Försvunna föremål från uppländska kyrkor

 Jag har inte gått igenom alla de drygt 190 landsortkyrkorna i Uppland och har bara valt ut 14 kyrkor runt om i landskapet. Antag att omfattningen är mycket större än det som jag för närvarande känner till. De kyrkor som jag har valt ut utgör endast en mindre del av de verkliga totala antalet stölder i kyrkor. I denna artikel kommer jag inte bara skriva om stölder utan också det som kyrkorna har blivit av med. Det är framför allt tre olika kategorier som man kan dela in i när man skall skriva om försvunnen gods från kyrkorna.

• 1) Gustav Vasas konfiskation av kyrkskatt under 1500-talet. 
• 2) Stulna föremål och i synnerhet kyrksilvret. 
• 3) De kyrkogods som för närvarande är bevarade på Statens historiska museum.

I denna artikel har jag framför allt valt det andra alternativet, men kommer också att vidröra de andra två alternativen. De kyrkor som jag har valt ut är följande; Alunda, Boglösa, Hjälsta, Lillkyrka, Länna, Skuttunge, Tensta, Tillinge, Vallby, Vassunda, Vänge, Åkerby, Ärentuna och Östuna. De flesta av dessa kyrkor drabbades av inbrott under 1800-talet och då har oftast kyrksilvret blivit stulen. I exempel med Östuna så fördes vapensköldarna från kyrkan till klockstapeln för en renovering och där tog fattighjonen från de närliggande fattighuset vapensköldarna för att använda för uppvärmning. 
Det är uppenbart för mig att en eller flera ligor specialiserade sig på inbrott i kyrkorna under 1800-talets första hälft. Tre av kyrkorna drabbades i början av 1800-talet med ett mellanrum på cirka tio år, två av dessa gick det endast en månad emellan inbrotten. Dessa tre kyrkor ligger inte så långt ifrån varandra heller, drygt 10-15 kilometer ifrån varandra och det var antagligen lätt att nå dessa kyrkor. Vilka det är Vänge, Ärentuna och Åkerby, Vänge samt Åkerby drabbades av inbrott endast en månad emellan. I mars 1808 bröt en eller flera tjuvar in i sakristian till Åkerby kyrka och stal all kyrksilver, vid slutet av nästa månad råkade Vänge ut för samma sak. På grund av dessa kyrkors lägen så antar jag att det rörde sig om samma gynnare och det är lätt att tro det också, dels p g a att Vänge och Åkerby ligger enbart en mil ifrån varandra och dels om förrövarna bodde i området så kände de dessutom till dessa kyrkor. Ärentuna kyrka har genom årens lopp råkat ut för en del såväl försök som rena inbrott och om kyrkan låg närmare någon annan bebyggelse under 1800-talet känner jag för dagsläget inte till. Om kyrkbyn såg ut under början av 1800-talet som den gör idag så kan man nog påstå att kyrkans läge var mer eller mindre riskfyllt. Denna kyrka råkade ut för ett stor inbrott 1819 då nästan allting bestals. Kyrkan råkade dessutom ut för en relativt omfattande konfiskation under 1500-talet och efter det så införskaffades ett nytt kyrksilver.
Övriga kyrkor som jag nämnde i inledningen drabbades av motsvarande under mitten av detta århundrade. Skuttunge kyrka råkade ut för en stöld av en oblatask 1848 som påträffades senare och efter en reparation året efter så kom föremålet tillbaka till kyrkan. Alunda råkade ut för en stöld av kyrksilver 1851 och två år senare råkade både Tillinge samt Vassunda ut för samma händelse. Den förstnämnda kyrkan som råkade ut för inbrottet 1853 kunde de bestulna godset påträffats och då var det redan förstörd. År 1858 drabbades Lillkyrka ut för en omfattande kyrkostöld när denna kyrka blev av med i stort sett allting av värde. Tensta kyrka norr om Uppsala råkade ut för en stor stöld under 1860-talet.
Två kyrkor som båda är grannkyrkor nämndes ingenting om inbrott, däremot om Gustav Vasas konfiskation av kyrkoskatt under 1500-talet. I Boglösa kyrka strax utanför Enköping fick lämna en skatt på drygt sju kilo(34 lödiga mark och 7½ lod) under året 1545, samma år råkade även den närbelägna Vallby kyrka ut för samma sak och som dessutom råkade ut för en motsvarande konfiskation fjorton år tidigare(1531).
Länna kyrka sände två altarskåp till Historiska museet 1879 och det var ganska vanligt under denna tidsperiod att kyrkorna skickade in föremål till detta museum.

Källor(kyrkobeskrivningar)
Alunda, Bengt Ingmar Kilström, 1986
Boglösa, Mats Åmark, 1963
Hjälsta, Bengt Ingmar Kilström, 1994
Lillkyrka, Mats Åmark, 1999
Länna, Gustav Björklund, 1981
Skuttunge, Bengt Ingmar Kilström, 1991
Tensta, Bengt Ingmar Kilström, 1994
Tillinge, Bengt Stolt, 1979
Vallby, Mats Åmark(viss redigering av Kilström), 1981
Vänge, Rune Norberg, 1983
Åkerby, Åke Nisbeth, 1984
Ärentuna, Bengt Ingmar Kilström, 1996
Östuna, Åke Nisbeth, 1970

(Tidigare publicerat)

En utebliven järnväg i Uppland

 Den 11 december 1912 hade Uppsala Nya Tidning en notis om en välbesökt stämma i Bälinge socken om en normalspårig järnväg från Uppsala via Harbo till Kerstinbo vid Sala-Gysinge-Gävle järnväg. Kerstinbo hade en station längs med denna linje som också var normalspårig.

Mötet hade drygt 1400-1500 personer besökt om man utgår ifrån notisens sanningsvärde och man röstade då för att järnvägen skulle dras förbi den egna socknen. En station skulle anläggas inte så långt ifrån Bälinge kyrka och på mötet beslutade man också att en arbetsgrupp skulle arbeta med denna fråga.

Bälinge och Harbo var de större tätorterna längs med denna linje, om förslaget om att anlägga en järnvägslinje genom en glesbygd med icke avgörande industriverksamhet så var man antagligen medveten om hur det skulle gå. Det var också en viss diskussion om att järnvägar måste anläggas förbi någon ort som har dragningskraft med både tillökande industriverksamhet och folkökning. Ett annat exempel i Uppland där det stod klart i princip omgående att det inte skulle gå var Enköpings-Heby-Runhällens järnväg. En järnväg som det stod klart redan från första början inte skulle vara lönsamt. Det var ungefär samma förhållanden som järnvägen mellan Uppsala och Kerstinbo skulle har haft. Visserligen låg Heby längs med Norra stambanan och dessutom hade en växande tegelbruksindustri då, så föll EHRJ på greppet att vara lönsamt. Järnvägen mellan Uppsala och Kerstinbo diskuterades vid ett antal tillfällen vid olika riksdagssammanträden under 1910-talet innan man beslöt att det inte skulle byggas någon järnväg under 192o-talet.

Källförteckning

Freding Mats, "Industrilok i Uppland", 1991
Järnvägsdata, Stockholm, 1999
Olofsson, "Sveriges järnvägar", Stockholm, 1921
Svarskatalogen på Riksarkivet, "sökord" Kerstinbo.
Uppsala Nya Tidning, 11 december 1912

(Tidigare publicerat)

Högbonden

 Högbonden är såväl en ö som fyrplats i höjd med Nordingrå i Ångermanland och ligger ca två kilometer sydost om fiskeläget Bönhamn på fastlandet. Fyren byggdes 1909 p g a att det har funnits krav på en fyrplats sedan ångfartyget Piteå hade strandat där. Högbonden är efter Kullen på Bjärehalvön i Skåne Sveriges näst högst placerade fyr. För att få upp förnödenheter upp till fyren så användes en linbana som fortfarande finns kvar. Enligt en obekräftad uppgift skall också en kort järnväg har funnits på ön. 

Högbonden var bemannat mellan 1909-64, själva fyrtornet är 14 meter hög och eftersom fyren ligger på en höjd så är lyshöjden 75 meter. Själva lanterninen finns en lins av andra ordningen som tidigare suttit i fyren på Ölands Södra Udde mellan 1845-1906. Linsen hade luxljus, 1400 mm i omkrets, dioptrisk trumlins med totalt sex fack samt catadioptriskt krona med tolv ringar och krans med fem ringar.

År 1943 byttes luxljuset ut mot Dalen-ljus samt von Otters klippapparat som fanns från början byttes ut med intermittenshylsa med urverk. På 1960-talet inleddes arbetet med att automatisera Högbonden som detta arbeta pågick på de allra flesta fyrar i Sverige och därefter drog fyrpeesonalen in. Under samma tid drogs också en elkabel ut till ön.

Ett fiskekapell som byggdes 1659 finns i Bönhamn och detta kapell stod tidigare på grannön Höglosmen, kapellet flyttades över till fastlandet någon gång under 1800-talet. Man kan besöka Högbomden med båt och 1987 öppnades ett vandrarhem på fyrplatsen. Under tiden mellan nedläggningen 1964 och renoveringen på bostadshuset samt vandrarhemmets tillkomst så var än obebott.

På Högbonden finns även ett museum.

Källor:

https://fyr.org/wiki/index.php/H%C3%B6gbonden

Hillberg Esbjörn, ”Fyrhandboken”, Ljungby, 2007

Källgård Anders, ”Sveriges öar”, 2022

Rietz Magnus och Harry Sellman, ”Svenska fyrar”, 2009

Sirius i maratontabellen

 I år gör Sirius sin 11:e säsong i fotbollsallsvenskan och gör nu sin åttonde säsong i rad. Sirius har sedan 2017 klättrat fem placeringar  i maratontabellen och ligger fram till efter säsongen 2023 på 28:e plats. Sirius har nu chans att gå förbi IFK Malmö och har redan gått förbi IFK Eskilstuna till en 25:e plats. Mjällby låg på 400 poäng och på 25:e plats i maratontabellen och eftersom denna klubb också spelar i Allsvenskan så kommer det att dröja ytterligare innan Sirius gå om Mjällby. Gefle IF som nu ligger på 24:e plats har i dagsläget 467 poäng. Sirius facit i Allsvenskans maratontabell är fram till 2023 på 284 matcher, 82 vunna, 69 oavgjorda, 133 förluster, 345 gjorda mål, 487 insläppta och 315 poäng.

Källor:

Faktakalendern Sport 2007

https://sites.google.com/view/clasglenningfootball/hem/uefa-1st-level/sweden1

MFF två storsegrar

 I Allsvenskan har Malmö FF två storsegrar som slutade tvåsiffrigt och den första skedde den 26 maj 1949 när Jönköpings Södra besegrades med 12-0 inför 17 170 åskådare till Malmö IP. Det var Malmös andra SM-guld medan det var Jönköpings andra säsong i fotbollsallsvenskan. 

Målen kom följande och de ledde med 4-0 i halvtid;

(7)    Kjell Rosén 

(10)  Börje Tapper

(26). Karl-Erik Palmer

(45). Stellan Nilsson

(61). Rosén

(64). Palmer

(66). S Nilsson

(67). Palmer

(77). Egon Jönsson

(87). S Nilsson

(89). Tapper

(90). Tapper

OBS: Det skall vara apostrof över ”e” i Palmer också och det går inte göra denna funktion på Blogger.

Det är dock inte den största segern i Allsvenskan eftersom Helsingborgs IF vann med 13-1 mot IFK Eskilstuna den 21 oktober 1928. Malmö skulle senare stå för den största bortasegern i serien när de vann med 10-1 mot just Helsingborg den 18 augusti 1965. Då kom det 12 199 åskådare till Olympia som två spelare i Malmö FF göra tre mål vardera (Lars Granström och Leif Larsson), Bertil Elmstedt 2, Ulf Sivnert och Ingvar Svahn. Tröstmålet för hemmalaget gjordes av Matts Johansson på straff.

Källor:

Alsiö Martin, ”Hundra år med allsvenskt fotboll”, 2010

”Allsvenskan i siffror 1948-49”

http://www.fotbollsweden.se/

Första landskampen utanför de brittiska öarna

 Den allra första landskampen spelades i november 1872 mellan England och Skottland i Glasgow och den 12 oktober 1902 mellan Österrike och Ungern i Wien, Österrike vann med 5-0 sedan Jan Studnicka gjort tre mål. Det var inte världens första hattrick däremot den första utanför de brittiska öarna. Studnicka var då 19 år gammal och var en av de sex tonåringarna i det österrikiska laget. Två av spelarna i Österrike känner man inte till åldern och det var två 17-åringar på planen. Österrike hade Wilhelm Eipeldauer som föddes i april 1885 medan Ungerns Janos Bayer föddes i november samma år och var planens yngsta spelare. Övriga målen i matchen gjordes av Josef Taurer och Gustav Huber.

Källor:

https://eu-football.info/

https://www.national-football-teams.com/

Markim och Orkesta kyrkor

 Båda kyrkorna ligger norr om Vallentuna och de ligger bara dryga halvmilen ifrån varandra. På bilden är kyrkobeskrivningarna för de båda kyrkorna (Markim till vänster och Orkesta till höger) som är skrivna av Jan Svanberg. Det är två romanska kyrkor, Markim byggdes omkring år 1200 och nämndes första gången 1287 av Swen Suneson till förmån för kyrkan. Grannkyrkan är något äldre och byggdes någon gång under 1100-talets andra hälft. Men Orkesta kyrka nämndes senare än Markim och den första gången var i samband med ärkebiskopen Nils Alleson visiterade kyrkan Båda kyrkorna består av långhus, kor och absid samt vapenhuset i söder. Orkesta har en sakristia som Markim inte har och trots att dessa två kyrkor ligger nära varandra så är kyrkorna inte helt av samma historia. I Orkesta uppfördes stiglucka under 1790-talet och drygt ett decennium senare revs två stigluckor. Året 1846 lades bogårdsmuren om och 1852 planterades det lönnar på kyrkoområdet. År 1776 planterades 74 rönnar och lönnar längs bogårdsmuren. Markim har kalkmålningar medan det inte är känt om Orkesta har haft det. Däremot båda kyrkornas klockstaplar har sina tillkomster under 1827. Båda kyrkorna ligger i en kulturbygd som en av de äldsta i Uppland.

Källor:

Anund Johan & Linda Qviström, ”Det medeltida Uppland”, 2012

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Källman Rolf, ”Markim och Orkesta—-två socknar i Mälardalen, Uddevalla, 1992

Svanberg Jan;

Markim kyrka, Eskilstuna, 1998

Orkesta kyrka, Eskilstuna, 1998

Molkoms hästbana

Molkom som ligger i Värmland hade ett par industrijärnvägar mestadels under 1900-talet. Den längsta s k industrijärnvägen var också hästbanan som var cirka kilometern lång medan spårvidden är okänd. Ett järnbruk anlades 1629 längs med en å mellan sjöarna Borssjön och Molkomssjön. Järnverket utnyttjade åns vattenkraft och var i drift till 1861. År 1904 grundades AB Molkoms Kvarn- och Grynverk och bolaget övertog även den tidigare verksamheten som bl a omfattade såg och hyvleri samt en torvmosse på tolv hektar. Kvarn- och grenverket brann ner till grunden 1928 Likvidationen skedde två år senare och endast tullkvarnen byggdes upp igen, den var i drift fram till 1961. Sågverket och kraftstationen byggdes om 1949-50 och torvfabriken var igång mellan 1897-1931 och en kort bana fanns på mossen. En drygt kilometer lång bana anlades mellan kvarn och grynverket och man fraktade såväl havregryn som virke. Det är lite osäkert när hästbanan i Molkom lades ner, men det var antagligen 1934 medan det korta internspåret på sågverket var igång till 1950-talets första hälft.

Källor:

Gyllenberg Bo, ”Hästbana i Molkom”, Småbaneberättelser (SmB), nr 1/2001

Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Rönneshytta

 Rönneshytta var en ångsåg i södra Närke som anlades av Skyllbergs bruks AB 1882 och hade då både ram samt ett kantverk. Sågen byggdes om 1897 och fick då sin andra ångmaskin installerat och ytterligare moderniseringar skedde under åren 1904-05. Sågen drevs bl a av gengas under andra världskriget sedan en retortkolugn hade installerats. Anläggningen såldes till Hasselfors Bruk AB 1965, avvecklingen av sågen inleddes året efter och 1969 nedlades driften definitivt.

En järnväg gick från Rönneshytta station och anknöt sågverket, brädgården samt brädupplagen, den hade spårvidden 1435 mm och var 300 meter lång. Banan användes ej efter 1966 och revs upp först tio år senare.

Två lok som tillverkades på Sala Maskinfabrik tjänstgjorde på ångsågens bana. Båda tillverkades 1935 med numret 104 o respektive 112, hade Listermotor, nr 104 hade dock sexton hästkrafter och det andra loket hade åtta hästkrafter. Nr 104 användes som växellok vid sågverket och brädgården medan nr 112 som var mindre fick ta över en del på brädgården medan den tyngre 104 ta transporten till stationen. Båda loken tjänstgjorde även efter försäljningen till Hasselfors Bruks AB och ställdes av 1969, sedan dröjde det något år innan dessa två lok blev skrotade.

Källor:

Ericson Jan, ”Loktillverkningen vid Sala Maskinfabriks AB åren 1932-1953”, Jönköping, 2002

”Industrilok i Närke”, 1981

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Räddat från säker död

 Från Göteborgs-Posten den 17 juli 1872 och det var tur att banvakten hann få bort den sovande mannen. Skribenten har hört talats eller läst om att folk använde rälsen som en slags kudde eller lät ett eller båda benen vila på rälsen med döden som följd. Så denna man få nog tacka sin lyckliga stjärna att han blev räddat.

Ett annat exempel!!

https://okandahandelser.blogspot.com/2017/05/riskabel-sovplats.html?m=0

Våldgästningen i Gräsö skärgård

 Ett hushåll i Gräsö fick en kungligt våldgästning som också betalades i pengar efter besöket och källan är tidningen Upsala den 6 augusti 1887

1. 

Kortfattat om Millersvik socken

 Millersvik socken ligger på Värmlandsnäset som sticker ut cirka två mil från Säffle i Värmland. Denna socken tiihörde Näs härad som hade tio socknar och socknens areal var 35,31 kvadratkilometer (men i Emigrationsutredningen angavs dock arealen till 34,71). Det är medeltida socken som omnämns redan 1334. Kyrkan är en stenkyrka med medeltida murar och har en sandstensfunt från slutet av 1100-talet och ett torn av okänt ålder revs under 1700-talet. Socknen har en del fornlämningsobjekt från äldre tider.

Folkmängden var under 1800-talet och början på 1900-talet följande; 1805) 447, 1865) 729, 1880) 707, 1900) 476 och 1907) 361. Under det sista decenniet av 1800-talet hade Millersvik socken en medelfolkmängd på 537 invånare. Under tiden 1891-1900 vigdes det 17 par, 75 barn föddes varav fyra föddes utanför äktenskapet,  85 personer dog, 18 utvandrade och tre invandrade. Millersvik är också den minsta socknen eller församlingen i häradet. Socknen gränsar i norr till Ölserud och i söder till Eskilsätet. 

Under tiden 1881-1900 hade socknen 42 emigranter medan fem kom till socknen från utlandet. På tal om emigrationen så var Värmlands län en utvandringsbygd och under de sista 19 åren så emigrerade sammanlagt 2 314 personer medan 451 immigrerade i Näs härad. Det som var skillnaden var att Millersvik hade mindre emigration än de andra socknarna och det var bara Millersvik som hade tvåsiffrigt, de andra hade tresiffrigt.

I jämförelse med de jämnstora socknarna i häradet hade 

Ölserud 141, Huggenäs 116 och Östra Ny 139. Själva omfattning hade Millesvik 3,46 promille i nettoutvandringen under 1880-talet i järförelse med länet 11,10 medan nästa decennium var det 2,79 (länet 5,78).

I Millesvik så installerades ett spannmålsmagasin 1806 med en spannmålsfond med 294 tunnor och ”Bidrag med diverse ändamål” på 14 tunnor för användning vis kristider eller om någon av gårdarna skulle brinna ned. Enligt uppgifter så hade socknen 511 invånare och 62 hushåll 1800 och tio år senare 458 invånare och 86 hushåll.

Avslutningsvis kan man nämna att folkmängden har såväl gått över som under 500 invånare ett flertal gånger sedan Tabellverket inledde sina folkräkningar 1749.

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

BiSOS, Befolkning 1900

Det medeltida Värmland, Stockholm, 2018, Riksarkivet (hemsidan)

Emigrationsutredningen, Bilaga V, 1908

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Norman Hans, ”Bergslagen och Nordamerika”, Uppsala, 1974

https://start.varmlandsrotter.se/wp-content/uploads/s-millesvik.pdf

Summariska folkmängdsredogörelser, Tabellverket

Åmark Karl, ”Spannmålshandel och spannmålspolitik i Sverige 1719-1830 ”, Stockholm, 1915

