när dessa kommer upp igen återstår att se.

Källor:

Egen samling

https://www.kramfors.se/se--gora/kultur-och-upplevelser/kulturmiljoer-och-historiska-handelser/adalens-industriarv---sagverken.html

Industribanan på Sladdarön

 Sladdarön är en ö som ligger drygt 1 1/2 kilometer från Idön som hör till Gräsön och sträckan är mätt där vägen slutar. Själva Sladdarön är ingen stor ö och är 3,4 kvadratmeter stor, tillhör Gräsö socken. 

På 1860-talet upptäcktes det en järnfyndighet på ön och 1865 såldes marken till en engelsk gruvägare som började att bryta på ön. En järnväg med den troliga spårvidden 1435 mm (normalspår) anlades och det är diffusa uppgifter kring denna järnväg. Längden var dryga kilometern och man skeppade över rullande materiel, inget är känt om vilket lok det var. Men man misstänker att det var ett ånglok från tillverkaren Manning & Wardle som hörde hemma i Leeds eftersom sådana fraktades på alla konstiga vägar och i synnerhet under det aktuella decenniet. 

Det tog snabbt slut med järnbrytningen på ön och fann att själva berget bestod av gråberg. Efter ett år så övergavs  gruvan på Sladdarön och enligt uppgift så skrev Norrteljebladet den 26 januari 1872 en notis om gruvdriften på ön. Själva järnvägen hade kostat 30 000 riksdaler och järnvägshistorikern Erik Sundström besökte ön i juli 1970 och han fann att järnvägen hade bara blivit terrasserat, järnvägen hade då blivit utlagt över en sträcka på drygt 300 meter. Han tyckte då att tidningen hade överdrivit en del om själva driften och det är inte många uppgifter som hade kommit fram. Gruvan på Sladdarön förekom i gruvstatistiken endast under 1863-64  och totalt utmålades det fem gruvhål eller gruvor på den lilla ön, de fick namnen Sladdarö Nygruva, Sladdarö Gårdsgruva, Södergruvan, Strandgruvan och Badhusgruvan. Strax norr om Sladdarön ligger Tjärholmen och där anlades Kersholms gruva. 

En genomgång av Fornminnesregistret så finns det lämningar efter fiskeläge, hamnområde på västra sidan av ön, förtöjningsanordning och förtöjningsanläggning samt en vögbank vars väg hade tidigare haft en annan sträcka på ön.

Källor:

Fornminnesregistret 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Sundberg Arne m fl, ”Malmer, industriella mineraler och bergarter i Uppsala län ”, Huskvarna, 2006

Sundström Erik, ”Ett besök på Sladdarö gruva”, Tidskriften Tåg, nr 4/1971

Wikipedia svenskspråkiga 

Notiser

 Nedanstående sju notiser är hämtade ur skribentens egna textarkivet och då är brödtexten mindre än vad brukar vara på denna blogg.

Exeters första ”ever-presents”

Klubbens första säsong i den engelska ligan var när den tredje divisionen grundades 1920 och när det blev två sådana serier året efter så spelade Exeter i den södra tredjedivisionen. Exeter City slutade på 19:e plats och två spelare deltog i samtliga 42 ligamatcherna, nämligen yttern John Dockray samt backen Jack Feeberry. Båda gjorde två mål under ligasäsongen och den sistnämnde gjorde sina båda mål på straffar.

Källa: allfootballers.com (en försvunnen databas)

Drottningens örlogsfartyg ”Svanen”

Ingen vet troligen inte när detta fartyg byggdes och 1592-93 angav det att det var drottningen Gunillas örlogsfartyg, namnet på fartyget var "Svanen". Fartyget blev iallafall skänkt till henne 1591 och tre år senare uppgav det att fartyget skulle säljas samt liknande öde 1598.

Källa: Jan Glete; "Svenska örlogsfartyg", 2003

Bränd av kokhett vatten

En person i Österlövsta socken blev dödat 1842 p g a kokhett vatten och i källan stod det inte vad som orsakade detta, men det är iallfall en händelse som har blivit utspelat i denna socken.
Källa: Mortalitetsrapporten, Tabellverket

Ung kvinnas hämnd 1839

En ung kvinna, troligen piga, hämnades på sin husbonde genom att tända eld på hans uthus någonstans i Sverige. 
Källa: Justitie-stats-ministerns underdåniga berättelse till Kongl. Maj:t; 1839

Hundra änkor 1840

I Länna socken 1840 så fanns det hundra kvinnor som var änkor mot nitton män som var änklingar.
Källa: Folkmängdsredogörelse, Tabellverket

Krögare i Kungsholmen församling 1820

År 1820 fanns det 52 krögare i Kungsholmen församling i Stockholm.
Källa: Folkmängdsredogörelse, Tabellverket

Grundlades under guldrushen

Staden Fairbanks i Alaska grundades 1902 under guldrushen och hade under 2012 en folkmängd på 31 600 invånare, är efter Anchorage delstatens näst största stad. 

Källor:

NE(CD-rom), "Fairbanks"

Wikipedia

Väderkvarnen öster om Singö kyrka

 Ett par kilometer öster om Singö kyrka ligger en kvarnsten som är 1,35 m i diameter och är drygt 15 cm tjock med en järnring på skodden. Fem stycken järndubbar är nedhuggna i berget och där kvarnstenen ligger har också en väderkvarn stått. Denna kvarn hade tillhört Tranviks by som ligger några hundra meter nordväst om kvarnplatsen. Antagligen försvann kvarnen redan innan 1800 om man utgår ifrån de rapporter som sändes till Tabellverket. År 1571 fanns det sex bönder i Tranvik och i framtiden fanns det nog ett behov av en kvarn.

Källor:

Folkmängdsredogörelser, Tabellverket

Fornminnesregistret Singö 4

http://www.singo.dk/hembygd/SHBf/singo_forr/vboda_kartor.html