fredag 26 februari 2021

Målarens korta liv

 Den engelska konstnären Richard Parkes Bonington var i sitt 27:e levnadsår när han gick bort 1828. Han målade atmofäriska landskapsmålningar från Flandern, Venedig och Normandie. Ett av hans verk är "Venetianska kampasler" från 1826 och han levde osunt som gjorde att han dog ung.

Källor:

Cumming Robert, "Allt du behöver veta om konst", 2005
"Konsten i focus", Stockholm, 1976

Isfesten

 I början på februari 1868 arrenderades ett fackeltåg i den inre delen av hamnen i Oskarshamn. Det var en del av stadens invånare som hade lockats ut på isen där det var bengaliska eldar, fyrverkeripjäser, baler och en spelande orkester. Denna tillställning varade i några timmar enligt källan.

Göteborgsposten 12 februari 1868

Backen David Raitt

 Han spelade som back i Everton 122 ligamatcher mellan 1922-28 och hade kommit från den skottska ligaklubben Dundee FC. Han var positionssäker och följsam, trots det blev det 36 ligamatcher som mest under en säsong och det var under 1922-23. När Everton vann ligan säsongen 1927-28 så hade en viss Warney Cresswell kommit från Sunderland och han ansåg vara ännu viktigare kugge för laget än Raitt. Under just säsongen 1927-28 blev det endast sex matcher för honom och han såldes till Blackburn Rovers, där blev det dock endast fyra matcher under säsongen 1928-29. Rovers hade två duktiga pålitliga försvarare som Jock Hutton samt Robert Ranburgh. Raitt återvände då till Skottland för spel i den lilla ligaklubben Forfar Athletic.

Källor:

Jackman Mike, "Blackburn Rovers---A complete record", Derby, 1990
Ross Ian & Gordon Smailes, "Everton---A complete record", Derby, 1993
vintagefootballers.com

måndag 1 februari 2021

Snatteri av höns

 Arbetskarlen K F Sandin snodde tio höns på morgonen den 1 april 1896 från en olåst ladugård i Lagga socken i Uppland. Han greps senare på dagen inne i Uppsala då han hade sålt fem av hönsen och då hade det gått några timmar sedan inbrottet. 

Källa: Tidningen Upsala 2 april 1896

Järnvägshistoriska notiser 9 (mindre järnvägar)

Hemmabygge i  Odenslanda

Det hemmabyggda motorloket på Joshua Pettersson torvfabrik i det småländska Odenslanda byggdes 1905 och som stod avställt ännu 2004 på platsen. Loket är/var grön- och svartmålad, bensindriven med en Petter-motor (McLaren) som tillverkades av en engelsk firma. Enligt en nutida rapport var loket i ganska gott skick och det står på ett sidospår.
Källor:
Fjeld Ulf, Industrimotorlok 1, 1974
Loklistor, industribanor.se (Industribaneföreningen)
SmB-Bladet nr 3/1994

Ekolsunds leveranser 1949

Från Ekolsunds tegelbruk 1949 gick 270 000 ton på landsväg, 185 800 ton på järnväg och 827 208 ton på fartyg. Bruket var igång mellan 1913-62 (revs omgående) och viss form av tegeltillverkning hade varit igång sedan 1600-talet, men det var under tiden som bolag som anges ovan.
Källor:
Brums William, "Tegelindustrin i Mälarprovinserna", Uppsala, 1954
Freding Mats, "Industrilok i Uppland, 1991

Rye & Camber Railway

Det var en liten järnväg som öppnades för trafik i juli 1895 och nedlades i september 1939. Järnvägen hade två Baldwin-lok som var tillverkade under samma år när denna järnväg öppnades för trafik. Järnvägen hade också en viss trafik till en golfbana och även till Sandy Beach (England).
Källa: Steamindex.com

Hamnspåret i Reykjaviks hamn

Det var en av de mest kända järnvägarna på Island och järnvägen gick i Reykjaviks hamn mellan 1913-28 med spårvidden 900 mm. Det var två ånglok som tillverkades av Jung lokfabrik i den lilla tyska staden Kirchen.
Källa: Wikipedia.org; Rail transport in Iceland.

Loket på Tjällmo

Det som kallades för Tjällmo gruvor i Östergötland fanns ett tvåaxlat motorlok som tillverkades av Industridiesel i Stockholm 1947. Loket var dieseldriven med en motor på åtta hästkrafter från den engelska firman Lister. Driften i gruvan lades ner på mitten av 1950-talet och loket lämnades troligen kvar i gruvan.
Ericson Jan, "Skinnklädda tofflor i helvetet", Solna, 2005
Gyllenberg Bo, "Industrilok i Östergötland, Taberg, 1987

Salalok i Saxhyttan

Gruvan i Saxhyttan (Dalarna) hade tre elektriska lok från Sala Maskinsfabrik AB. Två var ackumulatordrivna och ett var katalysatordriven. Loken hade spårvidden 750 mm. Loken hade tillverkningsnumren 172/1946, 176/1950 och 180/1953 (katalysatordriven). De två första loken såldes vidare till andra banor medan nr 180 slopades 1976.
Källor:
Ericson Jan, "Loktillverkningen vid Sala Maskinfabriks AB åren 1932-53",Jönköping, 2002
Freding Mats, "Industribanor i Dalarna", Kalmar, 2014

Kalkbruket i Runhällen

Norr om Heby i västra Uppland finns en ort med namnet Runhällen och där fanns Runvikens kalkbrott. Brytningen av kalk påbörjades på 1800-talet och fortsatte fram till 1945. En kort bana med spårvidden 600 mm fanns och numera är brottet vattenfylld och området är ungefär 50x160 meter.
Källor:
dykanrna,nu
Fornminnesregistret
SmB-Bladet 4/1986

Banan i Edeby

 Under hösten 1918 började man arbetet med att anlägga en tre kilometer lång järnväg med spårvidden 600 mm mellan fältspatsgruvan i Edeby (Väddö) till Ortalaviken. Under sommaren 1919 var arbetet klart och i början var det hästdrift. Men redan 1920 införskaffades ett nytillverkat motorlok från Austrio Dalmier i Wien och loket var bensindriven med sex hästkrafter. P g a allt mindre utvinning från gruvan så minskade trafiken på järnvägen allteftersom. Trafiken upphörde 1927 och loket såldes till Magretelunds Gruv AB i Härsbacka (även den i Uppland). Loket såldes vidare därifrån 1947 och därefter är vidare öden okända.

Källor:

Freding Mats, "Industrilok i Uppland", 1991
Priedits Janis, "Loklista över AD-lok i Sverige", Industribaneföreningen, 2016

Nöjd med domen 1893

 En 26-årig man från Nätra socken i Västernorrlands län dömdes den 12 februari 1893 till straffarbete till två år plus ytterligare fem år i vanfrejd av Åsele tingslag. Han ansågs vara nöjd med domen och hade suttit häktat i tio dagar för andra resans stöld.

Polisunderrättelser, nr 25, 28 februari 1893