tisdag 31 oktober 2023
”Sven” Erik Hedblom
Våldsam tiggare 1903
Den 31 juli 1903 hade Uppsala Nya Tidning en notis om en man som tiggde pengar i Stabbylund i Uppsala. Mannen var berusat och började t o m hota folk med kniv, dessutom jagade han vissa personer också. Polisen kom till platsen och förde honom till polisstationen där han blev anhållen.
(Tidigare publicerat)
Kyrkoherden som glömde bort begravningen
I Uppsala Nya Tidning den 29 juli 1903 gick det att läsa följande;
Från en socken i södra Upland berättar en meddelare till UNT följande historia:
Ett barn inom församlingen hade dött och skulle begrafvas. Sorgehögtiden var utsatt till klockan 7 på e m. Processionen infann sig på den bestämda tiden, men kyrkoherden syntes ej till. Man väntade tålmodigt till klockan 9. Då sändes ändtligen bud till prästgården. Budet fann kyrkoherden ifrigt arbetande i trädgården---han hade totalt glömt af hela begrafningen. Men nu blef det bråttom, och inom kort började kyrkklockorna skalla ut övfer näjden i den stilla, fridfulla julikvällen. Som bekant lägger man sig tidigt på landet, och många hade redan slumrat in, då de plötsligt väcktes af klockornas klang. Naturligtvis trodde man, att elden brutit lös. Sprutor, yxor, ämbar och annan brandattidraj kastades på vagnarna, och i skenande fart bar det af till det förmenta brandstället, d v s kyrkan. Folk sprang öfver gärdena med brandhinkar och hakar i händerna. Något eldsken syntes visserligen inte till, men lite hvar kände tydligt att det luktade brandrök. Så stark är inbillingens makt. Man kan tänka sig, att snopenheten inte blef liten, då rätta förhållandet kom i dagen. Ganska syndiga ord lära emellertid den kvällen har fällts om den glömska själaherden.
Jo, man undrar var det hade inträffat någonstans, inte i Veckholm eller Giresta, men någonstans har det iallafall hänt. Nu fundera man över vilken prästgård låg så långt bort att prästen inte såg varför det fanns folk utanför kyrkan. Det var nog inte bara irritation hos dem som trodde att elden hade brutit ut utan även de som var på själva begravningen. Det var så förr i tiden att om elden hade brutit ut så ljöd klockorna i kyrkan eller så får man titta var någonstans som det kommer upp rök.
söndag 29 oktober 2023
Bobby Charlton
lördag 28 oktober 2023
Är Steggbest den största bland kallbloden
Steggbest är utan tvekan en av de stora när det gäller kallbloden och framför allt inom aveln. Det är en hingst som föddes 1947 i Norge efter Stegg-Grasiös-Granit och han gladde upp publiken i både Norge och Sverige. Hans rekordtid är 1.29,3 och ska ha tjänat in över 200 000 norska kronor.
Så här skriver Travmuseet om honom när han valdes in i Hall Of Fame 2008 och handlar om livets början.
Eventyret Steggbest startet 1947 på gården Komnes i Höland, noen få mil vest for Kjölen og noen få mil nord for Årjäng og Momarken. Der rådde Eilif Schou. Noen år senere skulle duoen ikke bare bli kjent, etterspurt, tiljublet og elsket i såvel Norge som Sverige, men med hver sine spesielle personligheter og ikke minst karisma, ville de etter det 21 århundrets karakteristikker ha värt kjendiser i höyeste potens.
Steggbest startade vid 249 tillfällen och vann 83 av dessa, i aveln fick han 174 norskregistrerade och 694 svenskregistrerade avkommor. I Sverige fick han sönerna Viggo Best som föddes 1974 med närmare en miljon svenska kronor i prissumma samt Hambest, Strimbest och Säterbest. Han är också far till Ess Express som gjorde 471 starter som är rekordet i Sverige. Steggbest förde sina gener både inom sönerna och är morfar till 1 796 svenskfödda travare som bl a omfattade fyra miljonärer. De som har honom i möderne efter sitt andra led är också omfattande och flera moderston som har honom som morfar har också fört hans gener vidare.
Steggbest är nog kallblodstravets stora genutspridare som t ex Star’s Pride, Speedy Scott och Rodney är hos varmbloden.
torsdag 26 oktober 2023
SJ enda lok med littera K11
Oxelösund-Flen-Västmanlands järnväg erhöll sju sadeltanklok från Sharps & Stewart i Manchester medan byggnadstiden ännu var igång 1875. Denna ånglokstyp hade cylinderdiametern 381x460 mm, axelföljden C, tjänstevikt 29,7 ton och högsta tillåtna hastighet 75 km/h. Dessa aju lok såldes till Ystad-Eslövs järnväg 1902 och när Ystadsbanorna kom under SJ i början på 1940-talet så fanns bara ett lok kvar. Detta lok blev då tilldelat SJ-nummer 1555 och blev dock skrotar två år senare.