Ovanligt händelse

Vid ångkvarnen i Uppsala på väg mot Kap var det en händelse som försvånade ganska många flanörer som promenade i närheten när dykare höll på med det sjunka mudderverket, enligt källan.

Källa: Tidningen Upsala, 14 juli 1898

Bortglömd vapensmed

Simcon North(1765-1852) är en av USA:s bortglömda vapentillverkare och han tillverkade vapen för duellsyften. Han höll till i Middleton i den amerikanska delstaten Connectitut. Han var först bonde med egen farm i samma stat och det var först under 1810-talet som hans vapentillverkning kom igång. Hans vapen hamnade hos både inom militären och civila personer. Påminde ganska mycket om prästen Jonas Offrell i Gamla Uppsala socken som tillverkade en revolver utan vetskap om Colts tillverkningsprocess under samma tidsperiod. Fast Offrell var verksam under 1800-talet!!!
Citat från ett citat ur min artikel om honom som tidigare var publicerad på den historiska bloggen.

Offrell föddes 1803 i Undersviks socken i Hälsingland. Efter studier vid gymnasiet i Gävle blev han 1826 student och inskriven vid Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala. Efter kort tid avlade han examen som medförde kompetens till komministerbefattning. Efter prästvigning började han sin prästerliga gärning som vice komminister i Kalmar i Uppland. Därefter hade han liknande tjänster på orter som Alfta, Arbrå, Undersvik, Bollnäs, Högbo, Älvkarleby och slutligen Gamla Uppsala, där han tjänstgjorde som komminister från 1847 fram till sin död 1863.
Källor:

"Jonas Offrell", min artikel
David Miller, "The illustrated directory of guns", Maidstone, 2005

Träkyrkan i Kårsta

Under 1400-talet blev Kårstas dåvarande träkyrka för trång för den växande befolkningen så man beslöt att bygga den nuvarande stenkyrkan istället. När denna byggdes så ville man dock använda träkyrkan så länge som möjligt och byggde murarna utanför de gamla träväggarna.

Källor:
Bebyggelseregistret (äldre versionen)
Tuulse Armin, "Kårsta kyrka", Upplands kyrkor, Uppsala, 1957

Järnvägshistoriska notiser 5 (kort)

Olämpligt sovplats

Jag har åtminstone hittat två fall när folk hade valt de mest olämpligaste ställerna att sova på i mitt tidningssarkiv i A4-format. Inga källor finns till denna notis utan jag få återkomma senare. På 1870-talet var det en man som i sista stund blev bortdragen från spåret sedan han hade haft rälsen som "huvudkudde". Såvitt vad jag minns så hände det i Finnerrödja.

"Ej spottning tillåten"

Förr i tiden fanns det skyltar med följande text, "Vad god spotta ej på golfvet" som innebar att man inte fick spotta på golvet på tågen. De ord som hade ett "v" antingen i början eller i själva ordet stavades med "fv" förr i tiden.
Källor:
Kullander Björn, "Sveriges järnvägars historia", 1994
"Tidsmaskinen", Sveriges järnvägsmuseum", Gävle, 1998

Halkade på fotsteget

Den 22-årige eldaren Axel Nordkvist på Sölvesborg-Älmhults järnväg trampade fel på ett fotsteg på den vagn han hade kopplat och föll ner på marken. Han fick det högra benet överkört av vagnen och fick åka in till Sölvesborg lasarett där man amputerade benet.
Källa: Blekingeposten 15 maj 1901

Strålkastare av en kaffeburk

Ljunga torvströfabrik utanför Habo i Västergötland hade en motorlok som tillverkades på fabrikens egen verkstad 1973 och vissa delar kom från en Volvo PV(årsmodell 1960). Strålkastaren som sattes på loket var tidigare en ytterhölje till en kaffeburk och den kunde ge sken såväl framåt som bakåt. Fantatiskt att det kunde göra så med en gammal kaffeburk.

Källa: Mats Freding, "Industrilok i Västergötland", Jönköping, 1984

Riksdagsman i släkten

Min mf mm mf Erik Ersson som föddes den 7 juni 1779 i Malsta socken i Roslagen var med i 1813 års riksdag, även hans far var med ett tag i riksdagen.

