fredag 3 november 2023

Ett fall av begränsning

 I Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 47 finns det en bild på en flicka som troligen var i nedre tonåren. Hon ledde en ko som fick beta i ett dike där det fick beta. Det var så att fattiga personer fick som en motpresentation hålla sina betesdjur på marginella områden som exempelvis diken eftersom de själva saknade betesmarker för djuren. Flickans uppgift var då att se till att kon inte kom upp från diket.


Källa: Niklas Czerhalmi och Carin Israelsson, "Sommarfet och vintersvulten", BHT nr 47/2004

(Tidigare publicerat)

torsdag 2 november 2023

Notis om Västergötlands gårdar

 Under såväl 1500-talet som 1600-talet var det emellanåt oroligt vid Sveriges dåvarande gränsbygder. I Västergötland var det många gårdar som blev ödelagda eller brända av fientliga trupper. I Dannike socken fanns det 23 hushåll som av olika orsaker låg i öde 1573. Bara något år senare (1574) hade denna siffra ökat till 34. Men socknarna närmare Göteborg verkade behålla sina antalet gårdar som t ex Lerum med runt 56-58 gårdar, Landvetter 40-41 och Skallsjö 47-48. I Bergum ökade antalet gårdar från 38 året 1572 till 45 året 1582. Det var m a o lite lugnare omkring nuvarande Göteborg än i den södra delen av landskapet.

Källor:

Andersson-Palm Lennart, ”Människor och skördar”, 1993
Skarin Ole, ”Gränsgårdar i centrum”, Surte, 1979
Österberg Eva,”Gränsbygd under krig”, 1971

Vingebackagruvan

 Denna gruva låg vid Hofors i Gästrikland och tillhörde Hofors gruvor. Fyndigheten på platsen upptäcktes 1945 med diamantborrning som följd mellan 1946-47 och i november 1947 påbörjades schaktning. Då gruvans första schakt, Ivars schakt, började att sprängas och drygt fyra månader senare var schaktet åtta meter. Under 1950-talet inrättades det utfraktsnivåer på 380, 290 och 350; som mest var det 550 meter. Ett ras inträffade i gruvan 1966 och 1980 lades driften ner som även avslutade all gruvdrift t Torsåkers bergslag. De låg flera gruvor inom samma område sydost om samhället och flera lok användes i gruvorna. 

Källor: 

Albrecht Lena m fl, ”Malmer, industriella mineral och bergarter i Gävleborgs län”, SGU, 2009
Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 
Freding Mats, ”Industrilok i Gästrikland & Hälsingland”, 1992

tisdag 31 oktober 2023

De första vinnarna av Kentucky Futurity Stakes

 Loppet har körts sedan 1893 på travbanan i Lexington i Kentucky och den första vinnaren av loppet hette Oro Wilkes(en hingst som föddes 1890 efter Sable Wilkes-Ellen Mayhew-Director) och loppet var för treåriga hästar som är det fortfarande. Om en travare vinner loppet samt dessutom även Hambletonian Stake(körd sedan 1926) och Yonkers Trot(körd sedan 1955) kan man vinna "The Triple Crown". Distansen är 1 609 meter och är det för samtliga dessa tre nämnda lopp. Liksom många andra travare i USA gick hans härstamning tillbaka till Hambletonian som föddes 1849 och det gjorde det i båda lederna. Hans far är en son till Guy Wilkes som sin tur är son till Hambletonian-sonen George Wilkes. Sable Wilkes skapade inte så mycket förutom en förgrening som skulle spinnas ut i Tyskland. Däremot skapade hans anfäder ett antal linjer som exempelvis Oro Wilkes farfar Guy Wilkes som fick dottern Lillian Wilkes som är moder till Guy Axworthy som låg bakom en del utveckling inom den tidiga amerikanska travsporten.


År 1894 vann Beuzetta som har George Wilkes som sin farfar som gick via dennes son Onward till honom. Hon vann Kentucky Futurity för kusken Gus Macey och vann på den mile-tiden 2.14 ½ före Futurity och Celaya. Även denna treåring var linjeavlat med den så välbekante Hambletonian. De två första vinnarna av Kentucky Futurity Stake var själva inga avelsspridare. År 1895 vann Oakland Baron som skapade lite grann inom den tidiga amerikanska travhistorien. Han var efter George Wilkes mest berömda son som var Baron Wilkes som blev far till Baronmore som bl a fick Miss Bertha Dillon. Han är farfarsfar till Ibrahim Pascha som blev den förste vinnaren av Svensk uppfödningslöpning, Kriteriet och Derbyt.

