Fram till mitten av 1850-talet var belysningen dåligt under vintern i de svenska bostäderna runtom i landet. Oftast var den enda ljuskällan från eldstaden och den kunde vara väldigt svag om man satt längst bort. Under vintern underhöll man oftast redskap eller tillverkade någonting och då fick barnen hålla tjärstickor under en lång tid, oftast i flera timmar och fick örfilar när de höll på att somna eller förlora koncentrationen, varav ordet "ljusapengar". Detta berättade bl a kringvandrade hantverkare under 1860-talet.
Källa: Carl-Johan Gadd, "Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia, band 3, Stockholm, 2000
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Enligt SAOB:
LJUS-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl.
( ljus- 1695 osv. ljuse- 1721
[fsv. liusa pänningar]
(förr) pänningar avsedda till bekostande av ljus; särsk.: avlöningsförmån åt ämbets- o. tjänstemän i vissa ämbetsvärk, eg. avsedd ss. ersättning för erforderlig belysning under tjänstgöringen (i de flesta fall vid midten av 1800-talet utbytt mot löneförhöjning l. gratifikation). LMil. 4: 34 1695. I öfversta Classen (i Tyska skolan i Sthm) äro .. Vedoch Ljusp:gr 40 sk. B:co. DYSCHULZENHEIM PVetA 1799, Bih. s. . BRANTING Förf 2: 273 (i handl. fr. (1803).
SFS 1858, nr 15, s. . LVetA IV. 5: 3 1912.
Varför barnen skulle stå och hålla ljus begriper jag inte; det fanns gott om anordningar att sätta fast pärtstickor etc. Om barnen bara höll ljuset gjorde de ju inget annat, dvs. de producerade inget vilket förefaller märkligt att de skulle slippa.
Ingela
Ja, varför hette det så när barn fick örfilar.....Jo, det står bl a i den källan som jag har fått. Mycket möjligt att det var en källa till min källa som angav detta.
Tack för påpekande!!!
Skicka en kommentar