Missödet på Bergsbrunna station

En olycka inträffade den sista september 1894 på Bergsbrunna station utanför Uppsala när banvakten P Andersson från Pinan glömde bort sin tralla på spåret. Inspektören på stationen uppmärksammade Andersson på att middagståget från Uppsala var på ingående och han bör genast flytta på trallan. Banvakten rusade då fram för att försöka lyfta av trallan från spåret samtidigt som tåget rullade in på stationen. Tåget krossade trallan och Andersson slungades iväg med svåra skador som följd, han avled efter en halvtimme. Han efterlämnade hustru och två söner som båda var anställda på järnvägen, han hade varit i tjänst i 30 år.

Källa: Tidningen Upsala 2 oktober 1894

(Tidigare publicerat)

Tunabergs kyrka

Tunaberg kyrka i Södermanland invigdes 1620 efter hade varit kapell åt ett par gruvor och hyttor som låg i närheten. Ett kapell var omtalat 1538 och när kapellet stod klart vet jag inte. I Tuna sockens bergslag i den sydligaste delen av Södermanland så uppstod det en industriverksamhet under 1300-talet i form av gruvdrift. På 1600-talet inleddes en ny era med bl a styckegods som tillverkades kanoner av. På 1500-talet började man att fälla träd i området för att få igång en skogsindustri. För att de som var igång med arbetet i Tunaberg så byggde man först ett kapell för dem och sedan en kyrka.

Källor:

Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008
Lindblad Jakob, "Skärgårdskyrkor, stadskyrkor och kapell", i Bebyggelsehistorisk tidskrift, nr 46/2003
Waldenström Björn, "Skogsbanorna i Tunaberg", i Skogen tar tåget", Eksjö, 1992

Svenskfödda 1930

År 1930 fanns det 502 000 svenskfödda invånare i Stockholm, 243 400 i Göteborg och 120 300 i Malmö. På fjärde plats i rankningen fanns Chicago med 71 200 svenskfödda invånare och lite längre ner fanns New York med 51 000 svenskfödda invånare. Minneapolis som ligger i delstaten Minnesota som många svenska emigranter kom till bodde vid denna tidpunkt 33 600 svenskfödda personer.

Källa: Gunnar Törnkvist, "Sverige i nätverkets Europa", Malmö, 1996

Glentorans bedrift

Belfastklubben Glentoran vann den nordirländska cupfinalen 1973 med 3-2 mot Linfield och fick därmed en plats i cupvinnarcupen säsongen 1973-74. Under denna säsong kom Glentoran inte bland de tre främsta i ligan, däremot gick det bättre i cupvinnarcupen och det brukar inte heller gå bra för i de internationella cuperna. Men nu blev det ett litet undantag; i den första omgången mötte de rumänska Chimin Ramnica, efter 2-2 på bortaplan vann Glentoran med 2-0 på hemmaplan. I den andra omgången mötte de norska Brann från Bergen och efter 1-1 i Norge vann de med 3-1 på hemmaplan. I kvartsfinalen mötte de Borussia Mönchengladbach som hade sin storhetstid under detta decennium. De föll med 0-2 på hemmaplan och förlorade sedan med 0-5 på bortaplan.

Källor:

Oliver Guy, "The Guiness book of world soccer", Enfield, 1995
Rollin Jack, "The Football fact book", Enfield, 1990

Urban målare

Han fick mer eller mindre stå i bakgrunden av en annan målare under medeltiden nämligen Albertus Pictor. Urban Målare dog cirka 1570 och trots att han inte uppenbarligen var född när Pictor dog så fick han inte den uppmärksamhet som han förtjänade. Hans kända verk var Vädersolstavlan som hänger i Stockholms Storkyrka. Denna tavla var den första autentiska bilden på Stockholm och framför allt är den äldsta kända dokumenterade bilden.

Källor:

Brander-Jonsson Hedvig, "Vasatiden", Svensk konst och visuell kultur", 1000-1809, Kristianstad, 2007
NE (CD-rom); "Urban Målare"

Vigelsbo gruvor

Detta gruvområde ligger i Valö socken i nordöstra Uppland och förbi gruvan drogs också det s k Lövstaspåret från Dannemora-Hargs järnväg. I Vigelsbo gruvor började man att bryta järnmalm under mitten av 1600-talet och driften nedlades 1925, då fanns endast vattenfyllda gruvhål kvar.
Citering från Wikipedia
År 1918 hade Dannemora-Hargs järnväg (senare uppköpt av Stockholms-Roslagens järnvägar) kommit fram till Vigelsbo i bygget av sin bibana som nådde Lövstabruk 1926, några månader efter brukets nedläggning. Samma år blev även Vigelsbo gruvor nedlagda. Därefter användes banan för transport av skogsprodukter fram till 1952 samt torvströ från torvströfabriken i Gubbo fram till 1954. Banan revs upp 1956–1957.
Vigelsbo nedlades alltså på 1920-talet medan de flesta av anläggningarna började att rivas under 1950-talet sedan järnvägsdriften också blivit nedlagt sedan man hade lagt ner järnhanteringen i Lövstabruk. Ett exempel man hann bygga fundamenten till en bro strax söder om Lövstabruk, men inte dra linjen ända fram till denna ort. Driften i Vigelsbo pågick i drygt 300 år och under denna tid hann man öppna två schakt. Det djupaste schaktet var Eggesunds schakt som öppnades 1886 och man kom ner till 300 meter under jord. Det äldsta gruvhålet var Storgruvan som skulle bli ett samlat namn över hela gruvområdet och den stora öppningen till Storgruvan hade tillkommit genom tillmakning. Apropå själva järnvägslinjen blev det dess sista uppgift att frakta bort rivningsrester från bl a Vigelsbo.

Källor:

Agrell Harald m fl, "Lövstabanan och dess minnen", Roslagsexpressen nr 1/97
"Bygd att vårda", del 2, Uppsala län, Uppsala, 1984
Fornminnesregistret
Järnvägsdata, 1999
"Vigelsbo gruvor", Östhammar, 1993
Wikipedia, Vigelsbo

Folkmängden i Sverige innan 1700-talets mitt

I Sverige instiftades Tabellverket 1749 och då blev det lättare att följa dess folkmängdsuppgifter på mer överskådligt sätt. Det finns dock en del artiklar och avhandlingar inom akademisk press som behandlar Sveriges befolkning innan 1749.
En av de äldsta artiklarna som man kan få fram vissa befolkningsuppgifter är Gösta Boethius artikel "Borglägerspenningar, smörtionde och kotal i Norrland 1554-1602"som publicerades i Historisk Tidskrift 1928. Artikeln innehåller inte direkt befolkningsuppgifter men innehåller uppgifter om hur många bönder som hade kor och eftersom förr i tiden kontraktades män som huvudpersoner i olika längder. Kvinnor tog över som huvudpersoner i den dåvarande bokföringen om de har blivit änkor. Man kan se hur många bönder som hade kor och på det sättet kan man få ett inblick över hur många hushåll det fanns på den tiden.
År 1557 hade exempelvis sex bönder i Hälsingland 20 kor varav två från Skog socken och i denna socken var det 53 bönder som hade kor. Då man dra en liten slutsats att det fanns minst 53 hushåll i denna socken och år 1600 var det 57 bönder som hade kor.
År 1600 fanns det 255 bönder som hade kor i Bollnäs socken, 314 i Alfta, 239 i Järvsö samt i Delsbo, 255 i Ljusdal och 160 i Forsa, en liten vy över hur många bönder med egna hushåll i dessa socknar som fanns så.
Under 1500-talet började expansionen av ny bebyggelse att ta fart och på flera håll i landet ökade bebyggelseutvecklingen mer än dubbelt. En slutsats kan då dras att befolkningen ökade trots ideliga krig som drabbade Sverige mellan 1500- till mitten av 1700-talet. samt en del missväxter. Lennart Andersson-Palm har räknat fram folkmängden med hjälp av bl a hjälp av mantalslängden. Man känner till att det var folkminskning p g a missväxter under 1690-talet och pesten 1710, annars så ökade landets befolkning i princip under denna tidsperiod. Han räknade fram att Sverige hade 1 133 710 invånare 1664 och 1 711 255 invånare 1748.

Källor:

Andersson-Palm Lennart, "Livet, kärleken och döden", Göteborg, 1993
Boethius Gösta, "Borglägerpenningar, smörtionde och kotal", Historisk tidskrift, 1928
Gaunt David, "Familj, hushåll och arbetsuppgifter", Scandia, 1976
Hannerberg David, "En närkessockens folkmängd och spannmålsproduktion på 1690-talet", i studier tillägnade Helge Nilsson, Lund, 1942
Larsson Lars-Olov, "Kolonisation och befolkningsutveckling", Lund, 1972
Myrdal Janken, "1500-talets bebyggelseexpansion----en forskningsöversikt", Scandia, 1987