Boskapen i några uppländska socknar 1905

 I Vassunda socken fanns det 1905 följande antal boskapsdjur; 205 hästar över tre år och 35 under tre år, vidare fanns det 32 oxar, 19 tjurar, 652 kor, 161 ungnöt under tre år, 189 får inklusive lamm, 141 grisar och 1 050 fjäderfä. I grannsocknen Haga som är mycket mindre i storlek än Vassunda hade under detta år 20 bisamhällen. Däremot hade endast två socknar bland det uppländska urvalet getter, en i Harg och tre i Faringe. Det redan nämnda Vassunda tillhör de socknar som inte hade något bisamhälle. Annars hade Roslags-Bro 79 bisamhällen, de socknar som hade en del bisamhällen var Husby-Lyhundra 47, Estuna 44, Ununge 46, Skederid 35 och Fasterna 85. Gemensamt för dessa fem socknar var att de antingen ligger längs med Roslagskusten eller i granne med en kustsocken. Några mil längre upp ligger Börstil som hade 61 bisamhällen och det var bara en socken inåt land som kunde mäta sig med att ha flera bisamhällen nämligen Vallentuna med 54 bisamhällen. Förutom Vassunda fanns det inga bisamhällen i Gräsö, Vada, Angarn, Markim och Singö. Den sistnämnda socken var också den enda socken som inte hade någon oxe men däremot sju tjurar. Samtliga socknar i listan hade hästar, tjurar, kor (alla hade antingen tresiffrigt eller fyrsiffrigt antal kor), får, grisar och fjäderfä. I t ex Forsmark fanns det 120 hästar över tre år, 27 under tre år, 24 oxar, 10 tjurar, 522 kor, 247 ungnöt, 309 får, 166 grisar, 11 bisamhällen och 225 fjäderfä. Avslutningsvis antalet kor i några nämnda socknar; Lagga 679, Östuna 587, Husby-Långhundra 823, Gottröra 671, Alsike 482, Haga 260, Vidbo 496, Vada 269, Gräsö 594, Knutby 1 178, Almunge 1 589 och Husby-Lyhundra 607.

Källa: BiSOS, ”Boskapsskötsel och jordbruk”

Alvastra klosterruin

 Alvastra klosterruin ligger i Västra Tollstad socken strax norr om Ödeshög i Östergötland och inte så långt ifrån kyrkan. Ruinen är efter ett kloster som drogs in p g a reformationen på 1500-talet efter order från Gustav Vasa.

Motala kyrka

 Den nya kyrkan från 1770-talet står på den gamla kyrkans grund.

5-1 mot Westermalm

Söndagen den 1 juni 1924 vann Sirius med 5-1 mot Westermalm och matchen spelades inför en storpublik enligt källan. Matchen hade däremot en tråkigt tillställning tydligen enligt detta citat; Matchen var en besvikelse, icke blott för den ovanligt stora publik, som sökt sig ut till Grindstugan för att få skåda en jämn match, utan även för det uppresta laget från Stockholm, som visst inte fann råd för domaren, hr Ulfsjöö, ögon. Domaren var som sagt vad inte så populär och det var i synnerhet hos bortalaget. Westermalm hade en bra grepp om matchen och hade möjligheter att kvittera efter Sirius hade gjort det första målet. Domaren blåste av för off-side när Westermalm anföll och när bortalaget inväntade signalen så kunde Sirius göra det andra målet. Ulfsjöö dömde också straff för Sirius som betydde hemmalagets tredje mål och strax därefter utvisades Westermalms Halvar Karlsson för en obetydlighet enligt källan. Inga målskyttar redovisades i matchrapporten i källan.

Källa: Idrottsbladet, nr 70, 6 juni 1924

(Tidigare publicerat på Sirius historiska

Järnvägsstationen i Knivsta

 Det har alltid varit en järnvägsstation i Knivsta söder om Uppsala medan godshanteringen drogs in i juni 1971. Efter denna indragning förekom bl a vagnshantering från sågverket som också är rivet sedan drygt femton tillbaka. Stationen är på tolv meters höjd ovanför havet. Alsike som ligger fyra kilometer norr om Knivsta var det en hållplats fram till 30 maj 1976.

Källa: Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Tjeckoslovakisk stridsvagn

 En av de lyckosamma stridsvagnstypen i Tjeckoslovakien var stridsvagnen med beteckningen LT-38 och som kanske var stötestenen i tjeckiskt vapenindustrin under 1930-talet. Bygget av denna stridsvagnstyp hade påbörjats inom Pragområdet 1933 och exporterades till handfull länder som t ex Peru och Sverige. I samband med Nazi-Tysklands annektering av landet så upphörde tillverkningen av denna stridsvagnsmodell.

