Bondedagböcker

Bondedagböcker är ett säreget material och det är dagböcker som skrevs av den rurala befolkningen. Ett projekt som startades av Nordiska museet i Stockholm för ett par decennier sedan och gick ut på att samla in samt registera bondedagböcker. I dagsläget finns det cirka 300 och de flesta finns som avskrifter, somliga finns hos ekonomiska institutionen på Lantbruksuniversitetet i Uppsala. Bo Larsson har skrivit en förteckning över kända bondedagböcker i Sverige och de bondedagböcker som finns som avskrifter är markerade på följande vis: SBD+nr(ex bondedagboken: SBD 51).

Den första kända bondedagboken är Moradagboken som skrevs av Mats Ersson Norman mellan 1671-78 med avbrott under ett par tidsperioder. Det är två år som mer eller mindre har förkommit eller saknas i hans dagboksskrivande(1673 och 1677). Han var en länsman som skrev ner anteckningar om en dåvarande agrart socken som vissa experter kan knyta till bondedagböcker. Denna skribent kom från ett välbärgat bondehem. På hans tid var bondedagböcker en ovanlighet eftersom det inte var så många som skrev ner sina anteckningar under den där tidsperioden. För att beskriva den historiska omfånget utöver antalet bondedagböcker, var antalet skribenter flera under slutet av 1700-talet än i början av detta sekel. Antalet skribenter ökade markant under den första hälften av 1800-talet för att sedan minska något och ytterligare en ökning inträffade under 1870-talet. Fr o m 1890-talet gick antalet kända bondedagböcker ner markant som ett antal avgörande faktorer kan anknytas till som exempelvis urbaniseringen samt tekniska innovationer inom jordbruket. Bondedagböcker relateras oftast till almanackor med dess spridning under 1800-talet när almanackor blev på modet.

En bondedagbok kan innehålla alltifrån ett ord som exempelvis "sått" eller "tröskat" eller en mening med ett fåtal ord. Ibland kan bondedagböcker vara väl illustrerade som exempelvis beskrivningar över arbetet och vem som har gjort vad. Det bästa med sådana där bondedagböcker är att man kommer in i skribenternas liv och dessa dagböcker betraktas idag som värdefulla drag i den agrara forskningen. Det går att finna vadsomhelst i en bondedagbok om man tar hänsyn till de villkor som skribenterna hade när de skrev i dagboken och varje bondedagbok är unik. På vintern körde de ved, arbetade på kolmila, snöröjde vägarna och vid kusten var fisket en viktig binäring oavsett vilken årstid det var. Somrarna och under de snöfria månaderna ägnade bonden åt åkerbruk, underhållsarbete och diverse småsysslor.

Lännadagboken skrevs av tre kända skribenter mellan 1776-1829; Per Ersson skrev mellan 1776 till cirka 1785, hans styvson Anders Andersson skrev mellan 1785-92 och hans son Johan under den resterande tiden. I denna dagbok var det många luckor som gjorde att en del dagar föll bort under ett år. I denna dagbok kan man följa hans arbetsår och det var också en del notiser om resor och en del transporter av olika slag(ved under vintern och hö under sommaren). Eftersom Länna socken ligger vid Roslagens kust och skribenternas hemby Grovsta är beläget vid "havet", så var fisket en viktig binäring. Andersson i Grovsta föredrog ett par resor till sjöss som exempelvis till Stockholm.

En annan bondedagbok från Uppland var Vittingedagboken som skrevs av Pehr Jansson mellan 1795-1814 och 1821-27. Han föddes 1781 och var först dräng på sin fars gård som han övertog helt 1803. Det var utförliga anteckningar förutom innan 1799 och runt 1813-14. Innehållet handlade mestadels om jordbruksarbetet, skördar och andra ekonomiska uppgifter. Pehr Jansson råkade ut för en konflikt med prästen i samband med dennes prästinstallation och följden blev att han blev utfrusen. Detta var främsta skälet att han slutade att skriva under 1810-talet. Trots detta så är relativt mycket känt om honom, han köpte sitt spannmål utifrån, exempelvis köpte han 10 ½ tunnor under åren 1802 samt 1810 som kan jämföras med tjugo spannmål som han sålde.

Avslutningsvis kan man utgå ifrån att man kan hitta olika innehåll och karaktär hos olika bondedagböcker. Geografisk är de utspridda över hela Sverige och i synnerhet i den södra halvan av landet.

