Ängar var förr i tiden viktiga för svensk lanthushållning efter åker och skog. Liksom vallodlingen så gav ängsmarken foder åt idisslare och hästar. Men i samband med de skiftereformer som var under 1800-talet började ängsmarker att omvandlas till åkrar samt även till skog. Detta har gjort att ängsmarker har försvunnit och detta kan sättas i paritet hur storleken var vid två tidpunkter. På 1860-talet började man att föra statistik över hur mycket det var per "slag" i vegetationen. Under detta decennium var ängsmarken på cirka 2 miljoner hektar och 1990 var det på 558 000 hektar som huvudsakligen var betesmarker. På Gotland är ängsmarken fortfarande mycket levande där varje socken ta hand om en ängsmark som oftast ligger i närheten av kyrkan. Ett exempel på det är den äng som ligger vid Östergarns kyrka som har en öppen yta med inslag av mindre träd som hassel, ask och björk. När man skulle slå ängarna förr i tiden så gjorde man det i samband när kapslarna på ängsskallran började att skallras. Anledningen att man skulle ta upp mer ängsmark var den växande befolkningen på 1800-talet.
Så där kan ängen ser ut idag och kortet togs i somras mellan Örbyhus och Dannemora.
Vid Krusenbergs slott var detta område en ängsmark på 1600-talet enligt äldre kartor
Källor:
Czerhalmi Niklas, "Fårad mark", Gävle, 1999
Edelstam Sofia, "Ängar", Jordbruksverket, 1995
Gadd Carl-Johan, "Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia, Del 3, Borås, 2000
NE (CD-rom), "vallodling" och "äng"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar