De första B-loken i Sverige anskaffades 1909 och hade den preussiska ånglokstypen P8 som förebild. B-loken var sexkopplade överhettningslok med axelföljden 2C. Det var 99 lok av denna typ som anskaffades av SJ med följande nummer hos det statliga företaget; 1026-1028, 1034-1038, 1082-1085, 1106-1108, 1135-1150, 1219-1223, 1266-1270, 1281-1290, 1311-1325, 1364-1387, 1428-1432 och 1695-1697. Det var 96 exemplar som tillverkades fram till 1919 och 1944 övertog SJ tre motsvarande lok från SWB(Stockholms-Bergslagens järnvägar) och dessa tre skiljdes sig från de ursprungliga typen med eldytan 144,2 kvadratmeter mot 145,6 för de ursprungliga och överhettningsytan 50,7 kvadradmeter mot 47,0.
De lok som kom ifrån SWB fick SJ-nummer 1695-1697, annars var de identiska med de ursprungliga versionen och det var skälet att de fick samma littera. Under 1930-talet såldes ett tiotal B-lok till enskilda järnvägsbolagen som ännu inte blivit förstatligande och det var endast nummer 1383 som inte återkom. Detta lok skulle komma tillbaka först efter ett tiotal år efter de andra återkommande loken. Det första loket(1026) tillverkades av Motala verkstad som skulle tillverka de merparten av de lok som fick littera B. Under 1960-talet kom B-loken att användas som beredskapslok fram till beslutet under 1990-talet att skrota en del beredskapslok.
Källor:
Diehl Ulf m fl, "Normalspåriga ånglok vid Statens järnvägar", 1973
Diehl Ulf, "SJ-ånglok litera B", Tidskriften Tåg, någon gång under 1970-talet
Kullander Björn, "Sveriges järnvägars historia", 1999
Löf Peter, "Beredskapslok", utgången hemsida(om ingen vet någonting annat)
(tidigare publicerat på bloggen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna, men inga tramsigheter eller sårade kommentarer, är det dåligt så skriv det snällt och inte med för fula ord.
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.