Branden i Uddevalla 1864

 Dagens nyheter måndagen 2 januari 1865

En betydligare eldsvåda har åter härjat i Uddevalla. Elden utbröt kl en qvart till 2 i fredags på morgonen i "Hotel Phoenix" och grep, under den rådande starka vestliga stormen, omkring sig med sådan häftighet att 17 hus, deraf 16 voro av trä och 1 af sten, nedbrunno innan gräns kunde sättas för lågornas framfart. De nedbrunna husen lära varit försäkrade för tillsammans omkring 112 000 riksdaler. Hundratals personer ha genom eldsvådan blifvit husvilla.

Enligt Wikipedias artikel om stadsbränder så blev staden drabbat 1644, 1690, 1806, 1859, 1860 och 1871.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stadsbrand

Den brand som utbröt i staden fredagen den 30 december 1864 var alltså en endast mindre eldsvåda om man jämför med de andra storbränderna. Det var många stadsbränder ännu under 1800-talet, Sundsvall exempelvis blev drabbat av en stor stadsbrand 1888.

(Tidigare publicerat)

Gröneborg

 Gröneborg borg ligger på en s k grusholme i Svinnegarnsviken söder om Enköping och holmen tillhörde Vallby socken.

Från Tidningen Upsala: En sägen är gängse i socken, åtminstone sedan senare hälften af 1400-talet, att den i Erikskrönikan omnämnda Joar Blå skulle ha bebott nämda borg. Allmogen benämner holmen äfven Knapholmen och mannen, som har bott der Blåknapen. Före 1400-talet finner man ej Gröneborg omnämnd i urkunderna. Uppsala-professorn Ericus Olai lefde på 1400-talet är den förste som uppgifver Joar Blå som egare till Gröneborg, ehuru Erici Olai källa, Erikskrönikan, ej vet något datum, hvilket tyckes visa, att han blott anför det efter en i orten gängse sägen.

För en gångs skull var det initialer efter denna notis, vilket var en raritet och åtminstone för denna tidning. I slutet av notisen som handlade just om Gröneborgs ruiner var initialerna G K-g. Detta rör sig om ruiner eller lämningar av tre husgrunder som omgavs av en vallgrav. En av husgrunderna mäter 9x9 meter och är 1-1,5 m högt. Eftersom väggarna är breda som oftast påminner om fortifikationsanläggningar eller av den typen som kännetecknar försvarsanläggningar runt om i landet. En liten avvikelse kan man dra en relation med Hossmo kyrka i närheten av Kalmar som också har tjocka väggar. De övriga husgrunderna på holmen är 8x5 m och respektive 6,5 m med höjden 30 cm. Dessa är idag övertorvade och ett fåtal grundstenar är synliga. Joar Blå som upperbarligen var en stor hövding under den aktuella tidsperioden hade också en borg i en annan vik av Mälaren i Enköpingstrakten. Det är nämligen en fornborg i Husby-Sjutolft socken som har just namnet Joar Blå och ligger strax norr om där E18 går över Ekolsundsviken på de långa broarna.

Skall man eventuellt åka för att titta på Joar Blås borg bör man åka på den gamla E18 och sedan mot Ekolsund. Efter man har passerat ett skogsområde så kommer man till en öppnare mark och vid byn Strömsång finns det en avtagsväg mot Fridhem som ligger vid viken. När man kommer fram till T-korset i byn åker man till höger och efter ett tag kommer man till en mindre väg till höger som leder fram till ett hushåll. Söder om detta hushåll finns det ett skogsområde och där ligger Joar Blås fornborg på höjdnivån 5-35 meter.

Enligt 1800-talsutgåvan av Nordisk Familjebok står det följande om ätten Blå; Ivar (Joar) B. till Gröneborg, riksråd.Straxt efter konung Erik Erikssons död (1250)och medan rikets egentlige styresman, Birgerjarl, låg i örlig i Finland, tyckes Ivar hafvatagit ärendenas ledning här hemma om handoch genomdrifvit, att val af ny konungföretogs. Det var istället Birger Jarl som fick rösterna för att bli en kung för det svenska riket medan Joar Blå fick fortfarande vara en storman på en lokal nivå. Medan den avslutande texten på Wikipedia lyder; Även om de ovan nämnda källorna tydligt förlägger Gröneborg till Enköpingstrakten tillåter inte det bevarade källmaterialet från 1200-talet en exakt identifiering av Erikskrönikans Joar Blå och därför inte heller någon koppling till Gröneborg. Vilket det innebär att Joar Blå inte hade någon koppling till Gröneborg medan Nordisk Familjebok anger motsatsen.

Gröneborg liksom Joar Blås fornborg, trots att de är belägna ett par mil emellan sig så har dessa två en gemensamt koppling om detta stämmer med historiska förhålladen som då rådde. Så kan man nog hävda t o m att Joar Blå hade antagligen en koppling mellan dessa två fornborgar.

Källor:

Fornlämningsregistret: Vallby 80 och Husby Sjutolft 124

Liepe Lena, "Medeltiden", Konst och visuell kultur i Sverige före 1809, Kristianstad, 2007

Nordisk familjebok, Del 2, 1878

Tidningen Upsala, 8/7-1890

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%B6neborg

Lästips: Fornvännen 1929

(Tidigare publicerat)

Kortaste landslagskarriären för England

 Jim Barrett(West Ham United) spelade bara åtta minuter av sin första landskamp för England mot Irland på Goodison Park(Evertons arena) i Liverpool den 22 oktober 1928 innan han blev skadad och fick bäras ut på bår. Barrett spelade i över femhundra matcher för sin klubb innan han lade skorna på hyllan.

Källnot: Denna händelse finns i de flesta fackböcker om engelsk fotboll och även i Skysport Football Yearbook med dess föregångare Rothmans football Yearbook.

Den som är intresserad för att titta på statistik kan vända sig till denna historiska databas om West Ham United.

(Tidigare publicerat)

Bromley FC

 Nästa säsong kommer en ny klubb att instifta bekantskap med klubbarna i League 2 och det är klubbens första säsong i de högsta fyra divisionerna, de kommer då blir en proffsbaserad ligaklubb. De kom 3:a i National League och kom upp via vinsten i kvalfinalen mot Altrincham med 3-1.

Bromley FC bildades 1892 och klubben hör hemma i de sydöstra delarna av the Greater London. Till nuvarande arenan Hayes Lane flyttade de till 1938. Klubbens meriter är bl a Isthmian League 1909, 1910, 1954 och 1961; Athernian League 1923, 1949 och 1951 samt Sparran League 1908. De vann den andra divisionen i London League 1897 och så sent som 2016 vann de Conference South (nivå 6). Klubben har också vunnit Amateur Cup 1911, 1938 och 1949. 

Källor:

https://nr.soccerway.com/national/england/conference-national/20232024/s23281/final-stages/

Wikipedia, engelskspråkiga 

Nordingrå kyrka

 Nordingrå kyrka ligger i Ångermanland och ligger vackert vid sjön Vågsfjädern, själva socknen är medeltida eftersom den gamla kyrkan är numera en ruin. Nedanför kyrkan finns det tolv kyrkstallar som var ursprungligen var 70 till antalet. Den nuvarande kyrkan byggdes mellan 1820-25 och den invigdes fyra år senare. Hela kyrkan blev då färdigställt under detta decennium medan sakristian tillkom 1920. Kyrkan är gjord av gråsten och tegel. Måtten på den gamla kyrkan är 28x17 meter och kyrkmurarna är som mest 2,5 m. På kyrkogården finns det sju gravar som kan vara sekundärt placerade och fem av dessa är av kalksten, år 1938 restaurerades kyrkan.

Bilderna är tagna av skribenten!!!

Källnot: Bild på både ruinen och kyrkan finns på https://www.nordingra.nu/kyrkohistoria/

Källor: 

Bebyggelseregistret

http://blasta.familyds.org/herdamin/nordingra.pdf

Fornminnesregistret 

https://www.kramfors.se/se--gora/kultur-och-upplevelser/kulturmiljoer-och-historiska-handelser/nordingra-gamla-kyrka.html

Ordningsregler anno 1852

Ordningsregler för kontorspersonal 1852 och det kan låta  konstigt idag. Men det är en sevärd läsning för att se hur det var i mitten på 1800-talet och bilden är tagen i Mannaminne, den är även klickbar. (juli 2022).

Möjligen ytterligare en kändis i släkten

 Min mf mm f hette Jan Andersson och levde mellan 1797-1853 och bodde mesta av sitt liv i Malsta socken utanför Norrtälje. Han var riksdagsman i 1853-54 års riksdag och alltså vid slutet av sitt liv. Han var bl a häradsdomare och kyrkvärd, han dog f ö i den kungliga huvudstaden när han väl deltog i riksdagen. Min farfarsfar Oskar Lundgren har jag skrivit om tidigare på denna hemsida.

Jag vet inte ännu om han står i de större bibliografiska verken som Oskar Lundgren gör, men det är nog värt att kontrollera denna uppgift vid ett senare tillfälle.

TILLÄGG den 7 maj 2024: Det finns ingenting om honom i storverket ”Sveriges bibliografiska lexikon” som även finns på Riksarkivets hemsida.

(Tidigare publicerat)

Familjen Tuff tuff

 Jag har inget minne av denna bok eftersom jag inte var född då. Det var SJ-anställde Karl-Arne Schwartkopt som skrev familjen Tuff-tuff under den andra halvan av 1940-talet. Han skrev alltså denna fantasifamilj mellan 1946-50.

Citat från tidningen "Kulturens dag---Järnvägsmiljöer, byggnader och banor", 12 september 1999.

Någonting ovanligt höll på att hända på Krylby station. Alla semaforer och blinksignaler visade stopp-långa rader av snälltåg hade stannat på linjen och visslade och tjöt och var i ilska som bin för att de inte fick komma in. Men stinsen som var döv-han gick av och an under den stora klockan och snöt sig oupphörligt i den röda stinsflaggan. Någonting ovanligt höll verkligen på att hända!

Då förstår ni att huvudpersonerna i Familjen Tuff-tuff var olika typer av rullande materiel. Pappa och mamma har fått tillökning i familjen, det blev en RÄLSBUSS. Det var också ett citat från boken, enlig Dagens nyheter den 2 mars 2006 om "tågen genom historien" så skrevs det följande för året 1949. Går Karl-Aage Schwartzkopfs radioserie "Familjen Tuff-Tuff", om en olydig ångtågsfamilj som hoppar av spåret i Krylbo och ger sig ut på äventyr. Familjen består av pappa Tuff Tuff, ånglok, mamma Tuff Tuff, personvagn, brodern Sotsvart, koltender, och systern Flinka, godsvagn. Serien blir också några mycket populära böcker.

Författaren skrev alltså två böcker(han föddes 1920); "Familjen Tuff-tuff" och uppföljaren "Hemma oss familjen Tuff-tuff".

Rolllistan:

Pappa Tuff-tuff var ånglok

Sotsvart(sonen)---tender

Finka(dottern)---godsvagn

Mamma Tuff-tuff---personvagn för 2:a och 3:e klass

Ricke rälsbuss

Ville växellok

Rulle tankvagn

Snarke sovvagn

Micke fångvagn

Samarita sovvagn

Visst hade dom gulliga namn???

Källor:

Dagens nyheter: 2 mars 2006
Kullander Björn, "Sveriges järnvägs historia", 1994
Tidningen "Kulturens dag---Järnvägsmiljöer, byggnader och banor"; 12/9 1999, Riksantivarieämbetet

(Tidigare publicerat)

Ransta gruva

I en nordlig arm av Skuttunge socken finns Ransta gruva, på fornlämningsregistret har fornlämningen numret 205 med koordinaterna x=6665844 och y=1584009 och på platsen finns det en öde gruva. Gruvan finns på vägen mellan Harbo och Björklinge strax väster om Nolmyra. Vid Hällen finns det en avtagsväg och strax efter man har kört in på vägen så finns ödegruvan där.

Enligt fornlämningsregistret så finns det följande beskrivning; Gruva, öde, inom ett ca 70x40 m st område (N-S), bestående av ett gruvhål och ett område med malmhögar. Gruvhålet är ca 20x10 m st (V 15cg N-Ö 15cg S) vattenfyllt, höjden mellan vattenytan och kanten varierar ca 1 m i NV, ca 2,5 m i SV och ca 3 m NÖ.

En övergiven väg finns också på platsen och riktningen på vägen är norr till söder.

Enligt Bygd att vårda för Uppsala län så nedlades gruvan någon gång under 1700-talet.

(Tidigare publicerat)

Flottsunds fyr

 Flottsunds fyrplats ligger precis i inloppet till Fyrisån utanför Uppsala och synlig när man kommer in från Ekoln. Sedan fyren uppfördes 1929 så har det inte mycket hänt med fyren. Den fick s k för AGA-ljus med lins av 6:e ordningen från början och lyshöjden är sju meter, står på en förrådskur. Flottsunds fyr var släckt i början på 1990-talet och under den korta tid som släckt så förföll fyren. Under 1980- och 1990-talen byggde Sjöfartsverket om sina gas-fyrar för att ersätta dem med solceller varav en av dessa var Flottsund.

Lästips: I detta nummer av Fyrsällskapets tidning Blänket finns en artikel och en bild på fyren.

https://fyr.org/wiki-files/BlanketAllYears/Bl1997-1.pdf

Källor:

https://fyr.org/wiki/index.php/Flottsund

http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/skyddad-bebyggelse/byggnadsminnen/byggnadsminnen-i-uppsala-lan/flottsunds-fyr/Pages/default.aspx (Död länk)

Från banorna

 Se tidigare inlägg inom taggen ”Från banorna” för mer information.

ÖSTERFÄRNEBO 

Det fanns två torvbanor i södra delen av Gästrikland som har haft lokdrift och den ena industrin togs spåren bort under mitten av 1950-talet. Strax väster om den bana som revs låg en annan torvbana där rälsen ännu kvarligger enligt uppgift, om den inte blivit borttagen vid ett senare tillfälle. Spårvidden hos de båda är 600 mm och den som ligger åt väster hade ett motorlok med en Volvo-motor som tillverkades på Berglunds Smedja i närliggande Gysinge. Den blev kvar efter nedläggningen 1971 medan den andra anläggningen hade två motorlok av okänd fabrikat och båda skrotades under 1950-talet.

RYGGEN 

I Ryggen är en ort längs med järnvägen mellan Falun och Storvik som det bedrevs en torvindustri mellan 1908-49 och i samband med nedläggningen flyttades verksamheten till Boda. Spårvidden var på 600 mm och längden på sträckan en kilometer. Det har varit hållplats, tekniskt station, lastplats och vanlig järnvägsstation. Godstrafiken i Ryggen lades ner i maj 1967 och i juni 1975 nedlades Ryggen som driftplats. 

UPPSALA

För några år sedan gick möjligen det sista torvtåget från Sveg till energiverket och på ett ställen har man satt upp märket att inga tåg få gå på detta industrispår.

VÄNNFORSEN

Det var en driftplats strax utanför Vetlanda och omkring 1960 anlades ett sidospår, i februari 1998 borttogs all infrastruktur på platsen som också har haft möbelindustri.

PORJUS

Det kända kraftverket behövs nog ingen större presentation vid dagsläget och kraftverket har haft egna lok såväl under byggtiden som efteråt. Asea hade sitt första ellok tjänstgörande på Porjus. Själva driftplatsen ligger längs med Inlandsbanan och 1930 blev ett stickspår färdigt som kallades för Kraftverket och spåret revs 1985. År 1930 lades även ett sidospår till den närbelägna grusgropen som också är borttagen.

LUSPEBRYGGAN

Ligger inte så långt ifrån Porjus och därifrån gick ett sidospår till en hamn där näset ligger som delar sjöarna Lulevattnet och Porjusselet. Själva driftplatsen utgick den 1 juni 1969.

VARA

På denna ort i Västergötland fanns ett tegelbruk som startades 1904 och var igång till 1976. Tegelbruket hade egen bana med 600 mm spårvidd och banan gick till den lastkaj vid UVHJ (Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg) samt en bana mellan bruket och lertaget som var 400 meter långt, anlagt 1904, nedlagt 1976 och uppriven under de följande två åren. Bruket hade sex lok varav det första motorloket som tillverkades av Warrant (Vara Mekaniska Verkstad) som skedde 1908 och hade en Warrant-motor på fyra hästkrafter, skrotades omkring 1930. Sedan kom ett motorlok med okänd fabrikat och ett ackumulatorlok som tillverkades på fabrikens egen verkstad.

BJÄRKERYD

Det var en kvarn strax söder om Kisa vid Östra Centralbanan och en hållplats fanns där mellan 1924-32. Lite oklart ännu om kvarnen hade något med själva lastplatsen med att göra.

KÖLEFORS

Det är också en driftort utanför Kisa fast åt andra hållet och ligger ca kilometern norr om Kisasjöns nordspets (längs med Storön). Enligt Fornminnesregistret så finns/funnits två broar med en valv, ett färgeri och en flottningsanläggning. På platsen har det funnits en industriell verksamhet och järnvägsstationen revs 1977. 

SLIND

Det var en driftplats mellan Bastuträsk och Skellefte hamn. Från Bastuträsk räknat så ligger driftplatsen 1 1/2 kilometer efter den 152 meter långa bron över Skellefteälven. År 1929 öppnades en 24 kilometer lång bibana till Boliden från Slind och där man fraktade malm till Skelleftehamn som fick järnvägsförbindelse med Rönnskär samma år som bibanan öppnades. Malmtrafiken nedlades 1991 och fyra år senare borttogs all infrastruktur på orten.

EDSBRO med Erken

Masugnen på orten är bevarad och där har det funnits spår 

utan någon dragkraft av lok. Enligt banvakt.se gick ett sidospår i en båge åt nordost mot sjön Erken ca halvmil öster om Edsbro. Detta sidospår var 375 meter långt och gick ner till en hamnanläggning. Allt lades ner i september 1966 i båda driftplatserna.

ÅSE

Ett kalkbruk anlades i Åse i Jämtland av bönder i trakten som har bränt kalk i jordugnar under lång tid. I slutet på 1800-talet började en lantbrukare att bränna kalk i mer industriell syfte. På platsen fanns en bana med spårvidden 600 mm och ett lok som tillverkades av Orenstein & Koppels ångloksfabrik 1930 och hade tidigare använts i kraftverksbygget i Östrand utanför Timrå och flyttades 1957 till Dylta kalkbruk i Närke. Ett Deutz-tillverkat motorlok fanns också och detta lok har ett okänt årsmodell. Detta lok var troligen ett av de fem lok som köptes upp av Industridiesel efter kriget. Under andra världskriget så användes detta lok av tyska Operation Todt i norra delarna av Norge. Det var en del lok av tyska fabrikat som lämnades kvar i Norge efter andra världskriget och som senare användes på svenska industrier.

STRÖMHAGEN

Enligt en muntlig uppgift så är gruvan ca 150 meter djup och motorlok som tillverkades av Industridiesel 1952 blev såld till en annan gruva två år senare (okänd var). Spårvidden var en typisk sådan för gruvbanor i Sverige på 750 mm.

VATTHOLMA

Enligt uppgift var grusgropen uttömt redan vid slutet på 1930-talet och det var ett stickspår som stack in dit från Uppsala-Gävle Järnväg som kom under statens järnvägsnät  1933.

Historiska fotbollssäsonger, Notts County 1893-94

 Notts County inledde denna säsong i gamla division 2 med fem vinster och två oavgjorda innan den första förlusten kom mot Grimsby Town med 2-5 på bortaplan den 21 oktober. Men fick gruvligt revansch mot Burslem Port Vale då de vann med 6-1 fem dagar senare och Jimmy Logan gjorde tre av målen.

Notts County vann även 6-1 mot Northwich Victoria, 5-0 mot Ardwick (nuv Manchester City) och 6-2 mot Burton Swifts. Den största segern var dock 9-1 mot Crewe Alexandra den 17 februari och målen gjordes av Arthur Watson 4, Dan Bruce 2, Jimmy Logan 2 och Harry Daft, matchen sågs av drygt 300 åskådare. 

Klubben kom trea efter Liverpool och Small Heath (nuv Birmingham City)  som vann 22 av 28 ligamatcher och spelade dessutom även sex oavgjorda. Matcherna mot Liverpool slutade 1-1 den 30 september på hemmaplan och på bortaplan föll de med 1-2 den 18 november. På 28 matcher vann de 18, spelade oavgjort vid tre tillfällen och målfacit på 70-31. I kvalet föll de med 0-4 mot Preston på neutralt plan och då har klubben redan tagit hem sin största seger någonsin, nämligen FA-cupen. Den interna skytteligan i ligan var det Logan med 21 mål före Bruce på 18 före Watson på elva gjorda mål.

De inledde FA-cupen med att slå ut division-klubben Burnley med matchens enda mål, i andra omgången slog de ut icke-ligalaget Burton Wandereres med 2-1. Sedan slog de ut Nottingham Forest med 4-1 på hemmaplan i omspelet sedan matchen hade slutat 1-1 och semifinalen vann de matchens enda mål mot Blackburn Rovers. De sistnämnda klubbarna var i högsta divisionen och då var de i final mot ännu en klubb från division 1 och det var Bolton som stod för motståndet. 

Finalen spelades på Evertons hemmaarena Goodison Park och det kom 37 000 åskådare till matchen. På den tiden var det en kommitté som tog ut laget medan en annan källa anger att det var Tom Harris som hade ansvaret för laget. Som lite kuriosa installerades den första managern 1913 och det var Albert Fisher som fick tjänsten. Laget som ställdes upp mot Bolton Wanderers i finalen var följande; George Toone-Fay Harper, Jack Hendry, Charlie Bramley, David Calderhead (manager för Chelsea mellan 1907-33), Alf Shelton, Arthur Watson, Sam Donnelly, Jimmy Logan, Dan Bruce och Harry Daft. Logan gjorde sina tre mål i den 29:e, 67:e och 70:e matchminuterna och han dog i maj 1896 av lunginflammation, endast 25 år gammal. Han föddes i juni 1870 i Skottland. Den andra målskytten för Notts County var Arthur Watson efter 18 minuter spel medan målskytten för Bolton var Jim Cassidy. Det var i slutet på matchen som Cassidy var med i ett anfall och målvakten Toone försökte avvärja det, det slutade med att Bolton fick ett av lättaste målen som har gjorts i cupfinalens historia.

Denna final var ingen direkt höjdare och för Notts Countys del så ärt den främsta meriten och tre år tidigare föll de i finalen mot Blackburn Rovers. I Notts Senior Cup har däremot klubben elva triumfer varav den senaste var under säsongen 1934-35.

Källor: 

http://carousel.royalwebhosting.net/utm/maggies04.html

enfa.co.uk

http://www.englishfootballleaguetables.co.uk/final/f1893-94.html

Smailes Gordon, ”Football League Records”, Derby, 1992

vintagefootballers.com

Wikipedia, engelskspråkiga 

Fyra spelare delade

 Shrewsbury Town blev 18:e i gamla division 3 säsongen 1990-91 och de gjorde 61 mål på 46 ligamatcher. Hela fyra spelare delade på ledningen i den interna skytteligan och samtliga gjorde sex mål vardera. Lånet från Manchester City som var Wayne Clarke gjorde sina mål på sju ligamatcher under oktober/november och sköt dessutom in en straff. Övriga var Micky Heathcote, Dean Spink och Neil Lyne (den sistnämnde värvades i mars från Nottingham Forest.

Källa: Rothmans Football Yearbook 1991-92

Det okända ångloket på Kramfors AB

 Såvitt vad man känner till så hade sågverket Kramfors AB ett ånglok med en okänt tillverkare i mitten på 1940-talet och när detta lok blev skrotat är det ingen som känner till. De uppgifter som Janis Priedits har i sina uppgifter om loket är följande;

1??? 1435 mm? B Kramfors AB (sågverk)skrotat

Det enda som är känt är att loket hade axelföljden B och hade två drivhjul. Enligt Kramfors kommuns hemsida så hade orten en vattensåg mellan 1744-1871 och sedan en sulfitfabrik som också hade en ångsåg. Loklistor över industrilok fanns förut på den nedlagda Industribaneföreningens hemsida och när dessa kommer upp igen återstår att se.

Källor:

Egen samling

https://www.kramfors.se/se--gora/kultur-och-upplevelser/kulturmiljoer-och-historiska-handelser/adalens-industriarv---sagverken.html

Industribanan på Sladdarön

 Sladdarön är en ö som ligger drygt 1 1/2 kilometer från Idön som hör till Gräsön och sträckan är mätt där vägen slutar. Själva Sladdarön är ingen stor ö och är 3,4 kvadratmeter stor, tillhör Gräsö socken. 

På 1860-talet upptäcktes det en järnfyndighet på ön och 1865 såldes marken till en engelsk gruvägare som började att bryta på ön. En järnväg med den troliga spårvidden 1435 mm (normalspår) anlades och det är diffusa uppgifter kring denna järnväg. Längden var dryga kilometern och man skeppade över rullande materiel, inget är känt om vilket lok det var. Men man misstänker att det var ett ånglok från tillverkaren Manning & Wardle som hörde hemma i Leeds eftersom sådana fraktades på alla konstiga vägar och i synnerhet under det aktuella decenniet. 

Det tog snabbt slut med järnbrytningen på ön och fann att själva berget bestod av gråberg. Efter ett år så övergavs  gruvan på Sladdarön och enligt uppgift så skrev Norrteljebladet den 26 januari 1872 en notis om gruvdriften på ön. Själva järnvägen hade kostat 30 000 riksdaler och järnvägshistorikern Erik Sundström besökte ön i juli 1970 och han fann att järnvägen hade bara blivit terrasserat, järnvägen hade då blivit utlagt över en sträcka på drygt 300 meter. Han tyckte då att tidningen hade överdrivit en del om själva driften och det är inte många uppgifter som hade kommit fram. Gruvan på Sladdarön förekom i gruvstatistiken endast under 1863-64  och totalt utmålades det fem gruvhål eller gruvor på den lilla ön, de fick namnen Sladdarö Nygruva, Sladdarö Gårdsgruva, Södergruvan, Strandgruvan och Badhusgruvan. Strax norr om Sladdarön ligger Tjärholmen och där anlades Kersholms gruva. 

En genomgång av Fornminnesregistret så finns det lämningar efter fiskeläge, hamnområde på västra sidan av ön, förtöjningsanordning och förtöjningsanläggning samt en vögbank vars väg hade tidigare haft en annan sträcka på ön.

Källor:

Fornminnesregistret 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Sundberg Arne m fl, ”Malmer, industriella mineraler och bergarter i Uppsala län ”, Huskvarna, 2006

Sundström Erik, ”Ett besök på Sladdarö gruva”, Tidskriften Tåg, nr 4/1971

Wikipedia svenskspråkiga 

Notiser

 Nedanstående sju notiser är hämtade ur skribentens egna textarkivet och då är brödtexten mindre än vad brukar vara på denna blogg.

Exeters första ”ever-presents”

Klubbens första säsong i den engelska ligan var när den tredje divisionen grundades 1920 och när det blev två sådana serier året efter så spelade Exeter i den södra tredjedivisionen. Exeter City slutade på 19:e plats och två spelare deltog i samtliga 42 ligamatcherna, nämligen yttern John Dockray samt backen Jack Feeberry. Båda gjorde två mål under ligasäsongen och den sistnämnde gjorde sina båda mål på straffar.

Källa: allfootballers.com (en försvunnen databas)

Drottningens örlogsfartyg ”Svanen”

Ingen vet troligen inte när detta fartyg byggdes och 1592-93 angav det att det var drottningen Gunillas örlogsfartyg, namnet på fartyget var "Svanen". Fartyget blev iallafall skänkt till henne 1591 och tre år senare uppgav det att fartyget skulle säljas samt liknande öde 1598.

Källa: Jan Glete; "Svenska örlogsfartyg", 2003

Bränd av kokhett vatten

En person i Österlövsta socken blev dödat 1842 p g a kokhett vatten och i källan stod det inte vad som orsakade detta, men det är iallfall en händelse som har blivit utspelat i denna socken.
Källa: Mortalitetsrapporten, Tabellverket

Ung kvinnas hämnd 1839

En ung kvinna, troligen piga, hämnades på sin husbonde genom att tända eld på hans uthus någonstans i Sverige. 
Källa: Justitie-stats-ministerns underdåniga berättelse till Kongl. Maj:t; 1839

Hundra änkor 1840

I Länna socken 1840 så fanns det hundra kvinnor som var änkor mot nitton män som var änklingar.
Källa: Folkmängdsredogörelse, Tabellverket

Krögare i Kungsholmen församling 1820

År 1820 fanns det 52 krögare i Kungsholmen församling i Stockholm.
Källa: Folkmängdsredogörelse, Tabellverket

Grundlades under guldrushen

Staden Fairbanks i Alaska grundades 1902 under guldrushen och hade under 2012 en folkmängd på 31 600 invånare, är efter Anchorage delstatens näst största stad. 

Källor:

NE(CD-rom), "Fairbanks"

Wikipedia

Väderkvarnen öster om Singö kyrka

 Ett par kilometer öster om Singö kyrka ligger en kvarnsten som är 1,35 m i diameter och är drygt 15 cm tjock med en järnring på skodden. Fem stycken järndubbar är nedhuggna i berget och där kvarnstenen ligger har också en väderkvarn stått. Denna kvarn hade tillhört Tranviks by som ligger några hundra meter nordväst om kvarnplatsen. Antagligen försvann kvarnen redan innan 1800 om man utgår ifrån de rapporter som sändes till Tabellverket. År 1571 fanns det sex bönder i Tranvik och i framtiden fanns det nog ett behov av en kvarn.

Källor:

Folkmängdsredogörelser, Tabellverket

Fornminnesregistret Singö 4

http://www.singo.dk/hembygd/SHBf/singo_forr/vboda_kartor.html

Det första loket från Ruston

 Lok som tillverkades av Ruston & Hornsby LTD förkortas med RH enligt Industribaneföreningen som jag är med i. Det första loket som tjänstgjorde på en industri i Sverige tillverkades 1943 med spårvidden 600 mm och tjänstgjorde bl a på Smöjens kalkbrott i Bohuslän mellan 1958-62, dessförrinnan i Upplands-Väsby.

 
Källa: http://www.johnbergman.se/ibf/skyddat/loklistor/rh.pdf

Hittebarnet i Lerum 1923

 I april 1923 påträffades ett hittebarn som var en flicka död i Lerum församling utanför Göteborg. Ingenting är närmare känt om flickan och hennes bakgrund är höjd i dunkel. Modern hade med all säkerhet fått henne utanför äktenskapet och ville bli av med barnet så fort som möjligt.

Källa: Sveriges dödbok 1901-2009

Kettering Town storseger 1953 i cupen

 I den tredje kvalomgången till FA-cupen vann Kettering Town med hela 12-0 mot Stamford under säsongen 1953-54 och det var en omspelsmatch sedan den första matchen hade slutat 3-3. I nästa kvalomgång vann Kettering med 3-0 mot Buxton på bortaplan innan ligaklubben Leyton Orient blev för svåra och de föll med 0-3 på bortaplan.

 
Källa: http://www.fchd.info/KETTERIT.HTM

Historisk om bron till Singö

 Bron över till Singö blev färdig 1951 enligt den skylt som brukar sitta under täcket på broar vid en av dess infarter.

Långhundra härad under 1500-talet

 I början av 1540-talet hade Långhundra härad i Uppland 849 hemman varav 118 var skattehemman och bestod då av nio socknar mot senare sex. De nämnda sockarna var Garn, Kårsta, Lagga, Östuna, Gottröra, Närtuna, Rö, Husby-Långhundra och Österåker. Under exempelvis 1800-talets andra hälft hade slagit ihop med Össeby samt Österåker med även Rö hade slagit ihop med ett annat härad. Under olika tidsperioder under 1500-talet så överfördes 44 jordegendomar inom den dåvarande Långhundra härad.

Källor:

BiSOS, ”Befolkning”, 1890

Lundberg Bertil, ”Territoriell indelning och skatt i Uppland under medeltiden”, Stockholm, 1972

Österberg Eva, ”Den gamla goda tiden”, Scandia, 1972

Järnvägsarbetare gjorde vägarna osäkra

 Enligt ett brev som kom till Dagens Nyheter från Arboga, daterat den 4 december 1866 och brevet innehöll bl a om att uppsagda järnvägsarbetare gjorde vägarna osäkra omkring denna ort. Det var skribenten som skrev att dessa f d arbetare drog sig runt på vägarna. Dessa hade bl a provocerat folk som de mötte, de som bodde längs med vägarna blev störda och kvinnorna blev ofredade. Med tiden ebbades det hela ut vart eftersom och skribenten hade tydligen fått vetskap att det var ett par individer som tog efter de avskedade järnvägsarbetarna eller om det var tvärtom.

Källa: Dagens Nyheter 7 december 1866

Japan utan husdjur

 Södermanlands läns tidning hade kring förra sekelskiftet en spalt med titeln ”Från skilda håll” och som kunde en del underliga eller udda berättelser från världen över. En av notiserna som publicerades den 31 oktober 1895 handlade om Japans brist på husdjur. Det fanns inga kor eftersom japanerna varken drack mjölken eller åt kokött. Hästar fanns det däremot i obetydliga antal och dessa användes av de utländska medborgare som hade en anknytning till landet på den tiden som också hade hundar (även den hårlösa japanska hunden var det bara utländska medborgare som hade). Japanernas egna kläder var gjorda av lin och bomull samt ull, som avslutning kan också nämnas att det fanns inga grisar heller.

Några ögonblick om Sirius på 1980-talet

 

Bilden är tagen av skriftställaren

Efter nedflyttningen från Allsvenskan 1974 så följde fem säsonger med blandat resultat i division 2 (Norra) med placeringarna 4:a, 10:a, 3:a, 7:a och 13:e. Säsongen 1979 blev Sirius näst sist i norrtvåan och åkte ur tillsammans med Enköpings SK och Gammelstaden. Bara två säsonger innan hade Sirius nosen på Allsvenskan igen när de blev 3:a efter Västerås SK och Sandvikens IF. När kräftgången inleddes i slutet på 1970-talet så bildades en s k Utredningskommitté som skulle gå igenom allt som berörde klubben och som borde göras (mer om det senare kanske). Ordningen i denna artikel är varken kronologisk eller tematisk, hoppas att det går bra ändå.

Sirius inledde med att sluta 4:a i division 3 (Norra Svealand) och nu inleddes en ökenvandring med bl a tre säsonger i division 4 (1983 o 1987-88). Det är några positiva ögonblick från 1980-talet som denna artikel kommer att handla om. En av de främsta milstolparna från denna tid var mötet mot GUSK (Gamla Uppsala SK) den 7 oktober 1983 som var dessutom motståndaren som kämpade om seriesegern denna säsong. 

I den sista omgången den 7 oktober 1983 så möttes GUSK och Sirius i en seriefinal på Gamlis IP och Sirius ledde med 32 poäng (32 plusmål) före GUSK med 31 poäng (36 plusmål). Det kom 1 137 åskådare till matchen som inte blev så jämn som många hade nog trott. Sirius ledde med 2-0 efter sju minuter och vann till slut med 6-1. Antar också att det var publikrekord för GUSK och även premiärmatchen 1980 mot Tierp borta på Vegavallen (den 4 maj) anses vara denna klubbs publikrekord när det kom 650 åskådare till matchen. Denna match hade blivit uppskjuten och Sirius vann med 2-1 genom ett hörnmål av Håkan Larsson och en straff av Jan Fors. 

Flyttar man fram ett par så möttes två f d allsvenska klubbar på Studenternas i Uppsala den 23 maj 1982 när Sirius tog emot Hallstahammar SK (två allsvenska säsonger under 1930-talet med några års mellanrum). Det kom bara 207 åskådare till Studenternas och Sirius vann matchen med 3-0 genom mål av Roland Järnqvist, Zaine Söderlund och Bo Bergman. I bortalaget spelade Tor-Arne Fredheim som senare skulle spela för IFK Norrköping och efter karriären även ha tränaruppdrag. På hösten 1982 så var det en mörk period och klubben hamnade i en svår svacka med flera förluster och med nedflyttning som följd. 

På mitten av 1980-talet kom måltjuven Lasse Pettersson till Sirius och han gjorde bl a två mål mot Råsunda IS den 2 september 1985 (en av de bättre lagen i division 3 på den tiden). 

Det kom ytterligare positiva minnen från den dystra 1980-talet är klubbens vinst med 8-0 mot Norrskedika den 25 september 1988 som troligen är den senaste matchen i division 4. Målen gjordes av Tommy Sjölund 2, Mats Eriksson 2, Johan Tesseus, Håkan Svedman, Lasse Pettersson och Dennis Karlberg. En annan milstolpe som numera är bortglömt är segern med 5-0 mot Hofors på Studenternas den 8 augusti och samtliga målen kom under de första 35 minuterna.

Källor:

Brinkhagen Svante, ”En vital del av Uppsala sedan 1907” (Siriusbibeln), Uppsala, 2021

Clas Glennings statistiksida

Lundh Håkan, ”I backspegeln”, 2019

https://www.svenskafotbollsklubbar.se/showclub.php?clubid=9764

Uppsala Nya Tidning, diverse nummer