År 1896 var det dags för det andra stoet att vinna loppet och det var Rose Croix som var efter Jay Bird-Lizzie Rider-Billy Wilkes. Hennes far har George Wilkes som sin far och modern har en annan son till George Wilkes som farfar, nämligen Harry Wilkes. Hon fick ett sto som avkomma som sin tur fick en son efter Peter The Great och det är okänt om han fick några avkommor. På tal om Peter The Great var det han som vann tävlingen två år senare(mer om detta lite senare i artikeln).

Thorn vann 1897 för kusken Orin A Hickok före Preston och Cinda Silk. Han var från en relativt märklig härstamning, hans fädernelinje går som vanligt tillbaka till Hambletonian. Han är en son till George Wilkes-sonen Wilkes Boy som föddes 1880. Hans mor hette Kincora som föddes 1879 efter Mambrino Patchen-Kitty Tranby-Mambrino Tranby och hennes morfar har samma far som henne själv. Mambrino Patchen som föddes 1864 härstammar ifrån Mambrino som föddes 1806 och är en linje som fick husera mer eller mindre ostört ifrån Hambletonian fram till 1890-talet. Fast Mambrino är också farfar till Hambletonian via dennes son Abdallah.

Året 1898 var alltså dags för den store avelsgiganten Peter The Great att vinna loppet och han gjorde det för kusken P V Johnson på mile-tiden 2:12 ½. I aveln fick han 228 avkommor enligt blodbanken.nu och skapade flera linjer, idag är drygt en miljon travare härstammade efter honom. Peter The Great är också linjeavlat på Hambletonian men i hans härstamning skiljer sig ifrån de föregående vinnarna. Han är efter Pilot Medium-Santos Grand Sentinel, hans far är son till Happy Medium som är son till Hambletonian. Happy Mediums son Copper Medium lämnade bl a Medio som är stammoder till flera viktiga linjer i travhistorien.

För att beskriva Peter The Greats historiska avelssammanhang så måste man troligen skriva flera verk för att redogöra hans "vidarespridda" linjer. Han fick två söner som båda har en fast förankring i travhistorien. Dels är det Peter Scott som är stamfader till Scotland(Spencer Scott och Darnley), vår egen avelsspridare Sir Walter Scott, Rose Scott(stammoder och Kentucky Futurityvinnare 1921) och Sam Williams med en viktiga linjer i Frankrike. Dels är han också far till Peter Volo som är far till 1914 års Kentucky Futurityvinnare och han fick avkommor som Brother Hanover med en del utspridning av linjer i bl a Tyskland, Chica(stammoder till en del svenska linjer som exempelvis Cambridge som vann Gävle Stora Pris som åttaåring), Christopher, Earl´s Hester Solo som är mor till avelsgiganten Earl Mr´s Will, Ellen Volo som är mormor till stjärndrottningen Golden Wedding, avelsgiganten Encore, Peter Song, Protector och Volomite(även de tre sistnämnda söner är stora avelsgiganter). Det går att skriva så mycket som helst om Peter The Great och hans linjer.

År 1899 vann Boralma som var den förste valacken att vinna tävlingen, han var efter Boreal-Earalma-Earl och hans fädernelinje går som vanligt också tillbaka till Hambletonian fast via Bow Bells samt Electioneer. Hans mors farfarsfar är också Electioneer som är Hambletonians en av yngre söner som föddes 1868. Däremot blev tvåan i 1899 års lopp en stammoder inom travsporten och det var Baron Wilkes-dottern Extasy som fick Ethel Volo som i sin tur är mor till Calumet Buford(född 1928 i USA och kom till Sverige via Danmark 1932) som är far till bl a Berta Buford(hon är MMMM till Bowling Inferno som vann Derbyt 2003), Connie(mor till Ann Scovere, Comma, Copia och Cornet, i hennes linjer finns också storloppsvinnaren Pay Me Quick, D J Seabrook, Coran och Cocue), Queen Buford och en del andra travare.


