Övning i sabelhuggning

Under vintern 1895-96 hade poliskåren i Uppsala övat på sabelhugg under löjtnant Ljungwalds ledning och dessa poliser hade dessutom visat upp sig för polischefen.

Källa: Tidningen Upsala 30 april 1896 (jag råkade skriva 1894 i manualen), hoppas att det kan bringa klarhet i framtiden)

Jularbo-Månsbo järnväg

Det var den sista trafikerade järnvägslinjen med ånglok i Sverige, öppnad för trafik 1919, spårvidd 1435 mm (normalspårig), godstrafik nedlades 1981 (med ånglok 1977) och persontrafiken nedlades redan 1923. Linjen revs upp 1982!
Jularbo var en station längs med Norra stambanan utanför Avesta.

Källa: "Järnvägsdata", 1999

Klassiska mjölkpaketet

Såg idag att Arla hade bytt ut det klassiska mjölkpaketet som har varit i några decennier nu till en avsmal variant av mjölkförpackningen. Turen var att jag hade ett sådant förpackning hemma i kylskåpet.

Snus som botemedel

Det verkar som, i synnerhet bland allmogen under slutet på 1800-talet att det gick att stoppa snus i sår. Vad det ett oantecknat rykte som gjorde att det gick att stoppa snus i sår? Ingen som vet ännu, antar jag. Kanske ryktet spreds sig p g a att arbetarna i Sala blyhytta stoppade snus för att skydda tandköttet mot blyrand som kunde leda till tandlossning. Det är två notiser, båda från 1893 som jag kommer att använda som källmaterial i denna text. I april inträffade följande händelse i Ununge socken i Roslagen, ""Skomakaren August Johansson som bodde i Ränka i nämnda socken enligt signaturen N B i Norrtäljebladet? Känd på orten för sitt obotliga superi, föll häromdagen i berusadt tillstånd och slog huvudet i en stenhäll, så att ett stort sår uppstod. Några tillstädeskomma personer stoppade snus i såret och bar den sanslöse i en loge, där han fick ligga tills aftonen, då han hämtades av anhöriga. Två dagar senare var han död.  Den andra händelsen utspelades i september: Genom att strö snus över ett sår har en trädgårdsarbetare i Hudiksvall ådragit sig blodförgiftning och tillsatt livet. Den sistnämnda notisen var från landsortsnyheterna i denna tidning. Frågan är om det inte var blodförgiftning i det förstnämnda fallet också?

Källor:
Blyrand, min artikel
Tidningen Upsala 13 april 1893
Vestmanlands läns tidning 14 september 1893

Vattenståndsmärket på Gräsö

På en klippa utåt vattnet finns det på Gräsö ett vattenståndsmärke eller "annan ristning". Det är ett ypperligt sätt att studera landhöjningen efter själva vattenmärkningen. Man började att rista in 1820 och under denna ristning finns också årtalet 1920, därefter är den nuvarande vattennivån. Båda bär datumet 13 september, så den 13 september 2020 är alltså dags för nästa märkning.

Källor:

Fornminnesregistret Gräsö 221
Norman Per, "Sjöfart och fiske"; Fornlämningar i Sverige 3, Riksantikvarieämbetet, Borås, 1995
"Udda sevärdheter på Gräsö", min artikel

Sädeslagen under vikingatiden

Från Birka har arkeologerna funnit rester efter bröd, plantor och säd i keramikpyttor. De sädesslag som använde var korn till ungefär 40-60%, vete 20-40% och råg till endast fem procent.

Källor:

Myrdal Janken, "Jordbruket under feodalismen", Borås, 1999
"Vikingatidens ABC", Stockholm, 1995

Tre roslagskyrkor

Frötuna, Roslagsbro och Länna kyrkor har gemensamt att de ligger inom en mil radie från Norrtälje samt att samtliga är medeltida. I tidsaxeln för byggandet ligger i de i den ordning som nämndes i den förra meningen och de är byggda under olika århundraden fr o m 1100-talet till 1300-talet. Frötuna kyrka har blivit såväl tillbyggt som ombyggt vid flera tillfällen sedan anläggandet. Liksom hos andra uppländska kyrkor blev valven inslagna under 1400-talet och därefter kom de kalkmålningar som präglar många kyrkor.

Källor:

Björklund Gustav, "Länna kyrka", Norrtälje, 1981
Wilcke-Lindquist Ingeborg;
"Roslagsbro kyrka", Strängnäs, 1989
"Frötuna kyrka", Strängnäs, 1991
"Kyrkoguide över de uppländska kyrkorna", min artikelserie, tidigare publicerat