Tackjärnsproduktionen ökade i Sverige under den andra halvan av 1800-talet och i början gick denna produktion trögt med exempelvis 80 000 ton under tiden 1815-30 samt cirka 130 000 ton i mitten av 1830-talet. När det gällde konstruktionen av masugnar föregick inga större förändringar före 1800-talets mitt förutom en tekniskt nyhet som under 1830-talet. Då introducerades nämligen varmbläster i både masugnar och smideshärdar och under åren 1833-34 provades dessa vid några järnbruk med framgång som t ex Brevens Bruk i Närke 1834. Det visades sig att varmbläster på 300 grader ökade själva produktionen med 50 procent och sänkte kolutgången med 28 procent. I Edske masugn utanför Sandviken provade grosshandlaren i Gävle, Göran Fredrik Göransson den s k för bessemermetoden och ett lyckat resultat skedde 1858 på denna masugn. En process som gjorde att själva tackjärnsprocessen kunde öka markant i Sverige. År 1861 producerade 226 masugnar 170 000 tackjärn i Sverige och fram till 1890 ökade produktionen medan antalet masugnar minskade. År 1890 producerade 154 masugnar 456 000 ton och det var så även på Bredsjö bruk i Västmanland. Under året 1861 producerade bruket 403 ton tackjärn medan det var 3 000 ton 1890.
Källor:
Attman Artur, "Svenskt järn och stål 1800-1914", Södertälje, 1986
Gustavsson Kjell, "Bruksbanan Kilsmo-Breven", i Svenska småbanor, 1979
"Industrilok i Närke", 1981
Larsson Mats, "Arbete och lön i Bredsjö bruk", Uppsala, 1986
Schön Lennart, "En modern svensk ekonomisk historia", Falun, 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar