Den 16 september 1895 avlutade den anrika restaurangen i Uppsala Flustret sin sommarsäsong och restaurangen var fullsatt. Själva avslutningen föregick av ett fyrverkeri och en stor blomsterbukett överlämnades av Hoffmanska kapellet som hade uppträtt många gånger på sommarrestaurangen. Själva restaurangen var klädd i blågula band över hela anläggningen.
Källa: Tidningen Upsala 17 september 1895
torsdag 28 december 2017
Bortfallet i folkbokföringen
Under 1970-talet pågick ett projekt om migrationen i Sverige mellan 1860-1930 som även omfattade emigrationen. Ett problem var att det var ett viss bortfall av personer som helt enkelt försvann från folkbokföringen.
Eriksson & Åkerman skrev följande; Om vi vill följa 100 individer från denna kohort på arbetsmarknaden vid 15-20 års ålder fram till slutet på deras yrkeskarriär vid 60-65 års ålder (eller i ett historiskt material, kanske något tidigare), upptäcker vi oftast att redan efter några år är mer än hälften av vår kohort försvunna. Som regel kan vi inte spåra dessa utflyttare eller på något annat sätt oregistrerade personer.
Man vet inte vart de hade flyttat till, de kanske ångrade sin flytt och begav sig till en annan ort utan att meddela det för prästen. På det skrev samma författarpar;
Av detta följer att vi inte ens efter ett heroiskt detektivarbete, som blev särskilt besvärigt i stort anlagda undersökningar, kan finna annat än en begränsad del av den ursprungliga kohorten och därmed säkerställa de eventuella yrkesbyten, som skett inom denna.
Det har gjorts beräkningar att drygt 100 000 personer i Sverige helt enkelt försvann ur folkbokföringen och i husförhörensbokens sista sidor fanns det en förteckning på de personer som man inte känner till den rätta omständigheten. I ett par av de nämnda undersökningarna så var det ett utfall såväl för Örebro som i Halmstad, i Örebro försvann 23 personer som var födda mellan 1874-75 i en kohortstudie som behandlade de personer från de var 20 och fram till de var i i 35-40 årsåldern. Av de manliga 20-årskohorterna avled 21 män mellan 1895-1913, 14 emigrerade och elva försvann från bokföringen. För Halmstad var det 157 av kohortsgruppen, 128 individer som försvann och av dessa emigrerade 91 personer till en utrikes ort. Förklaringen kan vara att Kronborg-Nilsson hade en annan disposition än Hans Norman fast att dessa undersökningar var i stort sett likadana.
Källor:
Eriksson Margaretha & Sune Åkerman, "Geografisk och social rörlighet", Scandia, 1974
Kronborg Bo & Thomas Nilsson, "Stadsflyttare", Uppsala, 1975
Norman Hans, "Bergslagen och Nordamerika", Uppsala, 1974
Eriksson & Åkerman skrev följande; Om vi vill följa 100 individer från denna kohort på arbetsmarknaden vid 15-20 års ålder fram till slutet på deras yrkeskarriär vid 60-65 års ålder (eller i ett historiskt material, kanske något tidigare), upptäcker vi oftast att redan efter några år är mer än hälften av vår kohort försvunna. Som regel kan vi inte spåra dessa utflyttare eller på något annat sätt oregistrerade personer.
Man vet inte vart de hade flyttat till, de kanske ångrade sin flytt och begav sig till en annan ort utan att meddela det för prästen. På det skrev samma författarpar;
Av detta följer att vi inte ens efter ett heroiskt detektivarbete, som blev särskilt besvärigt i stort anlagda undersökningar, kan finna annat än en begränsad del av den ursprungliga kohorten och därmed säkerställa de eventuella yrkesbyten, som skett inom denna.
Det har gjorts beräkningar att drygt 100 000 personer i Sverige helt enkelt försvann ur folkbokföringen och i husförhörensbokens sista sidor fanns det en förteckning på de personer som man inte känner till den rätta omständigheten. I ett par av de nämnda undersökningarna så var det ett utfall såväl för Örebro som i Halmstad, i Örebro försvann 23 personer som var födda mellan 1874-75 i en kohortstudie som behandlade de personer från de var 20 och fram till de var i i 35-40 årsåldern. Av de manliga 20-årskohorterna avled 21 män mellan 1895-1913, 14 emigrerade och elva försvann från bokföringen. För Halmstad var det 157 av kohortsgruppen, 128 individer som försvann och av dessa emigrerade 91 personer till en utrikes ort. Förklaringen kan vara att Kronborg-Nilsson hade en annan disposition än Hans Norman fast att dessa undersökningar var i stort sett likadana.
Källor:
Eriksson Margaretha & Sune Åkerman, "Geografisk och social rörlighet", Scandia, 1974
Kronborg Bo & Thomas Nilsson, "Stadsflyttare", Uppsala, 1975
Norman Hans, "Bergslagen och Nordamerika", Uppsala, 1974
tisdag 26 december 2017
Lindströmsrätten
Citat från Johnsson;
Den 4 maj 1862 tog Henrik Lindström in på hotell Witt i Kalmar. Han hade växt upp i St Petersburg och där smakat en maträtt som han nu instruerade köket om. Det är en biff av malet oxkött som är uppblandat med mosad potatis, ägg, inlagd rödbeta, kapris och kryddor. Han hade som sagt vad lärt känna rätten i Ryssland och till titeln var bland annat konsul i Visby under många år för Ryssland, Frankrike och Spanien.
Källor:
Faktakalendern 2000
Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008
Den 4 maj 1862 tog Henrik Lindström in på hotell Witt i Kalmar. Han hade växt upp i St Petersburg och där smakat en maträtt som han nu instruerade köket om. Det är en biff av malet oxkött som är uppblandat med mosad potatis, ägg, inlagd rödbeta, kapris och kryddor. Han hade som sagt vad lärt känna rätten i Ryssland och till titeln var bland annat konsul i Visby under många år för Ryssland, Frankrike och Spanien.
Källor:
Faktakalendern 2000
Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008
Tjur lös i Göteborg 1889
Rubriken i källan var;
"Tjurfäktning i Göteborg";
Det handlade om en tjur som hade slitit sig loss ifrån sin förare i Göteborg. Detta inträffade den 21 februari 1889 och tjuren rusade nerför Redbergslid, den skapade en hel del oro hos förskräckta människor. Inne på en gård lyckades en slaktardräng locka till sig tjuren och sköt den med en revolver i pannan, detta hände sedan man hade misslyckat med att fånga tjuren.
Källa: Svenska Dagbladet 23 februari 1889
"Tjurfäktning i Göteborg";
Det handlade om en tjur som hade slitit sig loss ifrån sin förare i Göteborg. Detta inträffade den 21 februari 1889 och tjuren rusade nerför Redbergslid, den skapade en hel del oro hos förskräckta människor. Inne på en gård lyckades en slaktardräng locka till sig tjuren och sköt den med en revolver i pannan, detta hände sedan man hade misslyckat med att fånga tjuren.
Källa: Svenska Dagbladet 23 februari 1889
Tön
Det är ett medeltida spannmålsmått i östra Mellansverige och var vanligt förekommande från Dalarna/Gästrikland till norra Småland. Det delades in i sex stycken s k spann och var i början av 1500-talet ca 300 liter. Det tycks har varit ett okänt mått eftersom det inte går att hitta termen tön i flera källor än Hannerberg. Spann däremot är ett välkänt mått från förr i tiden.
Källor:
"Faktakalendern", 2012
Hannerberg David, "Kumlabygden", band 4, Kumla, 1977
Lundberg Birger, "Territoriell indelning och skatt i Uppland under medeltiden", Stockholm, 1972
"Medeltidens ABC", Falun, 2002
Källor:
"Faktakalendern", 2012
Hannerberg David, "Kumlabygden", band 4, Kumla, 1977
Lundberg Birger, "Territoriell indelning och skatt i Uppland under medeltiden", Stockholm, 1972
"Medeltidens ABC", Falun, 2002
Fler än en pipa
Vid 15/1600-talen så började man göra vapen med fler än en pipa. En hjullåspistol som tillverkades i München omkring 1600 med två pipor ovanpå varandra och som hade två mekanismer som satt på samma låsbleck. En dubbelpipig flintlåspistol som tillverkades av Durseggs i London 1790 var inriktat på officerare och strax innan uppfanns en pistol av James Wilson med fler än två pipor och som tillverkades hos Henry Nock i London för att användas inom flottan.
Källor:
McNab Chris, "Skjutvapen", 2011
"Uppslagsboken Vapen", 1997
Källor:
McNab Chris, "Skjutvapen", 2011
"Uppslagsboken Vapen", 1997
torsdag 21 december 2017
Knutby har också en historia
I samband med det riksbekanta Knutby-mordet för ett par år sedan så visste alla var Knutby låg någonstans i Sverige. På sajten Lunarstorm såg jag ett par s k lajvmeddelande som kom ifrån personer som uppenbarligen inte har haft någon direkt anknytning med socknen sedan tidigare, oavsett om det rörde sig om släktband eller kunskap om bygden. Dessa lajvmeddelande bestod av larviga inslag, men någonting som har glömts bort i denna debatt att Knutby socken är faktiskt en gammal kulturbygd.
I Knutby finns det cirka 1 3o0 fornlämningar alltifrån lämningar från de äldsta tider till husgrunder eller bebyggelselämningar från 1800-talet och 1900-talets början. Kyrkan låg förut vid sjön Sotterns strand, det är en s k hallkyrka från 1200-talet och förut gick också en järnväg förbi orten. Åker man förbi tätorten Knutby och närliggande bebyggelsen så märker man att det finns historia bakom. Socknen har varit agrart mestadels under sin historia förutom småskalig industri. I Åsby finns det en gammal hyttlämning, hos Riksantikvarieämbetet finns det som RAÄ-nummer 111 med flera olika typer av lämningar. Det är ett bruksområde som utbreder sig 400x400 meter och består av tretton olika lämningar. Huvudbyggnaden består av en envåningshus med rödmålade fasader samt en del bostadslängor varav en är daterad till 1832. Sedan finns det gott om äldre fornlämningar som exempelvis fyra fornborgar, 64 gravfält är daterade till stenåldern och tretton av lägenhetsbebyggelse(alltså äldre former av bostadshus).
Lite befolkningshistoriska uppgifter från förr; år 1749 hade socknen 1 233 invånare som huvudsakligen var bönder, 1 249 invånare 1758, 1 315 invånare 1769, 1 313 invånare 1780, 1 212 invånare 1810 och 1 520 invånare 1850. Innan 1971 tillhörde församlingen Stockholms län och tillhör numera Uppsala län.
Källor:
NE(CD-ROM)
Fornminnessökning på http://www.raa.se/
Emigrationsutredningen 1907-14
Tabellverkets folkmängdsrapporter
(Tidigare publicerat)
I Knutby finns det cirka 1 3o0 fornlämningar alltifrån lämningar från de äldsta tider till husgrunder eller bebyggelselämningar från 1800-talet och 1900-talets början. Kyrkan låg förut vid sjön Sotterns strand, det är en s k hallkyrka från 1200-talet och förut gick också en järnväg förbi orten. Åker man förbi tätorten Knutby och närliggande bebyggelsen så märker man att det finns historia bakom. Socknen har varit agrart mestadels under sin historia förutom småskalig industri. I Åsby finns det en gammal hyttlämning, hos Riksantikvarieämbetet finns det som RAÄ-nummer 111 med flera olika typer av lämningar. Det är ett bruksområde som utbreder sig 400x400 meter och består av tretton olika lämningar. Huvudbyggnaden består av en envåningshus med rödmålade fasader samt en del bostadslängor varav en är daterad till 1832. Sedan finns det gott om äldre fornlämningar som exempelvis fyra fornborgar, 64 gravfält är daterade till stenåldern och tretton av lägenhetsbebyggelse(alltså äldre former av bostadshus).
Lite befolkningshistoriska uppgifter från förr; år 1749 hade socknen 1 233 invånare som huvudsakligen var bönder, 1 249 invånare 1758, 1 315 invånare 1769, 1 313 invånare 1780, 1 212 invånare 1810 och 1 520 invånare 1850. Innan 1971 tillhörde församlingen Stockholms län och tillhör numera Uppsala län.
Källor:
NE(CD-ROM)
Fornminnessökning på http://www.raa.se/
Emigrationsutredningen 1907-14
Tabellverkets folkmängdsrapporter
(Tidigare publicerat)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
