Bondedagböcker

Bondedagböcker är ett säreget material och det är dagböcker som skrevs av den rurala befolkningen. Ett projekt som startades av Nordiska museet i Stockholm för ett par decennier sedan och gick ut på att samla in samt registera bondedagböcker. I dagsläget finns det cirka 300 och de flesta finns som avskrifter, somliga finns hos ekonomiska institutionen på Lantbruksuniversitetet i Uppsala. Bo Larsson har skrivit en förteckning över kända bondedagböcker i Sverige och de bondedagböcker som finns som avskrifter är markerade på följande vis: SBD+nr(ex bondedagboken: SBD 51).

Den första kända bondedagboken är Moradagboken som skrevs av Mats Ersson Norman mellan 1671-78 med avbrott under ett par tidsperioder. Det är två år som mer eller mindre har förkommit eller saknas i hans dagboksskrivande(1673 och 1677). Han var en länsman som skrev ner anteckningar om en dåvarande agrart socken som vissa experter kan knyta till bondedagböcker. Denna skribent kom från ett välbärgat bondehem. På hans tid var bondedagböcker en ovanlighet eftersom det inte var så många som skrev ner sina anteckningar under den där tidsperioden. För att beskriva den historiska omfånget utöver antalet bondedagböcker, var antalet skribenter flera under slutet av 1700-talet än i början av detta sekel. Antalet skribenter ökade markant under den första hälften av 1800-talet för att sedan minska något och ytterligare en ökning inträffade under 1870-talet. Fr o m 1890-talet gick antalet kända bondedagböcker ner markant som ett antal avgörande faktorer kan anknytas till som exempelvis urbaniseringen samt tekniska innovationer inom jordbruket. Bondedagböcker relateras oftast till almanackor med dess spridning under 1800-talet när almanackor blev på modet.

En bondedagbok kan innehålla alltifrån ett ord som exempelvis "sått" eller "tröskat" eller en mening med ett fåtal ord. Ibland kan bondedagböcker vara väl illustrerade som exempelvis beskrivningar över arbetet och vem som har gjort vad. Det bästa med sådana där bondedagböcker är att man kommer in i skribenternas liv och dessa dagböcker betraktas idag som värdefulla drag i den agrara forskningen. Det går att finna vadsomhelst i en bondedagbok om man tar hänsyn till de villkor som skribenterna hade när de skrev i dagboken och varje bondedagbok är unik. På vintern körde de ved, arbetade på kolmila, snöröjde vägarna och vid kusten var fisket en viktig binäring oavsett vilken årstid det var. Somrarna och under de snöfria månaderna ägnade bonden åt åkerbruk, underhållsarbete och diverse småsysslor.

Lännadagboken skrevs av tre kända skribenter mellan 1776-1829; Per Ersson skrev mellan 1776 till cirka 1785, hans styvson Anders Andersson skrev mellan 1785-92 och hans son Johan under den resterande tiden. I denna dagbok var det många luckor som gjorde att en del dagar föll bort under ett år. I denna dagbok kan man följa hans arbetsår och det var också en del notiser om resor och en del transporter av olika slag(ved under vintern och hö under sommaren). Eftersom Länna socken ligger vid Roslagens kust och skribenternas hemby Grovsta är beläget vid "havet", så var fisket en viktig binäring. Andersson i Grovsta föredrog ett par resor till sjöss som exempelvis till Stockholm.

En annan bondedagbok från Uppland var Vittingedagboken som skrevs av Pehr Jansson mellan 1795-1814 och 1821-27. Han föddes 1781 och var först dräng på sin fars gård som han övertog helt 1803. Det var utförliga anteckningar förutom innan 1799 och runt 1813-14. Innehållet handlade mestadels om jordbruksarbetet, skördar och andra ekonomiska uppgifter. Pehr Jansson råkade ut för en konflikt med prästen i samband med dennes prästinstallation och följden blev att han blev utfrusen. Detta var främsta skälet att han slutade att skriva under 1810-talet. Trots detta så är relativt mycket känt om honom, han köpte sitt spannmål utifrån, exempelvis köpte han 10 ½ tunnor under åren 1802 samt 1810 som kan jämföras med tjugo spannmål som han sålde.

Avslutningsvis kan man utgå ifrån att man kan hitta olika innehåll och karaktär hos olika bondedagböcker. Geografisk är de utspridda över hela Sverige och i synnerhet i den södra halvan av landet.

Källor
Berg Johan och Janken Myrdal, "Bondedagböcker", Saga och sed, 1979
Gadd Carl-Johan, "Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia, Stockholm, 2000
Isaacsson August, "En Vittingebondens anteckningar, Svenska landsmål, 1968
Larsson Bo, "Svenska bondedagböcker-ett nationalregister", Stockholm, 1992
Liljewall Britt, "Bondevardag och samhällsförändring", Göteborg, 1995
Lännadagboken, avskrift, SLU, Uppsala
Morell Mats, "Mellansvenska bönders spannmålshandel ca 1800-70 belyst utifrån bondedagböcker, Uppsala, 2003
Perlinge Anders, "Skrifter av Janken Myrdal", Stockholm, 1996

(Tidigare publicerat)