söndag 31 december 2023

Möllebjörke

 Det är bana med okänd spårvidd och blev drygt en halv kilometer långt anlades 1918-19 mellan kaolinbrottet Myllebjörke och Ryedals lastplats på linjen Sölvesborg och Karlshamn. Själva lastplatsen anlades 1912, låg nästan en mil öster om Sölvesborg och var igång till 1950. Själva brottet tillhörde Iföverket i Bromölla och antagligen fraktades kaolinet till detta verk. Själva järnvägen revs vid okänt tidpunkt och Ryedal var också en hållplats längs med Blekinges Kustbanor.

Källor:

Järnvägsdata med driftplatser, 2009
Priedits Janis, ” Industribanor i Blekinge (del 6), ÖSJ-Bladet, nr 2/2009

Kompletterande uppgifter till Ranå

 Enligt boken om värmländska industrijärnvägar så fanns det två lok på Ranå tegelbruk. Komplettering till denna artikel;


John Bergman, tillverkningsnummer 144, år 1950, dieseldriven, Turner-motor från Wolverhampton (England) på 15 hästkrafter och lokets vidare öden är okända.

Loket från den österrikiska tillverkaren Puch-Werke tillverkades troligen på 1920-talet och var bensindriven och var i drift på Lemunda sandstensbrott i Östergötland fram till 1962 då det köptes av tegelbruket som låg i Ransäter och brann ner 1972. I början på 197-talet fanns den ännu kvar i halvskrotat skick. I Lemunda fanns det två kända lok från Puch-Werke och ett av dem såldes till Ranå, enligt boken om Östergötland skrotades loket 1924 omkring 1950 medan loket från 1927 avställdes 1960 och skrotades först tjugo år senare.

Källor:

Gyllenberg Bo, ”Industrilok i Östergötland”, 1987
Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

fredag 29 december 2023

Ogrizovic för Liverpool

 Målvakten Steve Ogrizovic stod i endast fyra ligamatcher för Liverpool när han var reservmålvakt för Ray Clemence. I sin debut för Liverpool föll klubben med 2-4 mot Derby County på bortaplan den 8 mars 1978 och i två av sina matcher höll han nollan. Efter säsongen 1980-81 gick dock Clemence till Tottenham och fick då Bruce Grobbelaar, fick vara en reservmålvakt även åt honom. 

Ogrizovic ligamatcher för Liverpool

***8 mars 1978, 2-4 mot Derby County (borta), tre av målen kom under andra halvlek.
***11 maj 1978, 1-0 mot Leeds United (hemma).
***29 september 1979, 0-1 mot Nottingham (borta)
***19 augusti 1980, 0-0 mot Coventry (borta)
Källa: Pead (1990)

Ogrizovic spelade 278 ligamatcher för Coventry City mellan 1984-91 och i bortamatchen mot Sheffield Wednesday den 25 oktober 1986 gjorde han också ett mål i en match som slutade 2-2. Senare under denna säsong skulle han hjälpa Coventry till deras största merit någonsin när de vann FA-cupen genom att vinna 3-2 mot Tottenham efter förlängning på Wembley Stadium.

Källor:

Dean Rod (m fl), ”Coventry City—-A complete record”, Derby, 1991
Hugman Barry, ”Football League players Records 1946-88”, London, 1988
Pead Brian, ”Liverpool—-A complete record”, Derby, 1990

Ombytta roller

 Den 23 augusti 1982 tog Sirius emot BK Vargarna från Norrtälje inför 234 åskådare på Studenternas och trots många chanser gjorde Sirius inte fler än ett mål i matchen som gick i den lokala fotbollstrean. Sirius föll med 1-2 med samtliga mål gjorda i första halvlek. Vargarna kunde ta ledningen efter en hörna i den 8:e matchminuten genom Mats Johansson och i slutet av halvleken kunde de öka på sin ledning genom Mats Olsson, omedelbart därefter reducerade Janne Fors. Sirius skulle nu spela en säsong i fyran och för första gången sedan de vann division 4 (Uppland) just före BK Vargarna 1959. Tre år senare var det BK Vargarna som tog emot Sirius i samma serie inför 150 åskådare och en match som Sirius vann med 3-1. Hemmalaget sumpade en del chanser och då kan man påstå att det var ombytta roller. Golli Hashempour från Iran gjorde Sirius första mål och det enda målet innan halvtid. I andra halvlek ökade Lasse Pettersson på till 2-0 bakom hemmakeepern Kent Sundman som även stod i den föregående matchen. Thomas Åkerlund reducerade innan Pettersson fastställde slutresultatet med sitt andra mål.

