I en artikel i Stockholms Dagblad den 7 januari 1886 finns det en notis eller beskrivande nyhet om hur man skyddade fyrbåkar och sjömärken under 1760-talet. En intressant artikel, men man behöver lite mer kunskap om detta antar jag. Här återger jag artikel i dess ordlydelse.
Citat:
På 1760-talet utkom derom en förordning af följande lydelse: "Vi - - göre veterligt: Alldenstund vi med missnöje måst inhemta, hurusom vanartige och illasinnade menniskor skola, å de i skärgårda
rne till sjöfarandes hjelp och rättelse upprättade fyr- och känningsbåkar, föröfva allehanda våldsamhet samt ej allenast bryta sönder ett och annat utan ock derjemte föröfva stöld; fördenskull och som allmänna lagen---stadgar, det hvar och en, som gör falska eldar eller sätter upp andra tecken eller visare att
dermed förleda sjöfarande och gifva tillfälle till skeppsbrott skall plikta med 32 par spö, ändå att ingen skada sker och att samma lag skall vara om den, som af lika uppsåt bortrifver eller upptager vettar eller visare af sjögrund och strand----Ty och till framkommande af slik vanart hafva vi funnit i nåder godt att härigenom
stadga och förordna, det hvar och en, eho han vara må, som på en fyr- eller känningsbåk uppsåtligen sönderbryter något eller stöld derå föröfvar och borttager något, det vare sig litet eller mycket, skall afstraffas med 32 par spö och sätta allt i sitt förra stånd; sker skada och skeppsbrott, varde halshuggen
och steglad och skadan gäldas af "gods"(svårtydlig ord" hans och skall den, som på ett bevisligt sätt upptäcker, att banemannen varder dertill försvunnen, derföre undfå ett hundrade daler silfvermynta belöning; som vi ock bjude och befalle, det denna vår nådliga förordning bör tvenne gånger om året-----å åredikstolarne i kyrkan uppläsas".
Förordningen är undertecknad av konung Adolf Fredrik och kontrasignerad af Sv Dahlgren
Det var antagligen ett svårt brott att sabotera "kännetecken" inom 1760-talets sjöfart. Men frågan är
ju ofta det förekom och om det kan sättas i paritet med annat sabotage. Denna artikel eller notis hittade jag på tidningsarkivet på Uppsalas universitetsbibliotek när jag sökte efter annat. Nu vet jag inte om det var någon eller några som straffades av påföljden och att 100 dl sm betalades ut till den som råkade vara vittnet. Det
är ett stycke historia som vi antagligen inte vet nånting om idag som kanske kan bringa ljus någon gång i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar