måndag 24 november 2008

Anna Rydholm

Notiser kring min farfarsmor i Stora Mellby socken(Älvborgs län) mellan 1887-98
Hon läste väl och hade god kristendomkunskap.

Från husförhörsboken här ovanför beskriver det lite kort om hennes liv i denna församling. Hon gifte sig denna kyrka och flyttade därefter till Stenkyrka socken på Tjörn som nedanstående bild visar.

Källa: Svarskatalogen, Riksarkivet

lördag 11 oktober 2008

Hasselnötter

Hasselnötter var den fattiga allmogebefolkningens enda tillskott av fett förr i tiden. Dessa växte fritt i naturen och det var lätt att plocka av dessa. Det var helt enkelt ett sätt att dryga ut maten med och på det viset fick de även i sig fett. Hasselnötter består av B- och E-vitaminer samt 60 procent av nyttiga fetter och bl a folsyra.

Hasselnötter används också som "gotter" i samband med julen.

Från NE

Hasselnötter och äpplen har gammal hävd som julgotter, och nötterna fungerade även i en del jullekar. Den rikliga förekomsten vid jul av exotiska frukter som fikon, dadlar, russin och utländska nötter, av choklad- och marsipanfigurer m.m. blev en följd av kolonialvaruhandelns utveckling under 1800-talet. Konditorierna har under 1900-talet skapat en del speciella jultårtor ("julstubbe" etc.), vilka dock – utom möjligen högst lokalt – saknar traditionell bakgrund.

Ordet hasselnöt har används sedan "fornnordiskt tid" och likaså var det en tradition att har hasselnötter i samband med julen.

Enligt vissa källor så har hasselnötter en förankring i svensk livsmedelhistoria sedan 5 000 år tillbaka. I den skånska orten Löddeköpinge har man funnit "en avsiktligt gröt av hasselnötter"(enligt Medelius definition). Men det har också funnits belägg för att dämpa böndernas behov av hasselnötter.

Från Medelius

På 1558 utfärdade Gustav Vasa ett dekret som bl.a. förbjöd allmogen på Öland att avverka hassel. Bestämmelserna skärptes av Johan III och ingick i den så kallade djurgårdsinrättningen som inskränkte allmogens rättigheter. Däremot tvingades bönderna att plocka nötter och leverera i form av skatt till kronan.

Vilket det innebär att bönderna inte fick såga ner hassel för att exempelvis ta reda på nötterna, däremot fick de plocka nötter som möjligen låg på marken för att skicka in det till kronan. Kom då att tänka på en föreläsning på den historiska institutionen på Uppsala universitet, att böndernas inbetalning per natura till staten skulle skicka in en vis del av sin naturproduktion till staten/kronan. Men det var ingen som sade hur mycket det skulle vara och därmed kunde bönderna även på Öland tillgodose även ur deras egen behov. Man har diskuterat detta på akademisk nivå, det skulle inte vara försvånande att bönderna "fuskade" undan lite grann i samband med beskattning. Som Medelius också skrev; Det blev ett avbrott i det vardagliga att knäcka och äta nötter. På Öland kunde tjänstefolket få en dag extra ledigt för att plocka nötter. Många källor berättar att var och en hade sitt eget lilla nötförråd att tulla av. Backstugusittare och obesuttna kunde plocka nötter åt bönderna mot att de fick behålla en viss kvantitet för eget bruk.

En skrockfullhet antagligen var en gumma som gjorde följande blandning i samband med att en tillhörande nötkreatur skulle kalva.

Citat från Saxon

Kalvkor.....När Jonsa Stina i Nävesta, Ekeby, fick kalvko, så strök hon, så snart kalven var född, ett kors på kalven och ett på kon. Så strödde hon salt på kalven och kon fick slicka honom. Sedan fick kon ljumt dricka, med en matsked kummin, svavel som en hasselnöt, valfiskfjäll, en matsked, allt stött, en knapp näve torkad libbestickerot (som slogs ett stop skållhett vatten på, och sedan fick stå en stund. Sedan silades rötterna från.) Allt blandades i drickat, som kon skulle ha. Men täljkniven skulle ligga under byttan, medan kon drack. När kon sedan skulle mjölkas, band Stina en stoppnål på en så lång ullgarnsbit, att den räckte till botten på krukan. När Stina gick, lade hon förklädet över krukan. När man skötte sig på det sättet, blev det aldrig något fel på kreaturen.

Sverige har också såväl exporterat som importerat nötter(inklusive hasselnötter) till/från andra länder.

Källor:

Medelius Hans, "Svenska nötter med historia", NE-artikel, 18 december 2006

NE; Uppslagsord: "Julmat"(gotter) och "nöt"

Saxon L J, "Djur, djursjukdomar och djurskrock", 1934, http://runeberg.org/djurskrock/

torsdag 21 augusti 2008

En ytterligare notis om släktforskningen

Just nu har jag börjat med att forska i norska arkiv efter mina rötter där och det finns bra källmaterial på internet så man behöver inte åka till Norge för att hitta någonting. Men det kanske är tvunget någon gång i framtiden. Det är iallafall i Nordnorge, min farmor är född i Nordnorge(Hammerfest) och är uppvuxen i Narvik. Där bodde bl a familjen under ett antal år och hennes föräldrar ligger begravda på kyrkogården där. Min farmorsmor har bara träffat mig i min generation och det är såvitt vad jag känner till. Det finns kort när hon hade mig i knät och då var jag elva månader, helt ovetande om att jag skulle forska på släkten där långt senare.

Läs mer:

http://okandahandelser.blogspot.com/2008/08/min-slktforskning.html

OFF TOPIC

IK Sirius bortaslog Landskrona idag i Superettan och det känns som att vi har fått revansch av den snöpliga förlusten med 0-4 på Studenternas för ett par månader sedan, då Sirius var dåliga och Landskrona ett formlag, nu verkar det som det är tvärtom.

tisdag 19 augusti 2008

Fotodokumentation av Uppsala-Enköpings järnväg, Del 3

Bilden som är tagen den 28 juni 2008 visar den egentliga banvallens sträckning till Biskopskulla station som syns bakom de närmaste träden. Bakom mig finns den trumman som finns publicerad från den dokumentation kring Örsundsbrosområdet(se länk här nedanför)


Den gamla banvallen förbi Örsundsbro har helt blivit bortbyggt p g a en del nya bostadsområden i samhället. Där den gamla stationsområdet låg i detta samhälle finns inga spår kvar, nyanlagda gräsmattor och instyckning av tomter är det som syns. Det visade bl a den förra versionen, alltså del 2 av denna serie. Nu är alltså den sista delen av fotodokumentationen av den gamla banvallen av Uppsala-Enköpings järnväg.

Föregående artiklarna:

Örsundsbrosområdet


Del 1


Läsvärt:



En vecka innan och det visste jag inte om när jag var där, enligt "Järnvägsdata 1999" så togs all räls bort i samband med rivningen förutom en kilometer närmast förbindelsen med "SWB" strax innan stationen. Bilden ovan är från 7 juni 2008 och visar riktningen mot järnvägsstationen i Enköping. En artikel i Uppsala Nya Tidning den 9 juni 2008 står det bl a om en fräck järnvägsstöld i Enköping och ett par dagar senare, används rälsen för byggpålar.

Till höger om bilden är också tagen den 7 juni och till höger syns såväl den gamla E18 och 55:an. Det är iallafall ett spår efter en försvunnen järnväg som blev drabbat av detta brott. Folk hade undrat varför de inblandade rev upp spåret och svaret står det att läsa i de UNT-artiklar som finns i källmaterialet.

Bilden nedanför visar Härkeberga station och det är den röda byggnaden som syns på bilden. Den förra järnvägsstationen är numera en privatbostad och bakom skogsdungen ligger Härkeberga kyrka, från dess kyrkogård kan man tydligt följa banvallen.


I jämförelse med den bild som är ifrån Rolf Stens historiska järnvägssida.




















Bilden nedanför visar riktningen mot Uppsala och till höger ligger alltså Härkeberga kyrka.




Källor:


"Järnvägsdata", Stockholm, 1999

måndag 11 augusti 2008

"Ljusapengar"

Fram till mitten av 1850-talet var belysningen dåligt under vintern i de svenska bostäderna runtom i landet. Oftast var den enda ljuskällan från eldstaden och den kunde vara väldigt svag om man satt längst bort. Under vintern underhöll man oftast redskap eller tillverkade någonting och då fick barnen hålla tjärstickor under en lång tid, oftast i flera timmar och fick örfilar när de höll på att somna eller förlora koncentrationen, varav ordet "ljusapengar". Detta berättade bl a kringvandrade hantverkare under 1860-talet.

Källa: Carl-Johan Gadd, "Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia, band 3, Stockholm, 2000

tisdag 5 augusti 2008

Min släktforskning

Jag har kommit alltifrån mellan det fjärde och sextonde ledet, den äldsta kända hittillsvarande släktningen var Björn från Vantunge(Husby-Sjuhundra socken) som sårades med dödligt utgång på Åsundens is mot danskarna 1520. Det är både egna upphittade släktingar och de släktningar som jag har fått från andra forskare samt de som har hjälpt till lite grann. Nu återstår bl a att söka mina norska rötter och försöka reda ut med min FF MF:s bakgrund.

Av de kvarvarande mor och farföräldrarna så är min farmor den enda som fortfarande är kvar i livet. Om man hinner fråga henne lite grann om hennes ursprung så kanske det går att komma ännu mera framåt. Hon försökte för ett antal år sedan att ta reda på lite grann om släkten med de resurser som fanns då. Nu kan man komma till hemsidor som har hand om släktforskning eller historiska dokument via datorn som ej var möjligt förut. Nu finns det bl a en databas över äldre norska folkräkningar som innehåller personuppgifter och håller just nu på att söka igenom dessa filer.

I dagsläget är dock släktforskningen lite grann på dekis, förutom att man nu håller på att titta igenom äldre norska folkräkningar.

torsdag 12 juni 2008

Släktingen som sårades i strid 1520

Min avlägsna släkting och sjutton generationer bort från mig var en bonde i Vantunge i Husby-Lyhundra socken som föddes antagligen under det sista kvartalet av 1400-talet. Såvitt vad jag har förstått deltog han i slaget mot danskarna på Åsundens is vid Bogesund(nuvarande Ulricehamn). Han blev sårat av en kanonkula och dog på Mälarens is liksom Sten Sture d y. Hans namn var Björn och finns på min morfars sida. Jag förmodar att det var i Ulricehamn som han blev sårat och inte i danskarnas allmogeslakt utanför Uppsala under samma år.

Källor:

Eriksson Lars, "Bondehärens svanesång"(Stockholm 1521-23), i Sveriges fältslag, Värnamo, 2005

Faith-Ell Jan, "Hans personliga databas"(efter en förfrågan från mig).

Hedenborg Susanna, "Sveriges historia", 2003