Teckningen på Söderarm fyr

 När jag var drygt 12-13 år (omkring 1983-84) följde jag med min far till fyrplatsen Söderarm som ligger längs ut i kustbandet utifrån Kapellskär. Fadern parkerade bilen i Rävsnäs som ligger några kilometer norr om Kapellskär och sedan gick vi ombord på en mindre motorbåt, resan dit ut tog ett par timmar. Båten cirkulerade och körde zickzack förbi öar, kobbar och skär samt gryner som inte gick att se utan bara på sjökort. Vi var där i några timmar och vi var också uppe i fyren, Söderarm var ju en av de sista fyrarna som blev avbemannade. Ett par år senare gjorde jag en teckning över Söderarm som senare blev inramat, har skrivit om Söderarm tidigare och som publicerades för mer än tio år sedan.

https://okandahandelser.blogspot.com/2012/01/soderarm.html?m=0

En kort alternativ vapenhistoria

 I början av 1800-talet använde britterna en salvbössa som kallades för ”Nock Gun” efter tillverkaren Henry Nock och var ett sjupipigt vapen som också var otymplig p g a den kraftiga rekylen som uppstod när alla pipor avlossades samtidigt. Detta vapen var väl anpassat till när man skulle äntra fiendens fartyg och kom väl i användning vid sjöslaget vid Trafalgar 1805 och de tidiga krigen mot Napoleons armé. Enligt uppgift var ca 500 Nock Guns som kom till användning på den tiden och några tekniska data om detta vapen; piplängd 52 cm, kaliber .39, vikt 4,1 kg, datering 1795 och ursprungsland England. Ca 50 år tidigare som Nock Gun lanserades kom en svensk 20-pundig mörsare till användning och vikten var på dryga fyra ton. Denna mörsare placerades i närheten av fören på de fartyg som blev installerade på och syftet var att beskjuta befästningar på land.

Det finns artikel om Bakergeväret på denna sida som skrevs för ett tiotal år sedan och som den brittiska armén använde sig av samt blev en del av deras standardutrustning under 1800-talets första kvartal. Själva geväret vägde 4.1 kg och sedan tillkom det även en träklubba som man använde för att få ner kulan i själva loppet. Den delades ut i samband med geväret i början av Bakergevärets era och som senare visades vara onödigt eftersom det gick med handkraft att få ner kulan i skjutbart skick.

Uppfinningen av knallhatten omkring 1820 gjorde att även skjutvapnen säkrare, pålitligare och lättare att hantera. Under 1800-talets mitt lanserades det amerikanska Springfield två slaglåsgevär, dels var det m/1855 med kalibern 14,7MM som kom 1855 och dels m/1863 med kalibern .58 som kom ut åtta år senare. Det förstnämnda geväret var det  första amerikanska slaglåsgeväret som kom ut på marknaden och som kuriosa kan nämnas att samma tillverkare kom ut med det s k kallade Mississippi-geväret i början på 1840-talet som också var räfflat. 

Avslutning lite grann om kaliber som egentligen skrevs om omkring 2007/08 då bloggen var nylanserat och senare togs bort i samband med den stora utrensningen omkring 2011 som senare publicerades i sammanställning av artiklar något år senare. I Vapentidningen nr 6/1994 finns det en sammanställning över 33 olika kalibrar från olika år i varken kronologisk eller tematisk ordning. 

Förklaring från Nordisk familjebok från 1951; Kaliber (fr. calibre), diametern till etteldvapens lopp, mätt — vid räfflade vapen — mellan bommarna. Då k. i huvudsak bestämmer eldvapnets egenskaper, brukar den ingå i vapnets officiella namn, t. ex. 7,5 cm kanon, 6,5 mm gevär o. s. v. Fordom nyttjades i st. f. kaliber vikten av den till loppet passande rundkulan av järn, t. ex. 

12-pundig (12 U) kanon.

Det finns långt flera kalibrar som står nämnda i Vapentidningen och en sökning på den militära wikin på engelska ger omkring 13 000 träffar. I England har man även använt namnet bore och ett sådant exempel 38 bore som användes i England under 1800-talet och det var ett räfflat framladdningsvapen och t ex en revolver så är det 38 rundkulor av bly på pundet som passade till vapnet.

Källor:

Bruner Pelle, ”Kaliber-finns det?, Vapentidningen 6/1994

Chuckhawks.com

”Encyklopedia of war machines”, 1984

Ford Roger m fl, ”Den stora boken om vapen”, 2010

https://military-history.fandom.com/wiki/Main_Page

Militärhistorien, svensk version, 2013

Nordens familjebok 1951, Runeberg.com

Sjömossen

 Sjömossen var en lastplats längs med Dalabanans sträcka mellan Krylbo och Sala, själva ortnamnet är beläget cirka två mil från den sistnämnda orten. Sjömossen lastplats stod klart att användas i september 1918 och syftet var att lasta torv för Stora Kopparbergs räkning, lastplatsen nedlades redan 1927. Enligt en annan uppgift pågick driften även under andra världskriget och troligen användes ett litet motorlok på platsen. I Sjömossen anlades även ett frilastspår med plats för tio vagnar och ett ställverk för linjeblockering.

Källor:

Järnvägsdata med driftplatser, 2009

Olofsson Carl, ”Sveriges järnvägar”, Stockholm, 1921

Småbanebladet (SmB), nr 3/1986

Hässja hö på säreget vis

Detta kort finns på en släktgård i Roslagen och antagligen kom den som hade bärgat höet på ett säreget sätt att hässja det. Denna samling väckte nog säkert fantasin till liv hos dem som passerade. Den exakta platsen som bilden togs är inte känd hos mig och kortet togs antagligen av min mors morfar Gottfrid Karlsson som levde mellan 1872-1958 eller av sonen Gösta som gick för bort några år sedan. Det påminner om ett urfolk som är på väg nånstans eller om de är på väg att slåss, vet inte!!! Men det påminner om ett urfolk, ja, kanske den som tog bilden också tyckte.

 

 

Bilder på Malsta kyrka

Tre bilder på Malstas lilla kyrka strax utanför Norrtälje och även den lilla sjön Malstasjön finns en bild på. Malsta är en liten socken och inte långt ifrån kyrkan järnvägen mellan Norrtälje och Rimbo. I närheten av kyrkan vid strandkanten finns en minnessten över en mamsell som dog i dysenteri på 1840-talet. Ett sjukdomsfall som hennes familj skämdes för eftersom dysenteri eller den gamla benämningen ”Rödsot” ansågs vara en sjukdom för fattiga. Hennes familj gick ut med att hon drunknade ute på sjön tillsammans med två barn.

 

Dräpt p g a krigsdiskussion

 I Göteborgsposten stod det den 9 januari 1871 om en student i Helsingfors hade blivit dräpt p g a att han hade diskuterat det fransk-tyska kriget med några tyskar. Antagligen tyckte tyskarna att den finske studenten hade för yviga åsikter om kriget och var anti-tyskt i sitt sett att argumentera mot kriget. Det hela slutade med att han blev ihjälslagen och han tillhörde den österbottniska nationen i Helsingfors.

(Tidigare publicerat)

Fyra unga barnaföderskor

 År 1876 var det fyra barnaföderskor som var femton år som fick ett barn och samtliga barn var födda utom äktenskapet. Det var den högsta siffran för denna åldersgrupp under hela detta årtionde och samtliga var på landsbygden. En 15-årig flicka i "städerna" fick ett barn 1880 och det var det enda fallet.

Källa: BiSOS(Befolkning) 1880

(Tidigare publicerat)