Dannemora-Hargs järnväg (DHJ) hade ett par bibanor till bl a Ramhäll från Knaby och en bit därifrån gick den närmare två mil långa tänkta bibanan till Lövstabruk. Tyvärr hann denna bibana inte bli klar innan bruket lades ner 1926. ”Lövstabruksbanan” eller bara ”Lövstabanan” utgick från Norrmon cirka åtta kilometer väster om Gimo och där kraftledningar går över linjen mellan Dannemora -Hargshamn (sedan 1977 till Hallstavik).
Hela den forna sträckan upp till Lövstabruk är fornminnesmärkt och banan gick norrut genom ett skogsparti som är rikt på lämningar efter skogsbruksanläggningar (kolmilor). Men i närheten finns också ett hägnadssystem och ett gränsmärke. Nästan en kilometer söder om Gubbo finns en färdväg som numera är förstörd av skogsmaskiner. I Gubbo finns en torvindustri som var 200-120 meter stort och inom området finns det en husgrund efter en torvfabrik och lastageplats för torv. Denna torvindustri anlades 1918 av Gimo-Österby Bruk AB och andra världskriget inleddes driften med bränntorv. Fabriken kom 1936 under Korsnäs AB och kom att ledas av Gimo Skogsförvaltning fram till nedläggningen 1952. Anläggningarna revs under mitten av detta decennium och på anläggningen anlades ett internt järnväg med spårvidden 600 mm.Denna bana var från början en kilometer långt och blev med tiden utbyggt till totalt tre kilometer. Banan börjades att läggas ut sedan bolaget hade bildats och ett Warrant-lok från Vara Mekaniska verkstad anskaffades 1919. Det var ett fotogendrivet lok med åtta hästkrafters motor från fabrikens egna tillverkning, loket skrotades 1952.
Ca 2,5 km norr om Gubbo passerade järnvägen en liten skogssjö på dess västra sida och cirka 500 meter österut finns det en lämning efter en dammkvalster som var 105 meter lång. Strax innan Kalkbergsgruvan gick banan förbi en ytterligare dammvall som dämde upp en bäck. Lämningen efter Kalkbergsgruvan ligger 95 meter väster om järnvägen och är ett 110-50 stort område och består av
sju gruvhål med varp av gråberg. Strax norr om denna ligger den mindre Alslygruvan och efter denna gruva svängde bana svagt åt nordost och efter en ytterligare en dammvall passerade banan ett gruvområde där Vigelsbogruvan är den mest kända.
Vigelsbo gruva har tidigare blivit behandlat i denna blogg och mätte över 330x280 meter stort område med bl a en ruin efter en kulkvarn och anriktningsverk där man gjorde ordning briketter. Denna gruva hade en årlig produktion med 1 000 ton malm fram till 1832 Efter denna blyga produktion ökades utförseln av malm och 1922 upphörde driften medan de närliggande gruvhålen så pågick driften i ytterligare tio år. Vigelsbo gruvor hade egen bana med utan lokdrift. Vid Styngsbo korsar 290:an den forna bibanan och cirka hundra efter korsningen av nuvarande länsvägen finns det en kvarnlämning. Vid Gräsbo finns det lämningar efter skogsbruksanläggningar och byns äldre bytomt.
Banvallen passerade sedan Finnsjön på dess östra sida och där finns det också en rik förekomst av skogsbruksanläggningar. Från denna sjös norra strand är det 3,5 kilometer fram till den bro som inte hann byggas klart i samband bruket i Lövstabruk lades ner.
Från Fornminnesregistret om denna bro som är märkt av Riksantikvarieämbetet som nummer 477 inom Österlövsta socken.
Järnvägsbrofäste bestående av ett stenfundament, rektangulärt, 5 x 2 m (N-S), intill 1,1 m h från vattenspegeln.
Murad i 1-2 skift av 0,5-2,0 m st huggna stenar, kallmuren väl synlig i N och i V, går i ytan i Ö samt i S.
Murad i 1-2 skift av 0,5-2,0 m st huggna stenar, kallmuren väl synlig i N och i V, går i ytan i Ö samt i S.
Bron hann inte bli färdigbyggt!!!
Källor:
Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet
Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991
Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008
Järnvägdata, 1999
Sundberg Arne m fl, ”Malmer, Industriella mineraler och bergarten i Uppsala län”, SGU, 2006
