Den tyske filosofen Friedrich Nietziche levde mellan 1844-1900 och han var professor i klassisk filologi i Basel mellan 1869-79. Han föddes i byn Röcken som ligger i närheten av det berömda slagfältet Lützen. Det som kom att prägla slutet av hans liv var att han led av en obotlig psykologisk sjukdom under hans sista elva år i livet. Han var omsluten och utan kontakt med omvärlden, hans syster var en av dem som vårdade honom. Det började hon med 1893 när han hade kommit tillbaka efter hade bott i Paraguay under en tid. Hon skapade tillsammans med sin man en koloni för tyska emigranter och hennes man förskingrade de pengar som kolonisterna lämnade som bidrag till allehanda förbättringar. Hennes man tog livet av sig 1889 sedan bubblan hade spruckit och systern började då att ta hand om sin sjuke bror. Fadern som var präst dog tidigt och i början tog systern hand om honom tillsammans med modern, hans sjukdom blev mer och mer ansträngande. Båda tog hand om honom ända tills modern dog 1897 och systern tog då hem honom till sin villa med namnet Silberblick i staden Wismar. Hans tid i Basel var på drygt tio år och i slutet på hans karriär där började han att känna av sjukdomen. Han försökte bli av med problemet genom att åka runt till olika välfärdsorter och han skrev ingenting under hans sista elva år i livet.
Källor:
"Filosofisk uppslagsbok", Uppsala, 2004
Magee Bryan, "Den stora boken om filosofi", 2011
Nordin Svante, "Filosoferna", Malmö, 2011
"Norstedts uppslagsbok", 2003
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar