Sovande banvakt

En banvakt längs med sträckan mellan Vittsjö och Hässleholm blev trött under sin kontrolltur så han tuppade av på sin tralla. När ett tåg närmade sig upptäckte lokföraren som tur var i tid denna sovande man. Han signalerade kraftigt som inte fick banvakten att vakna och tåget stannade precis innan en eventuellt kollision skulle har inträffat.

Källa: Stockholmstidningen 8 november 1890

(Tidigare publicerat)

Missödet på Bergsbrunna station

En olycka inträffade den sista september 1894 på Bergsbrunna station utanför Uppsala när banvakten P Andersson från Pinan glömde bort sin tralla på spåret. Inspektören på stationen uppmärksammade Andersson på att middagståget från Uppsala var på ingående och han bör genast flytta på trallan. Banvakten rusade då fram för att försöka lyfta av trallan från spåret samtidigt som tåget rullade in på stationen. Tåget krossade trallan och Andersson slungades iväg med svåra skador som följd, han avled efter en halvtimme. Han efterlämnade hustru och två söner som båda var anställda på järnvägen, han hade varit i tjänst i 30 år.

Källa: Tidningen Upsala 2 oktober 1894

(Tidigare publicerat)

Tunabergs kyrka

Tunaberg kyrka i Södermanland invigdes 1620 efter hade varit kapell åt ett par gruvor och hyttor som låg i närheten. Ett kapell var omtalat 1538 och när kapellet stod klart vet jag inte. I Tuna sockens bergslag i den sydligaste delen av Södermanland så uppstod det en industriverksamhet under 1300-talet i form av gruvdrift. På 1600-talet inleddes en ny era med bl a styckegods som tillverkades kanoner av. På 1500-talet började man att fälla träd i området för att få igång en skogsindustri. För att de som var igång med arbetet i Tunaberg så byggde man först ett kapell för dem och sedan en kyrka.

Källor:

Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008
Lindblad Jakob, "Skärgårdskyrkor, stadskyrkor och kapell", i Bebyggelsehistorisk tidskrift, nr 46/2003
Waldenström Björn, "Skogsbanorna i Tunaberg", i Skogen tar tåget", Eksjö, 1992

Svenskfödda 1930

År 1930 fanns det 502 000 svenskfödda invånare i Stockholm, 243 400 i Göteborg och 120 300 i Malmö. På fjärde plats i rankningen fanns Chicago med 71 200 svenskfödda invånare och lite längre ner fanns New York med 51 000 svenskfödda invånare. Minneapolis som ligger i delstaten Minnesota som många svenska emigranter kom till bodde vid denna tidpunkt 33 600 svenskfödda personer.

Källa: Gunnar Törnkvist, "Sverige i nätverkets Europa", Malmö, 1996

Glentorans bedrift

Belfastklubben Glentoran vann den nordirländska cupfinalen 1973 med 3-2 mot Linfield och fick därmed en plats i cupvinnarcupen säsongen 1973-74. Under denna säsong kom Glentoran inte bland de tre främsta i ligan, däremot gick det bättre i cupvinnarcupen och det brukar inte heller gå bra för i de internationella cuperna. Men nu blev det ett litet undantag; i den första omgången mötte de rumänska Chimin Ramnica, efter 2-2 på bortaplan vann Glentoran med 2-0 på hemmaplan. I den andra omgången mötte de norska Brann från Bergen och efter 1-1 i Norge vann de med 3-1 på hemmaplan. I kvartsfinalen mötte de Borussia Mönchengladbach som hade sin storhetstid under detta decennium. De föll med 0-2 på hemmaplan och förlorade sedan med 0-5 på bortaplan.

Källor:

Oliver Guy, "The Guiness book of world soccer", Enfield, 1995
Rollin Jack, "The Football fact book", Enfield, 1990

Urban målare

Han fick mer eller mindre stå i bakgrunden av en annan målare under medeltiden nämligen Albertus Pictor. Urban Målare dog cirka 1570 och trots att han inte uppenbarligen var född när Pictor dog så fick han inte den uppmärksamhet som han förtjänade. Hans kända verk var Vädersolstavlan som hänger i Stockholms Storkyrka. Denna tavla var den första autentiska bilden på Stockholm och framför allt är den äldsta kända dokumenterade bilden.

Källor:

Brander-Jonsson Hedvig, "Vasatiden", Svensk konst och visuell kultur", 1000-1809, Kristianstad, 2007
NE (CD-rom); "Urban Målare"

Vigelsbo gruvor

Detta gruvområde ligger i Valö socken i nordöstra Uppland och förbi gruvan drogs också det s k Lövstaspåret från Dannemora-Hargs järnväg. I Vigelsbo gruvor började man att bryta järnmalm under mitten av 1600-talet och driften nedlades 1925, då fanns endast vattenfyllda gruvhål kvar.
Citering från Wikipedia
År 1918 hade Dannemora-Hargs järnväg (senare uppköpt av Stockholms-Roslagens järnvägar) kommit fram till Vigelsbo i bygget av sin bibana som nådde Lövstabruk 1926, några månader efter brukets nedläggning. Samma år blev även Vigelsbo gruvor nedlagda. Därefter användes banan för transport av skogsprodukter fram till 1952 samt torvströ från torvströfabriken i Gubbo fram till 1954. Banan revs upp 1956–1957.
Vigelsbo nedlades alltså på 1920-talet medan de flesta av anläggningarna började att rivas under 1950-talet sedan järnvägsdriften också blivit nedlagt sedan man hade lagt ner järnhanteringen i Lövstabruk. Ett exempel man hann bygga fundamenten till en bro strax söder om Lövstabruk, men inte dra linjen ända fram till denna ort. Driften i Vigelsbo pågick i drygt 300 år och under denna tid hann man öppna två schakt. Det djupaste schaktet var Eggesunds schakt som öppnades 1886 och man kom ner till 300 meter under jord. Det äldsta gruvhålet var Storgruvan som skulle bli ett samlat namn över hela gruvområdet och den stora öppningen till Storgruvan hade tillkommit genom tillmakning. Apropå själva järnvägslinjen blev det dess sista uppgift att frakta bort rivningsrester från bl a Vigelsbo.

Källor:

Agrell Harald m fl, "Lövstabanan och dess minnen", Roslagsexpressen nr 1/97
"Bygd att vårda", del 2, Uppsala län, Uppsala, 1984
Fornminnesregistret
Järnvägsdata, 1999
"Vigelsbo gruvor", Östhammar, 1993
Wikipedia, Vigelsbo