Källa: Min släktforskning

Ungdomsbrottslighet från förra sekelskiftet

Ordet värsting fanns inte då, ordet kom för första gången upp i massmedierna efter ungdomsoroligheter i Stockholm under mitten av 1980-talet. På den där tiden var oftast benämningen ligapojke eller vanartat yngling, alltså under tiden före första världskriget.
Det fanns en del ungdomsbrottslighet förut och det har jag bl a vidrört i ett par artiklar, bl a det som inträffade vid Flustretpromenaden under sensommaren 1903. Fast under 1890-talet hände det två bisärra händelser i norra Uppland med ynglingar inblandade. Den första inträffade i april 1891 och den andra i oktober 1895. I båda fallen var det två yngre män inblandade, man skulle råna en person och våldsamheter hos de båda tillfällerna.
Det första fallet inträffade under våren 1891 när två ynglingar angrep en berusad man på vägen mellan ett sågverk och Bodarna i Skutskär socken. Mannen arbetade som en "stabbläggare" och var på väg hem när de båda ynglingarna angrep honom med både slag och knivar medan han sov ruset av sig utmed landsvägen. Om inte människor hade uppmärksammat denna händelse så hade detta slutat med ett mordfall p g a att man hörde rosslingar från mannen. Däremot blev det ett överfall med dödligt utgång fem år senare i Älvkarleby socken när Olof Axel Boqvist som föddes i Gävle den 13 mars 1878 dömdes till straffarbete i tio år för mord och rån. I början av januari 1896 dömdes den nämnde Boqvist och hans 18-årige kompanjon Erik Gustav Östlund för rånnmordet på den sistnämndes farbror. De hade lurpassat på honom och kom dessförrinnan överens om att Östlund skulle hålla fast honom samt luta hans huvud bakåt så Boqvist kunde komma åt att hugga med kniven. Vilket det också gjorde, Östlund hade ångrat att han gick med på det, men Boqvist tryckte på att han skulle vara med och han lät sig också övertalas att delta i den grymma attacken. De "laddade upp" med att dricka brännvin och precis som de hade diskuterat, utförde de också överfallet. Östlund dömdes till livtids straffarbete och ständigt vanfrejd medan Boqvist dömdes till straffarbete i tio år samt fem års vanfrejd. Anledningen att Boqvist fick ett lägre straff var att han ännu inte fyllt arton år och det var nog detta som han kände till. Källan till det s k för Gårdskärsmordet var en domstolsrapport som publicerades i Västmanlands läns tidning den 8 januari 1896(NOT: ett antal tidningar rapporterade om domstolsmål fram till mellankrigstiden).

Bilden visar protokollet över Boqvists frigivningsattest på Långholmens centralfängelse och han blev frigiven efter tio år. Det var enda brottet som han blev dömd för om det inte blev någonting under 1930-talet förstås. (Källa: Svarskatalogen, Riksarkivet).

Samma år som Gårdskärsmordet inträffade härjade ett gäng "ligapojkar" runt omkring Humlegården i Stockholm. De utförde ett antal misshandel mot såväl jämnåriga som äldre och jag kan hänvisa till en okänd artikel att det var känt att ett gäng härjade i Stockholms innerstad under mitten av 1890-talet. Ett statsråd tog en gång tag i en av ligapojkarna som sprattlande samt skrek medan statsrådet tog honom till en patrullerande konstapel, istället för förståelse över att statsrådet ville göra en god gärning åt samhället så blev situationen upphetsat när en folkmassa på ett par personer tog parti för ynglingen. Under ett annat fall dessförrinnan hade ett gäng ligapojkar överfallit andra pojkar i närheten av Humlegården.

Ungefär samtidigt hade tidningen Södermanlands läns tidning en notis(det var nästan enbart korta notiser på den tiden) om "förvildad ungdom", som dessutom var rubriken över den nämnda notisen. Notisen fanns i tidningen som kom ut den 21 januari 1895, visserligen berörde notisen ett händelseförlopp i Gästrikland och det var många tidningar som hade en notis om vanartigt ungdom. I detta fall berörde det att ett gäng ynglingar som brukar supa till sig i Storviksområdet(Ovansjö och Stocksvik bl a). När de är berusade brukade de gå behärskningsgång genom att slå sönder fönsterrutor, sparka in dörrar, vara otrevliga mot de som dom mötte och sabotera andras sysslor eller ägodelar.......Ett av offren var en medlem i den lokala nykterhetsföreningen som råkade ut för ett antal sabotage mot sin flaggstång. Tidningen avslutade med följande citat: Borde icke denna förvildade ungdoms målsmän kraftigt gripa in för att göra slut på skandalen. Men hur skall man gå till väga när ynglingarna var föräldrarlösa när detta begav sig.

Nu vill jag inte påstå att året 1895 var ett svart år av ungdomsbrottslighet, men i Södermanland inträffade även skadegörelse på järnvägarna sedan pojkar under tjugo år hade gjort bus mot såväl materiel och människor.

Om jag fortsätter där jag slutade, hur skall man kunna kräva att föräldrarna skall ta större ansvar om dessa inte längre finns kvar i livet eller om de redan för länge sedan lämnat över barnet. Göteborgsposten publicerade om ett brottsmål den 23 november 1872 om tre unga inbrottstjuvar som samtliga var föräldrarlösa. Det var en myndig yngling samt två stycken som var under arton år som hade gjort några inbrott i Majorna(Göteborg). De hade tagit kläder som de sedan hade sålt för en viss summa.

Jag har tidigare skrivit om de tre gossarna som kastade sten mot hästar i hagen i Odensala socken under året 1903. Det var troligen ett busstreck som gick överstyrd, men det var nog olyckligt för samtliga parter.

Avslutningsvis vill jag påpeka att jag har endast ett syfte med denna artikel, det är att visa att ungdomsbrottslighet även fanns då. Om någon inte trodde detta, visserligen är vi medvetna om att våldet är grövre idag, men det fanns fall förut som antydde att övervåld även användes under gångna tider.

(Tidigare publicerat)