G-vagnar som åkte i godståg sedan starten av svensk järnvägshistoria och täckta vagnar som hos Statens Järnvägar var 7,0x2,8 meter för obromsade vagnar efter beslut 1884 och senare 8,0x2,8 med bromskupé med lastutrymme på exakt sju meter. G-vagnen har dock varit i olika utförande eftersom en del enskilda banor hade G-vagnar samt även hos SJ. Täckta vagnar fanns även när de första etapperna började att öppnas i mitten av 1800-talet. Exempelvis hade SJ 313 G-vagnar i början på året 1867 och i slutet på detta år var antalet 347 stycken. Enligt Särtrycket som kom 1900 hade tjugo G1f-vagnar och 150 av G3 tillkommit till SJ under 1899. Liksom andra vagnar så hade G-vagnarna underlittera i form antingen bokstav, siffra eller i kombination av dessa. När en enskild bana kom under staten så kom denna banas godsvagnar med i vagnlistan och skiljdes det åt så blev det en underlittera eller en kombination av själva huvudlitteran. När alltfler enskilda banor förstatligades under 1900-talet så bestämde SJ 1939 att övertagna godsvagnar skulle klara av max 90 km/h för att sättas in i godstrafiken. Halmstad-Nässjö järnväg (HNJ) byggde en lång styckegodsvagn som fick numret 1134 med litteran GFm och byggdes om från en personvagn, den hade ursprungligen bromshytt som togs bort (istället installerades tryckluftbroms). Denna vagn fick längden 8,61 m och var mellan axlarna 6,46 meter.
Källor:
Leander Lars-Olof, ”Boken om HNJ”, 1984
Selme Johan, ”Särtryck 1867, särtryck 77 och Kommunickan”, Tåg, 5/1987
Sundström Erik;
”De medelstora G-vagnarnas historia”, Tåg 7/1983
”Svenska godsvagnar Normalspår 1856-1956”, Gävle, 2010
Särtryck77, 1900
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar