Vargen

Varning för obehaglig läsning (tidigare publicerat, 25 mars 2008)

Jag kommer ihåg en artikel i tidskriften Illustrerad Vetenskap att vargen är bättre än sitt historiska rykte. Men annat var det förr när fler människor bodde i rurala miljöer än i städerna. Anta att prästerna spädde på den rädsla som fanns förut eftersom min uppfattning över de personer som levde på landsbygden under 1800-talet var enkla i sitt sätt att tänka och någonting som vi måste förstå i dagens vargdebatt. Visserligen finns det historier som är brutala mellan människor och vargar, senast som en varg dödade en människa inträffade i Gysinge den 18 mars 1821 när en 6-årig pojke blev dödad.
I fallet med denna pojke så dödade ytterligare åtta barn i grannlänen, bland annat i By socken i Dalarna och i Hedesunda som liksom Gysinge också ligger i Gästrikland. Att varg har ätit människor kan har hänt och enligt vissa källor som tyder det också på detta. Exempelvis blev en pojke uppäten av en varg 1696 i Rudsjö. Om jag citerar texten "Wargen" så är det följande; Orsak till gossens död var enligt rätten att han troligen hade tappad bort boskap och därför inte tordes gå till bys, hade satt sig under granen där han "i det elaka vädret blev död och sedan av vargdjur uppäten."
Jakten på vargen var påtaglig under 1800-talet i Sverige, enligt Grimberg sköt enbart i Bohuslän under åren 1817 och 1818 nio björnar, 37 vargar och sju lodjur. Under perioden 1856-60 dödade man 27 vargar och fyra lodjur medan rovdjuren dödade 36 hästar, 145 nötkreatur och 1 848 får. Vargjakten pågick i för fullt i Östergötland ända fram till 1864 då endast en varg sköts under ett år och i jämförelse med exempelvis 1836 när 25 vargar sköts i landskapet. I norra delen av landskapet var vargen så närgånget att de rev svin och boskap vid husknuten. I detta landskap sökte man t o m upp vargungar och fångade vuxna i fällor under en stor del av detta sekel.
Ett par citat från Nordisk familjebok(1921)
Sålunda utbreder vargen sig med lämmeltågen of ver områden, där den förut varit sällsynt eller saknats. Under långa krig följer den arméerna. 1812 och 1813 utgjordes den franska arméns eftertrupp af dessa fyrbenta röfvare, som i stora skaror utvandrade från Ryssland *ända till Khentrakterna. Enär de 1720 började i Sverige uppträda talrikare än förut, har man antagit, att Karl XILs olyckliga fälttåg i Norge bidragit till att locka vargarna ned till de bebodda trakterna, liksom det lär ha föranledt deras uppträdande i Norge v. om fjällryggen.
Det är värt att skriva också att vargen sågs oftast på slagfälten förr i tiden när de gick omkring bland liken för att leta efter något ätbart. Det var ju några personer som såg detta och upplevde det som obehagligt.
Under våren och sommaren vistas vargen mestadels i från människoboningar mera aflägsna trakter och lefver då ensam eller parvis, medan höst och vinter större eller mindre flockar af vargar stryka omkring och göra sig bemärkta genom den förödelse de anställa bland husdjuren.
Vilket också var vanligt förekommande, minns en tavla när en flock vargar jagade en släde med människor i och när de var jakt(i synnerhet under vintertid) så kunde de inte bry sig eller har rädsla för människor. Det berättas t o m om att människor blev utom sig när de hörde vargar yla i närheten av bostaden. Så vargskräcken var påtagligt förr i tiden och man utlyste även skottpengar på vargen. I okteber 1815 spred en rabiessmittat varg skräck i Roslagen och det var några personer som blev angripna av vargen.

Källor:

Högberg Annica, "Den onde själv i raggig vargapäls", 14 januari 2004
Nordisk familjebok
Femårsberättelser, Sveriges Officiella Statistik
http://www.vargreviret.com/forra_sekel.htm
Berättelse om förhållandet af denhydrophobi, som visat sigi medlersta delen af Roslagen år 1815
af M.C. Retzius, regem. läkare och N.G. Sefström, chemiae adjunct.(Artikeln finns på www.genealogi.se)
Grimberg Carl, "Svenska folkets underbara öden, Stockholm, 1922