Källor:

http://www.allbreedpedigree.com/

www.blodbanken.nu

http://ezinearticles.com/?History-of-the-Kentucky-Futurity&id=1275949

http://www.qhurth.com/trav/lopp/kentucky.htm

Greene Curt, spridda artiklar

http://www.sukuposti.net/index.php

Mi-harness, sammanställning av en nedlagt sida.

"Travrekord och travhistoria", min sammanställning.

(Tidigare publicerat)

”Sven” Erik Hedblom

Han föddes den 11 januari 1890 i Hudiksvall socken och han blev med tiden hjälparbetare och var med i Röda Korset. Hans liv blev dock mycket kort när han dog under september 1918 i Chabarovsk i Ryssland. Han reste bl a till Novosibirsk i Sibirien där han delade ut kläder till nödlidande. Han blev dock misstänkt för spioneri och greps tillsammans med norrmannen Ola Ipshaug. Båda blev hängda i järnvägsvagn i närheten av Chabarovsk och begravdes senare på en okänd plats. I Hudiksvall hölls i augusti 1962 en ceremoni och då minnestavlan sattes upp på kyrkväggen i hemstaden och kortet togs av mig en julikväll under 2022. Källorna är svenska Wikipedia, Enligt Läkartidningen vågade de livet för att hjälpa Rysslands krigsfångar (https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2014/09/hjalparbetet-kostade-dem-livet/). En annan sevärd artikel finns på denna länk.

https://shfstor.blob.core.windows.net/hudiksvall/uploads/file/Berättarkväll%20krigets%20änglar%204%20feb.%202019.pdf

Minnestavlan av honom på husväggen av kyrkan i Hudiksvall.


Våldsam tiggare 1903

 Den 31 juli 1903 hade Uppsala Nya Tidning en notis om en man som tiggde pengar i Stabbylund i Uppsala. Mannen var berusat och började t o m hota folk med kniv, dessutom jagade han vissa personer också. Polisen kom till platsen och förde honom till polisstationen där han blev anhållen.

(Tidigare publicerat)

Kyrkoherden som glömde bort begravningen

 I Uppsala Nya Tidning den 29 juli 1903 gick det att läsa följande;


Från en socken i södra Upland berättar en meddelare till UNT följande historia:

Ett barn inom församlingen hade dött och skulle begrafvas. Sorgehögtiden var utsatt till klockan 7 på e m. Processionen infann sig på den bestämda tiden, men kyrkoherden syntes ej till. Man väntade tålmodigt till klockan 9. Då sändes ändtligen bud till prästgården. Budet fann kyrkoherden ifrigt arbetande i trädgården---han hade totalt glömt af hela begrafningen. Men nu blef det bråttom, och inom kort började kyrkklockorna skalla ut övfer näjden i den stilla, fridfulla julikvällen. Som bekant lägger man sig tidigt på landet, och många hade redan slumrat in, då de plötsligt väcktes af klockornas klang. Naturligtvis trodde man, att elden brutit lös. Sprutor, yxor, ämbar och annan brandattidraj kastades på vagnarna, och i skenande fart bar det af till det förmenta brandstället, d v s kyrkan. Folk sprang öfver gärdena med brandhinkar och hakar i händerna. Något eldsken syntes visserligen inte till, men lite hvar kände tydligt att det luktade brandrök. Så stark är inbillingens makt. Man kan tänka sig, att snopenheten inte blef liten, då rätta förhållandet kom i dagen. Ganska syndiga ord lära emellertid den kvällen har fällts om den glömska själaherden. 

Jo, man undrar var det hade inträffat någonstans, inte i Veckholm eller Giresta, men någonstans har det iallafall hänt. Nu fundera man över vilken prästgård låg så långt bort att prästen inte såg varför det fanns folk utanför kyrkan. Det var nog inte bara irritation hos dem som trodde att elden hade brutit ut utan även de som var på själva begravningen. Det var så förr i tiden att om elden hade brutit ut så ljöd klockorna i kyrkan eller så får man titta var någonstans som det kommer upp rök.

(Tidigare publicerat)