Källa: Uppsala Nya Tidning 25/8-1982 o 17/8-1985

torsdag 28 december 2023

Storjungfrun

 Denna fyr ligger längs med Söderhamnsleden och exakt två mil sydost om denna ort, nu en liten festligt notis från Norrlandsresan under sommaren 2022. Det var i den lilla orten Vallvik så passade jag på att fråga ett äldre par (de var iallafall 10-15 år äldre än mig) om fyrplatsen, är det Stora Fjäderägg som ligger därute, Stora Fjäderägg ja sa dem, men kruxet är att denna fyrplats ligger i höjd med Umeå och där förväxlade vi fyrplatsen. Det är just Storjungfrun som ligger utanför Söderhamn. Storjungfrun byggdes under åren 1837-38 och fyren har enligt uppgift varit oförändrat i drygt hundra år (1924 gjordes den senaste förändringen. I slutet på 1800-talet byggdes såväl en kaj som en vågbrytare som numera är dålig underhållna. Lotsstationen flyttades från Storjungfrun till Rönnskär-Lilljungfrun 1897. Där fyren finns det några fornminnen och även fartygsvrak, på öns nordvästra sida finns s k åkstenar och på platsen åkte barnen till fyrvaktaren på stenarna nerför en häll under tidig 1900-tal.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 
fyrwiki 
Thunman Dan, ”Svenska fyrplatser”, 2000

Teckningen på Söderarm fyr


 När jag var drygt 12-13 år (omkring 1983-84) följde jag med min far till fyrplatsen Söderarm som ligger längs ut i kustbandet utifrån Kapellskär. Fadern parkerade bilen i Rävsnäs som ligger några kilometer norr om Kapellskär och sedan gick vi ombord på en mindre motorbåt, resan dit ut tog ett par timmar. Båten cirkulerade och körde zickzack förbi öar, kobbar och skär samt gryner som inte gick att se utan bara på sjökort. Vi var där i några timmar och vi var också uppe i fyren, Söderarm var ju en av de sista fyrarna som blev avbemannade. Ett par år senare gjorde jag en teckning över Söderarm som senare blev inramat, har skrivit om Söderarm tidigare och som publicerades för mer än tio år sedan.

https://okandahandelser.blogspot.com/2012/01/soderarm.html?m=0

En kort alternativ vapenhistoria

 I början av 1800-talet använde britterna en salvbössa som kallades för ”Nock Gun” efter tillverkaren Henry Nock och var ett sjupipigt vapen som också var otymplig p g a den kraftiga rekylen som uppstod när alla pipor avlossades samtidigt. Detta vapen var väl anpassat till när man skulle äntra fiendens fartyg och kom väl i användning vid sjöslaget vid Trafalgar 1805 och de tidiga krigen mot Napoleons armé. Enligt uppgift var ca 500 Nock Guns som kom till användning på den tiden och några tekniska data om detta vapen; piplängd 52 cm, kaliber .39, vikt 4,1 kg, datering 1795 och ursprungsland England. Ca 50 år tidigare som Nock Gun lanserades kom en svensk 20-pundig mörsare till användning och vikten var på dryga fyra ton. Denna mörsare placerades i närheten av fören på de fartyg som blev installerade på och syftet var att beskjuta befästningar på land.
Det finns artikel om Bakergeväret på denna sida som skrevs för ett tiotal år sedan och som den brittiska armén använde sig av samt blev en del av deras standardutrustning under 1800-talets första kvartal. Själva geväret vägde 4.1 kg och sedan tillkom det även en träklubba som man använde för att få ner kulan i själva loppet. Den delades ut i samband med geväret i början av Bakergevärets era och som senare visades vara onödigt eftersom det gick med handkraft att få ner kulan i skjutbart skick.
Uppfinningen av knallhatten omkring 1820 gjorde att även skjutvapnen säkrare, pålitligare och lättare att hantera. Under 1800-talets mitt lanserades det amerikanska Springfield två slaglåsgevär, dels var det m/1855 med kalibern 14,7MM som kom 1855 och dels m/1863 med kalibern .58 som kom ut åtta år senare. Det förstnämnda geväret var det  första amerikanska slaglåsgeväret som kom ut på marknaden och som kuriosa kan nämnas att samma tillverkare kom ut med det s k kallade Mississippi-geväret i början på 1840-talet som också var räfflat. 
Avslutning lite grann om kaliber som egentligen skrevs om omkring 2007/08 då bloggen var nylanserat och senare togs bort i samband med den stora utrensningen omkring 2011 som senare publicerades i sammanställning av artiklar något år senare. I Vapentidningen nr 6/1994 finns det en sammanställning över 33 olika kalibrar från olika år i varken kronologisk eller tematisk ordning. 
Förklaring från Nordisk familjebok från 1951; Kaliber (fr. calibre), diametern till etteldvapens lopp, mätt — vid räfflade vapen — mellan bommarna. Då k. i huvudsak bestämmer eldvapnets egenskaper, brukar den ingå i vapnets officiella namn, t. ex. 7,5 cm kanon, 6,5 mm gevär o. s. v. Fordom nyttjades i st. f. kaliber vikten av den till loppet passande rundkulan av järn, t. ex. 
12-pundig (12 U) kanon.
Det finns långt flera kalibrar som står nämnda i Vapentidningen och en sökning på den militära wikin på engelska ger omkring 13 000 träffar. I England har man även använt namnet bore och ett sådant exempel 38 bore som användes i England under 1800-talet och det var ett räfflat framladdningsvapen och t ex en revolver så är det 38 rundkulor av bly på pundet som passade till vapnet.

Källor:

Bruner Pelle, ”Kaliber-finns det?, Vapentidningen 6/1994
Chuckhawks.com
”Encyklopedia of war machines”, 1984
Ford Roger m fl, ”Den stora boken om vapen”, 2010
Militärhistorien, svensk version, 2013
Nordens familjebok 1951, Runeberg.com