Källor:

”Militärhistorien, svensk version 2013

White B T, ”Tanks and other Armoured vechicles during World War II”, London, 1983

Häggs etsningar

 Den svenska etsaren Axel Hägg som levde mellan 1835-1921 gjorde en del etsningar i gotiska kyrkor ute i Europa. Han utförde t ex etsningar i katedralerna i Chartres, Reims och Sevilla.

Han studerade först skeppsbyggeri innan han blev mera åt att bli konstnär samt även arkitekt. Han stod för restaureringen av Floda kyrka vid Katrineholm och Visby domkyrka. Han bodde i England från 1856 till sin död och en av hans elever var Anders Zorn.

Källor:

”Konsten i fokus, Stockholm, 1976

”Norstedts uppslagsbok, 2003

Wikipedia, svenskspråkiga 

Broadis, viktig spelare bakom giganterna

 Ivor Broadis levde mellan den 18 december 1922 och 12 april 2019 och han var innerforward under sin karriär som varade mellan 1946-60. Han började i Carlisle United och gjorde 52 mål på 91 matcher innan han värvades av Sunderland för 18 000 pund i februari 1949 och där blev det 25 mål på 79 matcher innan Manchester City köpte honom. Han skulle under tiden på Maine Road göra 10 mål på 74 matcher och vid denna tidpunkt brukade det bli två år hos en klubb. Han stannade även i drygt två år i Newcastle United där det blev 15 mål på 42 matcher mellan 1953-55. Kom sedan tillbaka till en av de nordligaste klubbarna i den engelska ligan och det var återigen spel igen för Carlisle United. Det blev då 33 på 159 matcher mellan 1955-59 innan han avslutade ligakarriären genom att spela för Queen Of The South i den skottska ligan. 

Det blev 14 landskamper och åtta mål för England mellan 1953-54 och var med i fotbolls-VM i Schweiz 1954. Han skulle senare vara fotbollsjournalist i 45 år för några tidningar i norra England och han bodde i Carlisle sedan mitten av 1950-talet. Han var också med i matchen när England föll med 1-7 mot Ungern i Budapest i maj 1954 som då hade ett framgångsrikt lag som tyvärr slogs sönder i samband med Sovjetunionens invasion av Ungern 1956.

Källor:

Butler Byron, ”The Official illustrated history of Football League 1888-1988”, London, 1988

Hugman Barry, ”Football League Players Records 1946-88”, 1988

https://www.independent.co.uk/news/obituaries/ivor-broadis-footballer-1940s-1950s-journalist-a8885556.html

Wikipedia engelskspråkiga ”Ivor Broadis”

Greyhounds rekord

 Travaren Greyhound satte tre världsrekord i tider på travbanan i Lexington (i delstaten Kentucky) vid slutet på 1930-talet för sin kusk Sep Palin. Den 22 september 1937 slog då den femåriga valacken Peter Mannings rekord på 1,12.8 från 1922. Den nya världsrekordtiden blev 1,12.6 och Greyhound skulle slå denna tid bara nio dagar senare alltså den 29 september då han sprang 1,12,1. Greyhound skulle slå detta rekord ytterligare en gång exakt ett år senare och samma datum under året 1938. Han blev då som första häst i travhistorien att komma under 1,11 när han sprang på 1,11.6. Ett rekord som skulle stå till 1969 då Nevele Pride travade på 1,11.3 för sin kusk Stanley Dancer. 

Greyhound vann det klassiska Hambledonian som treåring 1935 och samma år han vann Horsman Futurity och Matron Stakes. Han tjänade in en okänd summa dollar och utifrån en uppgift från en sammanställning som fanns på internet för 15-20 år sedan om amerikansk travhistoria så vann han 71 av 82 lopp, slog 14 nya rekord när det gäller tider och hans karriär var mellan 1934-40.

Greyhound är efter Guy Abbey och Peter The Great-(avelsgiganten på den tiden) dottern Elizabeth. Hon blev även mor till 1944 års vinnare av Hambledonian som var Yankee Maid som hade Volomite vars far Peter Volo hade Peter The Great som sin far. 

Greyhounds far Guy Abbey är son till Guy Axworthy som föddes 1902 och som i sin tur är son till Axworthy som enligt den legendariske amerikanske travprofilen Curt Greene skapade konkurrerande linjer till de linjer som härstammade från Hambledonian och i synnerhet från Peter The Great.

Källor:

blodbanken.nu

Egen samling

https://qhurth.com/trav/statistik/vrk.htm