Nej till tunnelbygge under kanalen 1890

Den 5 juni 1890 inkom ett telegram till Aftonbladet om att det brittiska parlamentet hade röstat nej till tunnelbygge under den Engelska kanalen. Det var 231 nej-röster mot 153 ja-röster och regeringen hade länge kämpat emot ett förslag till tunnel under kanalen med stöd av premiärministern Gladstone. Det som hände drygt hundra år senare med tunnelbygget är en annan historia och en annan tillvägagångssätt på alla nivåer.

Källa: Aftonbladet 6 juni 1890

Utan hörnor

Endast en ligamatch i England hade inga hörnor när slutsignalen gick och det var matchen Newcastle United-Portsmouth i den dåvarande division 1 den 5 december 1931, matchen slutade också mållöst.

Källa: Phil Soar, "Hamlyn´s A-Z of British football records", London, 1984

Källnot: Senare forskning har också visat att det är endast denna match som fortfarande finns registrerad för att vara hörnlöst.

Höll tätt bakåt

Birmingham City vann den näst högsta divisionen eller dåvarande division 2 säsongen 1947-48 släppte de in 24 mål medan de själva gjorde 55 mål. Managern Harry Storer använde två målvakter under denna säsong, Gil Merrick med 36 ligamatcher och Jack Wheeler med sex. Merrick höll nollan vid tjugo tillfällen medan Wheeler höll nollan i tre matcher. Merrick släppte in tre mål vid tre tillfällen och gemensamt släppte de in endast elva mål på bortaplan som är ett ligarekord i det gamla ligasystemet.
Nästa säsong släppte de in tio mål på hemmaplan trots fem förluster på St Andrews och de slutade på 17:e plats i den högsta divisionen, fyra av hemmamatcherna förlorade de med matchens enda mål. De gjorde 36 mål under säsongen 1948-49, bl a gjorde skotten Jackie Stewart fyra mål mot Manchester City den 15 september 1948 och blev lagets främsta ligaskytt med elva mål. Säsongen 1949-50 blev klubben sist i dåvarande division 1 trots att Gil Merrick spelade i de samtliga ligamatcherna.

Källor:

Matthews Tony, "Birmingham---A complete record", Derby, 1995
Smailes Gordon, "The Breedon Book of Football League Records", Derby, 1992

Gusumljusstakar

Gusums bruk utanför Valdemarsvik var igång mellan 1653-1966 och man tillverkade kanoner samt mässing från 1661. På bruket tillverkade man även ljusstakar mellan 1885-1920 som är eftertraktade på exempelvis auktioner. Kvalitén är hög, de är kulformade syftet med dessa var att användas i samband med skrivbordsarbeten. En ljusstake blev känt att den tillverkades till Stockholmsutställningen 1897.

Källor:

Fredlund Jane, "Den stora boken om antikt", 1992
Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008

Sigtunas boskapsstock 1832

År 1832 fanns det 30 hästar, 6 oxar, 65 kor, 10 ungboskap, 30 får och 150 svin i Sigtuna.
Citat från Sjöberg; "De många kreatur förorsakade stora problem för myndigheterna i staden. Det var vid åtal förbjudet att låta dem beta av gräset som växte ymnigt på stadens gator och torg. Alla kreatur skulle samlande drivas ut på bete på stadens "hamskog" på morgonen och hämtas tillbaka på kvällen. Men brott mot denna förordning var talrika och gav upphov till ständiga kontroverser mellan stadsfiskalen och borgarna".
Det som han återger var de problem som var vanliga förr och när det fanns boskap i städerna. Någonting som började att försvinna under 1900-talets första decennier. Det var upperbarligen inte lätt för stadsfiskaler, fogdar och t o m lantmän att utföra arbetet under 1800-talet p g a motsträviga människor. I Sigtuna var det borgarna som såg till att mer eller mindre medvetenhet att det var ett elände för dåtidens myndigheter.

Källor:

Gadd Carl-Johan, "Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia", band 3, Borås, 2000
Sjöberg Sten, "Hantverk och hantverkarna i Sigtuna 1750-1815", Sigtuna, 1989

Missväxten i Uppland 1743

År 1743 var det missväxt i Uppland och inkluderade både dåvarande Uppsala län samt vissa områden i Stockholms län. Vilket det innebär att skörden blev sämre under efterföljande år och det blev även sämre avkastning. Priset på exempelvis råg och korn pendlade inte under början av 1740-talet i själva staden Uppsala och den enda skillnaden var att det var dyrare att handla spannmål i Enköping än i Uppsala.

Källor:

Lindgren Håkan;
"Spannmålshandel och priser vid Uppsala akademi 1720-89", Uppsala, 1971
"Märkesgångssättningen i Uppsala län 1720-89", Festskrift till K-G Hildebrand, Stockholm, 1971
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare", Stockholm, 1957

Olycka vid Liljeholmens station

En pojke som var drygt sju-åtta år gammal dödades när han kom för nära ett bantåg på Liljeholmens station(Uppland) den 6 november 1890. Pojken dog av skador i ansiktet och på sidan, han hann bara ge ifrån sig ett par hämningar innan han dog.

Källa: Stockholmstidningen 7 november 1890