Källor
Berg Johan och Janken Myrdal, "Bondedagböcker", Saga och sed, 1979
Gadd Carl-Johan, "Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia, Stockholm, 2000
Isaacsson August, "En Vittingebondens anteckningar, Svenska landsmål, 1968
Larsson Bo, "Svenska bondedagböcker-ett nationalregister", Stockholm, 1992
Liljewall Britt, "Bondevardag och samhällsförändring", Göteborg, 1995
Lännadagboken, avskrift, SLU, Uppsala
Morell Mats, "Mellansvenska bönders spannmålshandel ca 1800-70 belyst utifrån bondedagböcker, Uppsala, 2003
Perlinge Anders, "Skrifter av Janken Myrdal", Stockholm, 1996

(Tidigare publicerat)

Förflyttningsnotis

Dagspressen kunde informera om en förflyttning av en "sinnessjuk" person vid förra sekelskiftet. Källan informerade om en sådan flyttning som första notis under landsortens nyheter när fru Andree flyttades från Göteborg till Vadstena hospital.

Källa: Södermanlands läns tidning 16 oktober 1902

Brottsturné

En man som var på Örebro arbetsinrättning dömdes i mars 1890 till sammanlagt 4 år och 2 månaders straffarbete av Örebro rådhusrätt samt för alltid vara samhällelig förlustig. Han hade tagit en portmonnä som tillhörde en jungfru (innehöll 3:75, ansenligt summa på den tiden), överfallit fanjunkaren V Robsham och dessutom startat en mordbrand på själva arbetsinrättningen.

Källa: Stockholms Dagblad 31 mars 1890

Kentucky Rifle

Under mitten av 1700-talet så introducerade tyska vapensmeder som hade utvandrat till Amerika ett flintlåsgevär och det omfattade inte bara av ett märke utan av en grupp av olika vapen. Dessa gevär var populärt bland jägare i USA innan detta gevär slogs ut av slaglåsvapnet under nästkommande sekel.

Källa: Chris McNab, "Skjutvapen", 2013

Söderblomsloket vis Axmarsbruk

Axmarsbruk var en gång ett av Gästriklands viktigaste järnbruk och 1862 anlades en 0,3 kilometer lång med vagnar som drogs av hästar. Man transporterade malm och kol till själva hyttan som därifrån fraktades tackjärn. Ett motorlok från Söderbloms gjuteri i Eskilstuna anskaffades nytt 1910 och som inte var någon succé, loket gick tillbaka till tillverkaren redan året därpå.

Källor:

Freding Mats, "Industrilok i Gästrikland & Hälsingland", 1992
Loklista över motorlok från Söderbloms gjuteri, Industribaneföreningen

Stal från en kamrat

Från tidningen Upsala den 3 juli 1916 stod det att en arbetare på Uppsala-Enköpings järnväg hade från en kamrat stulit 130 kronor. När han var inne i Uppsala under lördagen den 1 juli så greps och häktades han av sannolika misstänkta skäl till denna stöld. 

(Tidigare publicerat)

Tekniska inslag i massmedia

Under sensommaren 1887 pågick troligen en tekniskt utställning i Stralsund och där De Lavals separator erhöll första pris. Det var nog inga annuella priser utan flera priser delades ut under denna utställning (för tidningsställaren påstod att det var 101:a gången som Da Laval eller nämnda separatorn hade fått priset sedan 1879).
När tidningen Göteborgs Handels och Sjöfartstidning hade ett sammandrag för året 1873 uppräknade tidningen de produkter som hade blivit tillverkade av Erikbergs Mekaniska verkstad och Göteborgs mekaniska verkstads aktiebolag. Den förstnämnda levererade två ångpannor på 26 hästkrafter till Lundby snickerifabrik och 226 ångkaminer till nyuppförda Grand Hotel i Stockholm. Medan motsvarigheten i Göteborg levererades ett fartyg och ett antal ångpannor till olika fartyg.
I Strängnäs förberedde man under hösten 1894 en vattenledning som skulle ombesörja de ånglok som ankom till stationen. De borrade efter vatten och det visade sig efter en undersökning av en Stockholmsgrupp att det var väl anpassat för ändamålet. Kalkvattnet var gynnsam och den var på 12,5 på hundratusendelar. Det var åtminstone tre nyheter om den tekniska floran.

Källor:

Göteborgs Handel och sjöfartstidning 3 mars 1874
Södermanlands läns tidning 11 november 1894
Tidningen Upsala 6 augusti 1887